SOKRATIKER sokra4tiker, äv. sω-, äv. 0302, m//ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. sokratiker, eng. Socratic, fr. Socratique, lat. Socratici, pl.; av gr. οἱ Σωκρατικοί, pl., substantivering av Σωκρατικός, sokratisk (se SOKRATISK)]
lärjunge till l. anhängare av Sokrates; filosof som i sitt tänkande erinrar om Sokrates. (Sokrates har) sannolikt icke den minsta del i de sju bref, som man tillägger honom, och hvilka förmodeligen, likasom de flesta föregifna bref af Antistenes och andre Sokratiker, äro Verk af nyare Sofister. Norrmann Eschenbg 1: 234 (1817). Hans Larsson var en modern sokratiker, som gärna tog sin utgångspunkt i dagens brännande spörsmål. Aspelin TankVäg. 2: 324 (1958). —
