SOFFIT sofi4t l. sω-, l. -it4, l. (i bet. 2, o. i denna bet. numera vanl.) SUFFITT sɯfit4 l. su-, äv. (i bet. 2) SUFFIT sɯfi4t l. su-, l. -it4, l. SOFFITT, sofit4 l. sω-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(soffit 1834 osv. soffiten- i ssg 1927 (: Soffitenlampor) osv. soffitt 1890—1928. soffitten- i ssg 1931 (: Soffittenlampor). sofitten- i ssg 1956 (: sofittenlampa). suffit 1837—1951. suffitt 1930 osv.)
Etymologi
[jfr t. soffitte, eng. soffit, suffit, fr. soffite; av it. soffitta, f., soffitto, m., av ett vulgärlat. suffictus, av lat. suffixus, p. pf. av suffigere tillfoga, av sub, under (se SUB-), o. figere, fästa (jfr FIX). — Jfr HYPO-, SUFFIX]
1) (numera föga br.) över åskådarens huvud synlig plan (ngn gg äv. buktig) undersida av en byggnadsdel, undertak; jfr PLAFOND 1. I stället för platta tak (Soffiter) anwändas äfwen hwalf till portikernas betäckning. Stål Byggn. 2: 55 (1834). 2SvUppslB (1953; äv. om buktig yta).
2) teat. på teater: vart o. ett av de (numera vanl. svarta l. vita l. blå) vågrätt upphängda långsmala tygstycken som upptill avgränsar scenbilden o. täcker från taket l. tågvinden nedhängande belysningsanordningar o. dekorationer (o. som förr äv. kunde vara målade så att de ingick i scenbilden o. föreställde lövverk l. tak l. himmel o. d.); ofta i pl.; äv. bildl. Soffiter .. (dvs.) den del av Theater decorationen, som i rum bildar taket, vid öppna platser himmelen o. s. v. ConvLex. 7: 1347 (1837). (Scenens bredd) är (på Dramatiska teatern) mellan kulisserna 7 meter och höjden från golfvet till suffiterna också 7 meter. Sthm 3: 299 (1897). Frosterus Jord. 101 (1930; bildl.).
-LAMPA. (soffit- 1881 osv. soffiten- (i bet. 2) 1927 osv.) [jfr t. soffittenlampe]
2) (vanl. i formen soffiten-) [lamporna används bl. a. över teaterscener] el.-tekn. rörformig glödlampa, rörlampa. 3NF 6: 628 (1927).
B [jfr t. soffitten-]: SOFFITEN-LAMPA, se A.
