(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snårig l. snärjande vegetation, snår (se SNÅR, sbst.1),kratt; äv. om ngt som bildar ett virrvarr l. sammelsurium; äv. mer l. mindre bildl. Kléen Vildv. 6(1895). Genom sluttningens täta blommande hasslar / lyser hafvet vårligt mörkblått. / Inne i snärjena / slår vårdoften mot mig. Ekelund Syn. 29(1901). Swedenborg såg fortfarande ingen gädda bland allt snärjet, som växte på botten. Schiller DrMargNyck. 166(1930). Vi har levat för mycket på tankar och har fastnat i våra önskningars snärje. LD 1960, nr 293, s. 5.— jfr NYPON-SNÄRJE.
Ssg (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A (äv. att hänföra till snärja, v.):SNÄRJ-SNÅR. (snärj- 1913. snärjes- 1912) snärje, snår. Grebst 1År 24(1912).
