SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄRJE snær3je2, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[till SNÄRJA, v.]
(mera tillf.) snara (se SNARA, sbst.1 1); i ssgn FÅGEL-SNÄRJE (En krok fanns kvar för don och fågelsnärje. Johansson Skepp. 97 (1915)).
Spoiler title
Spoiler content