SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1981  
SOKRATISK sokra4tisk, äv. sω-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(äv. socr-. -esk 1862. -isk 1804 osv.)
Etymologi
[jfr t. sokratisch, eng. socratic, fr. socratique, lat. socraticus; av gr. Σωκρατικός, till SOKRATES, grekisk filosof († 399 f. Kr.). — Jfr SOKRATIK, SOKRATIKER, SOKRATISERA, SOKRATISM]
som har avseende på l. samband med l. utgår från l. erinrar om l. är kännetecknande för Sokrates. (Doktor J. Raumannus) skall .. vnderwisa och exercera vngdomen vthi den rätte Socratiska philosophia. Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610). Den lille tjocke, sokratiskt fule andre filosofiprofessorn. Hellberg FrödingM 138 (1925). Aspelin TankVäg. 2: 330 (1958). särsk. (i fackspr.) om undervisningsmetod: som kännetecknas av metodiskt ställda frågor o. en dialog mellan lärare o. elev (o. som går ut på att sporra eleven till självverksamhet); jfr HEURISTISK, KATEKETISK 2. Sprinchorn PedUtsk. 13 (i handl. fr. 1804). Med sokratiskt läroförfarande (avses) varje undervisningsmetod som går ut på att gm frågor o. inkast sporra lärjungarna till egna iakttagelser, försök o. slutledningar. PsykPedUppslB 2164 (1946).
Spoiler title