SOLA sω3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[möjl. i anslutning till feminina växtnamn av typen GRÖNA, sbst., SKALLRA, sbst., m. fl. skedd ombildning av tvåstavig (fördunklad) form av SOL-ÖGA, sbst.2 (jfr sv. dial. solö(j), revsmörblomma)]
(numera föga br.) bot. om (individ l. art av) växtsläktet Ranunculus Lin.; särsk. ss. senare led i ssg betecknande (individ av) viss bestämd art av nämnda släkte; förr sannol. äv. pregnant, om R. lingua Lin., vattensolöga, sjöranunkel. I Siön wäxa åthskillighe ting, somlighe af Iordenne medh röter, somlighe af stenar, och somlighe af watnet wthan rötter ... The som medh rötter upwäxa af Iordenne, äre mästaparten store gräs, såsom Siönott, .. Solan, sältingegräs, säf, dwnkaflar, Röhr &c. Forsius Phys. 164 (1611; sannol. om R. lingua). (Lat.) Ranunculus (sv.) Sola. Lyttkens Växtn. 1003 (1911). Sola .. (dvs.) namn på arter av smörblomsläktet. 2SvUppslB 26: 953 (1953). — jfr KNÖL-, REV-, SJÖ-, SNÖ-SOLA.
