SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SODALITIUM 1dali4tsium l. sod1- osv., n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr t. sodalitium; av lat. sodalicium, substantiverad n. sg. av sodalicius, kamratlig, till sodalis, kamrat (se SODALITET)]
1) förhållandet att vara kamrater, kamratskap; äv. konkret, om sammanslutning (av män), brödraskap (se BRODERSKAP 3), sällskap; särsk. (o. i fråga om nutida sv. förh. bl.) om sammanslutning av präster; jfr SODALITET. NF 15: 11 (1890). Sodalitium, (dvs.) vänskapsförbund; brödraskap; kamratskap. Ekbohrn (1904). SDS 1977, nr 84, s. 22 (om sammanslutning av präster).
2) (†) kamratfest. Ekbohrn (1904). Ssg (till 1): SODALITIE-HEMMAN. hemman tillhörande ett sodalitium. NF 15:11 (1890).
Spoiler title
Spoiler content