SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄLLA snäl3a2, sbst.2, äv. SNÄLDA snäl3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(snälda 1920. snälla (-e-) 1897 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snälda, snälla; jfr nor. snelde, handslända o. d., fvn. snælda, handslända (nor. dial. snelda, ten i spinnrock, hjuleker); avledn. av SNÅLL. — Jfr SNÄLLA, sbst.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) slända (se SLÄNDA, sbst.2 1); äv. dels om handvind, dels: sländten (i ssgn ROCK-SNÄLLA). Fatab. 1920, s. 161 (använd vid tillverkning av tenntråd). Den (vid repslagning använda) enkla handvindan .., som .. (i Jämtl.) stundom gått under .. (namnet) snälla. Nilson Repslag. 107 (1961).
2) på metspö o. d.: revrulle; jfr SNÄLLARE, sbst.2 3. KatalIndUtstSthm 1897, s. 219.
Ssgr (till 1; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNÄLL-KÄPP. sländten. Fatab. 1920, s. 163. —
-STICKA, sbst.2 (sbst.1 se snäll ssgr). sticka använd då en rulle spunnet garn skall överföras till en härva o. så konstruerad att garnet upprullas på stickans tunnare del som roterar i dess tjockare del vilken tjänstgör ss. handtag. Västerb. 1922, s. 91.
Spoiler title
Spoiler content