SOLDO sol4do l. -dω, l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal, r. l. m.; best. -n; pl. soldi.
Etymologi
[jfr t. soldo; av it. soldo (pl. soldi), kopparmynt, (soldat)lön, i pl.: pengar, motsv. fr. sol (se SOL, sbst.5), ytterst av lat. solidus, soldus, romerskt guldmynt, till solidus, massiv, fast (se SOLID). — Jfr SOLD, sbst.1, SOLDANELLA, SOLDAT]
(om italienska förh.) italiensk myntenhet av lägre valör; däremot svarande skiljemynt i koppar; särsk. (i fråga om förh. efter 1861): (mynt representerande) tjugondedelen av en lira (se LIRA, sbst.4 2); i sht förr äv. (i vitter stil) allmännare, närmande sig l. övergående i bet.: slant (utan närmare preciserat värde). Räkning hålles (av Venedigs bank) uti Lire til 20 Soldi à 12 Denarii. Zettersten AnmMynt 111 (1771). Der voro kontors-biträden .. som .. offrat några sparade soldi för att köpa en lott. Nyblom Serao Luftsl. 8 (1892). (Den italienske arbetaren) tiggde en soldo av mig, den jag nästan skämdes att ge honom. Hallström UngdNov. 278 (c. 1900, 1923). Med många försakelser hade hon om sommaren, soldo för soldo, lyckats skrapa ihop fyrtiotvå lire. Lundquist Serao Dansös. 3 (1903). Om en enskild stjäl en soldo, hemfaller han under lagen, blir en ärelös, men om en nation stjäl annans land och folk vinner han både ära och byte. Janson Lögn. 229 (1912). Ibland när jag inte har några pengar och är riktigt gotthungrig .. ber jag att jag ska hitta en soldo på vägen. Thordeman FlickItal. 75 (1932).
SAOB
