SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPO- hyp1o- l. -å- l. -ω-, prefix.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. hypo-, av gr. ὑπό, under, bland, av ieur. upo, besläktat med HYPER- o. lat. sub (se SUB-). — Jfr HYPERIKUM]
1) (i sht i fackspr.) som befinner sig l. ställes under l. nedanför l. bland ngt; dels i från gr. lånade ord (jfr HYPOFYS, HYPOKONDRI, HYPOKRISI, HYPOSTAS, HYPOTAX, HYPOTEK, HYPOTENUSA, HYPOTES), dels ss. levande bildningselement vid skapande av vetenskapliga termer (jfr HYPOGYN, HYPOKOTYL).
2) som icke når upp till det fullständiga l. fullt utbildade o. d., i viss grad l. utsträckning, något litet; dels i från gr. lånade ord (jfr HYPOKORISM), dels ss. levande bildningselement vid skapande av vetenskapliga termer (jfr HYPOKLORIT, HYPOMANI, HYPOSULFIT).
Spoiler title
Spoiler content