SNÄLLKRAFT, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[av t. schnellkraft, av schnellen, med schvung stöta l. kasta l. slå (se SNÄLLA, v.), o. kraft (se KRAFT)]
(†) schvungfull kraft l. spänst l. elasticitet o. d.; äv. bildl. Nordforss (1805). Den utomordentliga intellektuella snällkraften hos hvarje en gång uppvaknadt folk. Strinnholm i 2SAH 19: 180 (1838). ÖoL (1852).
