publicerad: 1982
SOLDAT solda4t (jfr: soldat .. (uttalas) i en del landsorter med rent o .., men i andra med å eller ett mörkt o. HOF Skrifs. 206 (1753)), om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sold- (-ldh-, -lld-) 1597 osv. sould- 1790. suld- 1621. såld- 1602—1781. söld- 1592—1704. -aat 1629—1640. -at 1597 osv. -att 1592—1704)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. soldat av fr. l. (från fr. lånat) t. soldat, av it. soldato, avledn. av soldo (se SOLDO). — Jfr SOLDATESK, adj.]
1) motsv. SOLD, sbst.1 1: i de militära graderna obefordrad manlig person fullgörande krigstjänst (till fots) mot sold, menig värvad krigsman l. legoknekt (förr äv. pregnant, om utländsk legoknekt i svensk tjänst); äv. i utvidgad anv., om indelt krigsman till fots (förr särsk. motsatt dels: ryttare (se d. o. 2), dels: dragon (se DRAGON, sbst.1 1), dels: båtsman (se d. o. 2)); äv. (o., utom i skildring av ä. förh., numera bl.) allmännare, dels om (manlig) person som gör krigstjänst l. undergår grundläggande utbildning för sådan tjänst ss. menig vid armé l. flotta l. flygvapen, dels utan tanke på militär grad, liktydigt med: krigare (se d. o. 1) l. krigsman l. militärperson (särsk. med tanke på militär duglighet l. erfarenhet). Värvad, frivillig, indelt, menig, värnpliktig soldat. Soldaterna var både välövade och välutrustade. Tjäna upp sig från simpel soldat. Den okände soldatens grav, se OKÄND 1 g. I vissa länder finns det kvinnliga soldater. Leka soldater. TbLödöse 273 (1592; om man sannol. av svensk nationalitet). Såldaters och gemene Knichters Aflöninger. KlädkamRSthm 1602 A, s. 29 a. Sedan dessa här (dvs. knektarna i Västerb.) nu fingo det nya namnet, att de skola kallas soldater, ställa de sig, så ock vele hafva efter de främmande soldaters namn och ordning med pockande och .. öfverfallande. HT 1890, s. 111 (1613). Fältmarskal grefwe Könningsmark .. war en braf soldhat. HH XVIII. 2: 53 (1688). Likaledes förbjudes Ryttare, Dragoner, Soldater och Båtsmän at egenwilligt nyttja och utöda Hemmanets Skog, utan böra de wara nögde med det, som dem efter nödtorften tildelas kan. LandtmFörordn. 146 (1734). Kriget blef legoknektens (soldatens) göra. Så stridigt var likväl detta med alla förut gällande samhällsbegrepp, att yrket ansågs i början för oärligt, och att de, som för penningar drefvo det, togos utom samhället. De första soldater voro lösdrifvare. Geijer I. 1: 84 (1818). Man skilde .. (på 1600-talet) mellan de svenska regementenas ”knektar” och de utländska värvade regementenas ”soldater”. Alm VapnH 77 (1927). Soldaterna har faran, generalerna äran. Holm Ordspr. 304 (1964). — jfr AMBULANS-, BEVÄRINGS-, BONDE-, BRANDVAKTS-, DAL-, DISCIPLIN-, FAN-, FEMMÄNNINGS-, FEMTINGS-, FOT-, FÖRBINDERI-, GARDES-, HANTVERKS-, HOVBESLAGS-, HOVSLAGAR-, INFANTERI-, INGENJÖR-, LANT-, LEGIONS-, LEGO-, LINJE-, MARIN-, MILIS-, NUMMER-, ORDONNANS-, PANSARBIL-, PARAD-, POLIS-, POST-, REKRYT-, RESERV-, RIKSVÄRNS-, ROTE-, ROTERINGS-, RURAL-, RYTTAR-, RÖDAKORS-, SANITETS-, SJUKVAKTAR-, SJUKVÅRDS-, SJÖ-, SKEPPS-, SKID-, SKIDLÖPAR-, STADS-, STAM-, TRÄNG-, VAKT-, YRKES-, ÖKEN-SOLDAT m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. gå soldat, tjänstgöra ss. (fot)-soldat, vara (fot)soldat. Han hade sin roothe för hwilken han gick solldat, uthi Albohäradt. VDAkt. 1696, nr 286. Seder mehra (har han) gått Soldat, för ett Ruusthåld uti Elmbo Sockn. Därs. 1731, nr 633.
b) i uttr. soldater i samma armé, om soldater som kämpar tillsammans i samma armé; vanl. oeg. l. bildl., använt för att beteckna personer som kämpar för samma sak. Vi ä' soldater i samma armé, / vi, fast på avstånd, i Flandern va' me'. Karl Gerhards Bästa 30 (1925; urspr. sjunget på scen av skådespelare föreställande franska soldater under första världskriget). SvHandordb. (1966; äv. bildl.).
c) i sg. best. (jfr d), om (representant för) en soldat l. soldater (av viss nationalitet o. d.) i allm. (särsk. liktydigt med: en soldat); äv. (numera i sht med skriftspråklig l. vitter prägel) om (representant för) vissa bestämda soldater (särsk. liktydigt med: soldaterna). Soldaten stiger upp vid revelj. Den svenske soldatens torsdagsmiddag består av ärter och fläsk och pannkaka. Männen (i Tyrus) stode hwar och en vthi Förstugun aff sina Hws, til en stoor hoop, wäntandes på intet annat än som at blifwa aff then grymma Soldaten slachtade. Sylvius Curtius 292 (1682). Folket sprang på sidan (om båren på vilken G. III bars, sedan han brutit armen) och grät. Soldaten och officeraren var bestört. GMArmfelt (1783) hos Tegnér Armfelt 1: 69. (C. T. v. Schultzenheim) utbytte befälsstafven mot vågskålen såsom ordförande i soldatens öfver-domstol (dvs. krigshovrätten). Valerius 2: 237 (1838).
d) (numera föga br.) i sg. best. (jfr c), övergående dels i bet.: soldat- l. militärtjänsten, dels i bet.: soldatyrket l. -livet. Han flyr sigh pastoris och andras bevijss, att han icke åstundar till scholan för thet att han skall slippa soldaten, uthan (osv.). Hall KultInt. 127 (i handl. fr. 1644). (Man märkte) at Soldaten redan lekte Honom (dvs. unge prins Karl) i hiertat. Nordberg C12 1: 19 (1740).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 b, 3, 4); särsk. om ngn l. ngt som i ett l. annat avseende liknar l. erinrar om l. motsvarar en soldat l. soldats (särsk. om person som kämpar för Guds rike mot världens ondska). Emot oss ligger i Fält, then starke bewäpnade aff Helwetis Affgrund, och bemöder sigh medh sina swarta Soldater, at han wår Himmelsfärd vtaff thenna Werlden, genom allahanda List och Begärelser förhindra måtte. HJoannis CRosensköld A 4 a (1647). (Vid försök att utröna eldverkan uppsattes) 300 soldater af träd .. på trenne led, och på 100 alnars afstånd derifrån en lika front (100 rotar) på två led väl exercerade granadörer. KrigVAH 1805, s. 5. Försigtighet är en bättre soldat än öfwerdåd. Hagberg Shaksp. 4: 63 (1848). Öfversten går presten mot / .. När krigarn famnar Guds soldat, / Han hviskar (osv.). Snoilsky 5: 29 (1897). — särsk.
a) om (l. titel för) person som är medlem av en efter militärt mönster organiserad kår o. dyl. o. där innehar en ställning som motsvarar (l. urspr. motsvarade) en soldats inom det militära systemet.
β) [efter motsv. anv. av eng. soldier] person som efter en (några månader lång o. närmast ss. en prövotid tjänande) rekryttid invigts till lekmannamedlem i Frälsningsarmén, motsatt dels: officer (se d. o. 2 d β β'), dels: kadett (se KADETT, sbst.1 2 b), dels: rekryt (se d. o. 3 a); äv. (företrädesvis ss. senare led i ssgn FRÄLSNINGS-SOLDAT) allmännare, om medlem av Frälsningsarmén oavsett grad l. ställning inom rörelsen. Hon är soldat i frälsningsarmén. Klint (1906). (Frälsningsarmén) har f. n. i Sverige omkr. 20,000 ”soldater” och ”rekryter”. Brilioth SvKyrkKunsk. 434 (1933). Inte mindre än fem soldater invigdes under fanan och försågs med pass. Stridsropet 1976, nr 7, s. 14. Varje officer (i Frälsningsarmén) är också soldat i en kår och medverkar där på sin fritid. SAOBArkSakkSvar (1976). Soldater kan inneha olika grader. De kan vara underofficerare med lekmannaansvar, t. ex. fanjunkare, skattmästare, sekreterare och rekrytsergeant. Därs. — jfr SLUM-SOLDAT.
b) i sht av tenn l. bly gjuten o. ss. leksak avsedd l. nyttjad figur föreställande en soldat; äv. i utvidgad anv., om gjuten figur med annat motiv (t. ex. en indian); i sht i ssgn TENN-SOLDAT o. elliptiskt för denna. Fadern, som råkat trampa sönder en indianhövding och en kavallerist till häst, förmanade den sjuårige sonen att inte ha sina soldater utströdda på golvet. En sjuårspilt soldater / Emot ryssen ordnar glad. Wirsén NDikt. 53 (1880).
c) [jfr motsv. anv. av t. soldat (jfr OFFICER 2 d γ)] (†) om bonde (se d. o. 1 j) i schack; äv. i uttr. simpel soldat. Düben Talism. 1: 7 (1817: simpla Soldater). Soldaterne, vanligen Bönder kallade, marschera rakt fram som Tornet, men blott ett enda steg. Lundequist KonstSpel. 1: 41 (1832).
d) spelt. i (förr spelat) krigsspel (se d. o. 2), om var o. en av de sex pjäser av lägsta kvalitet representerande meniga soldater. HbiblSällsk. 2: 616 (1839). Soldatens gång är (i krigsspel) som bondens i vanlig schack, men han slår fiendens pjes tvärsföre på en genomlöpande korslinie. Därs.
e) spelt. i (i sht förr spelat) kägelspel, om var o. en av de (vanl. mindre) käglor som vid utgångsställning är placerade i ring runt kungen (se KONUNG, sbst.1 I 5 b β). NordKult. 24: 50 (1933).
3) [eg. specialfall av 2] ss. benämning på djur.
a) [jfr motsv. anv. av fr. soldat o. eng. soldier; benämningen möjl. föranledd av att kräftan (som överallt släpar med sig det skyddande snäckskal vari hon installerat sig) liknats vid en soldat med rustning] (†) eremitkräfta. Oldendorp 1: 127 (1786). En kräfta kallad Soldaten, som nyttjar hafssnäckornas skal till boning för sin nakna bakdel. SvLitTidn. 1815, sp. 382.
b) [jfr motsv. anv. av t. soldat, eng. soldier] i sht entomol. om var o. en av de större (med stort huvud o. kraftiga käkar utrustade) könlösa termiter vilkas huvudsakliga uppgift består i att försvara termitsamhället. VetAH 1792, s. 230. Soldaterna överensstämma med arbetarna men hava större kropp och bredare huvud med mycket kraftiga mandibler. Rendahl Brehm 21: 156 (1931). jfr TERMIT-SOLDAT.
c) [jfr motsv. anv. av t. soldat, eng. soldier; sannol. utvidgad anv. av b] i sht entomol. om (hos vissa (i sht tropiska) myrarter förekommande) storhuvad arbetsmyra (med speciell käkform). Sjöstedt Västafr. 30 (1904; av släktet Pheidole Westw.). Soldater äro kända hos arter af släktena Pheidole, Cryptocerus, Myrmecocystus, Colobopsis, Eciton m. fl., men ej hos något svenskt släkte. 2NF 19: 104 (1913).
4) [eg. specialfall av 2; växten har (med gula blommor i vecken av blåvioletta stödblad) den karolinska soldatuniformens färgsammansättning] (mera tillf., bot., l. i vitter stil) i uttr. svenska soldaten, om växten Melampyrum nemorosum Lin., lundkovall, natt och dag. Svenska soldaten i gulblå rotar / blickar mot kusten, där faran hotar. Karlfeldt FlBell. 61 (1918). Östergren (1943).
Ssgr (i allm. till 1): A: SOLDAT-ADEL. (numera mindre br.) adel(sklass) uppkommen ss. följd av förläningar av adelskap för insatser ss. soldat, krigaradel; äv. (i vitter stil) bildl. Strindberg Brev 7: 73 (1888; bildl.). DHammarskjöld (c. 1925) i 3SAH LXXI. 1: 31. —
-AFTON. (numera bl. mera tillf.) mil. om (sammankomst med) underhållning aftontid för soldater, bataljons- l. kompaniafton; jfr afton 3. Fatab. 1945, s. 203. —
-ANDA. anda (se ande VIII 5 a) hos soldat(er) l. som ngn l. ngra har (fått) ss. soldat resp. soldater l. (pregnant) som kännetecknar en (sann) soldat l. (sanna) soldater. Nordforss (1805). För att främja soldatandan inom armén. Östergren (1943). Det var soldatanda som inympades i barnskaran på Runsa. Horn LycklTid 44 (1943). —
-ARA. [jfr t. soldatenara(ra); av nylat. ara militaris (benämningen möjl. i anledn. av att fågeln med sin blågröna fjäderdräkt o. röda panna gör ett visst militäriskt intryck)] zool. papegojfågeln Ara militaris Lin. 1Brehm 2: 243 (1875). —
-AVSKED. (†) avskedspass (se d. o. 2); jfr avsked I 2 a β α'. Björnståhl Resa 1: 304 (1771). SP 1779, s. 548. —
-BARN. (soldat- 1805 osv. soldate- 1681—1791) [jfr t. soldatenkind]
1) soldats barn; särsk. i pregnantare anv., om soldats kärleksbarn (se d. o. 2). LMil. 1: 118 (1681). EkonT 1900, s. 16 (pregnantare).
2) [eg. pregnant anv. av 1] (numera bl. om ä. förh.) om (föräldralöst) soldatbarn (i bet. 1) uppfostrat på statens l. visst kompanis o. d. bekostnad. Schulthess (1885).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): soldatbarn-kompani. till -barn 2: kompani (se d. o. 4) rekryterat bland pojkar som var soldatbarn. KrigVAT 1850, s. 618 (i Belgien).
-skola. till -barn 1: (av staten l. visst regemente o. d. ekonomiskt underhållen) skola för soldatbarn; jfr soldatgosse-skola, soldat-skola 2. VDAkt. 1792, nr 1 (1791). Respektive chefsembeten jemte kongl. hofkonsistorium äga högsta öfverinseendet öfver de fyra .. (tidigare nämnda) korpsernas soldatbarnskolor, af hvilka Svea artilleri-regementes soldatbarnskola är med Andra lifgardets förenad. SKL 3: 571 (1850). KrigVAH 1883, s. 53 (i Ryssl. o. Frankrike). —
-BEKLÄDNAD. (i sht i fackspr., särsk. mil.) soldat(er)s beklädnad (i abstr. l. konkret bet.); jfr -beklädning. —
-BEKLÄDNING. (soldat- 1867. soldate- 1697) (numera mindre br.) konkret, om kläder l. klädedräkt för soldat(er), soldatbeklädnad. LMil. 4: 1101 (1697). SamlFörfArméen 5: 352 (1867). —
-BESVÄR. (soldate- 1696) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om rotehållare åliggande besvär (se d. o. I 2 b) att anskaffa o. underhålla fotsoldat, roteringsskyldighet. LMil. 4: 849 (1696). —
-BETÄCKNING. (†) av soldater bestående bevakningsstyrka; jfr betäckning 6 slutet. KrigVAT 1844, s. 72. —
-BILDNING.
1) i sht språkv. språklig bildning (se d. o. 3 d slutet) skapad av soldat(er). Den svenske romanisten professor Gunnar Tilander anser, att (den i Italien ibl. använda) formen partigiana (för bardisan) möjligen skulle kunna förklaras som en skämtsam soldatbildning. Livrustk. 1937—39, s. 12.
-BLOD. (soldat- 1932 osv. soldate- c. 1800) (i sht i vitter stil) om soldats blod; särsk. motsv. blod 9. HSH 7: 225 (c. 1800). Här (på mötesplatsen) i mäktiga staturer / har ett sturskt soldatblod svallat. Silfverstolpe Efteråt 9 (1932). —
-BOK. (soldat- 1856 osv. soldate- c. 1710)
2) (förr) motbok för insättning av soldats innehållna avlöningsmedel. Döss o. Lannge 765 (1908). Därs. 1042 (1915).
-BOSTAD~02 l. ~20. soldat(er)s bostad (se d. o. 2); jfr -barack, -boning, -boställe, -stuga, -torp, -våning o. soldate-varelse. Lager-LÖF Saga 125 (1908; indelt soldats). —
-BOSTÄLLE~020. (numera bl. om ä. förh.) boställe (se d. o. 3) avsett för l. anvisat åt (indelt) soldat (i befälsställning); jfr -stom, -torp. NWermlT 1903, nr 27, s. 2. —
-BREV. (soldat- 1915 osv. soldate- 1808)
1) av (menig) soldat (till anhörig, i sht hustru) skrivet brev (se d. o. 3). CirkPostförvSvFinnl. 16/6 1808.
2) [pregnant anv. av 1] (om ä. postala förh.) benämning på brevförsändelse som i (krigs)tjänst varande (menig) soldat ägde rätt att få postbefordrad utan personlig kostnad; särsk. dels om militärkortbrev, dels i utvidgad anv., om militärbrevkort (efter 1/7 1962 officiellt benämnt: militärpostkort). Soldatbrev .. (dvs.) Militärbrevkort, militärkortbrev. Döss o. Lannge (1915). —
-BREVKORT~02 l. ~20. (numera bl. om ä. utländska förh.) jfr -brev 2. SDS 1904, nr 207, s. 3 (om japanska förh.). —
-BRÖD. (soldat- 1885 osv. soldate- 1749) [jfr t. soldatenbrot] (om ä. förh.) kommissbröd. Lind (1749; under commiss-brodt). —
-BULVAN. mil. i sht förr för övningsändamål använd uppstoppad docka o. d. föreställande en soldat. Runeberg (SVS) 3: 201 (1841). —
-BÖN. (soldate- 1669) (numera bl. tillf.) bön till Gud (om välgång o. d.) som beds l. är avsedd att bedjas av l. för soldat(er). Delachapelle ExBook 110 (1669). —
-BÖSSA. (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) jfr bössa 2 b o. -gevär. Rydberg Vigg 10 (1875). —
-DAGPORTION~002. (soldat- 1858. soldate- 1819) (numera knappast br.) om matportion per dag för soldat. TjReglArm. 1819, 1: 270. Därs. 1858, 1: 317. —
-DANING. (†) soldatutbildning; jfr daning 5 a o. -bildning 2. KrigVAH 1843, s. 141. Därs. 1889, s. 22. —
-DISCIPLIN. disciplin (se d. o. 3 b) hos soldat(er) l. (pregnant) som kännetecknar en (sann) soldat l. (sanna) soldater, militärdisciplin; jfr -tukt. Soldatdisciplinen var inte den bästa i truppen. Ett lyckligt genomförande av ett krigsföretag kräver soldatdisciplin. Förödmjukelsen af en .. tryckande soldatdisciplin .. hade .. uppjagat hans (dvs. Schillers) .. frihetskänsla till en hätsk bitterhet mot allt hvad lag och öfverhet hette. Böttiger 4: 255 (1854, 1869). —
-DRÄKT. (soldat- 1892 osv. soldats- 1680) (numera företrädesvis om ä. förh. l. i vitter stil) om soldatuniform. Brask Pufendorf Hist. 208 (1680). Jakobsson BevBeklädn. 390 (1938; om förh. 1626). —
-ED.
1) [jfr t. soldateneid] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) trohetsed avgiven av soldat, krigsmannaed. Soldated avläggs bl. a. i Finland. Nordforss (1805).
2) [utvidgad anv. av 1] (i mindre övertänkt spr.) om krigsmannaerinran. Martinson BakSvenskv. 237 (1944). —
-ESKORT. eskort (i abstr. l. konkret bet.) av soldat(er); jfr -konvoj. Ymer 1925, s. 185 (abstr. l. konkret). —
-FANA. (soldate- 1632 (: Soldattr Fahnor, tryckfel för Soldate Fahnor)—1660) (numera bl. om ä. förh.) fana tillhörande (o. tjänande ss. förenings- l. fälttecken för) viss truppenhet av fotsoldater. KrigVAT 1839, s. 201 (1632). —
-FEBER. [jfr t. soldatenfieber] (†) om febersjukdom (fläckfeber l. tyfus) drabbande soldat i fält, fältsjuka; jfr -sjuka, -sjukdom. Holmberg 2: 136 (1795). Dalin FrSvLex. 2: 131 (1843). —
-FEST.
-FIGUR. (numera föga br.) om målskjutningsfigur (i papp) i form av en soldat. Balck Idr. 2: 219 (1887). —
-FLASKA. (soldat- 1856 osv. soldats- 1781 (möjl. icke ssgsförled)) (numera föga br.) vattenflaska som soldat bär på sig, dricksflaska för soldat. En Såldats flaska. BoupptVäxjö 1781 (i uppräkning av inventarier; möjl. icke ssg). Därs. 1856. —
-FLICKA. särsk. dels: flicka vars fader är soldat, soldatdotter, dels: till soldat utklädd flicka. Böttiger 3: 47 (1843, 1858; i pl., om utklädda flickor). Fröding Kås. 1: 53 (1888; om Karin Månsdotter). —
-FOLK. folk (se d. o. 1) som sätter soldatyrket högt l. som kännetecknas av att fostra (l. att genom tiderna ha fostrat) skickliga soldater, krigarfolk. TySvOrdb. 2187 (1932). —
-FRI. särsk. (†) om förh. under indelningsverkets tid, om hemman o. d.: fri från skyldighet att uppställa o. underhålla fotsoldat, icke roterad. Bergv. 2: 162 (1740; om hemman). Hülphers Dal. 332 (1762; om boställen). —
-FÄNNIKA. (soldate- 1611—1621) (numera bl. om ä. förh.) fännika (se d. o. 2) av fotsoldater; förr äv. inskränktare, om sådan fännika bestående av (utländska) legoknektar, motsatt: av utskrivna (infödda) knektar bestående fännika. Hallenberg Hist. 1: 123 (i handl. fr. 1611). 8 Suldate Phennicher .. 8 westgöte knechte Phennicher. KlädkamRSthm 1621 A, s. 98 b. —
-FÖRENING. särsk. (numera knappast br.) hist. om frivillig sammanslutning av enskilda soldater som bildade ett slags förening (se d. o. 7 c) för främjande av egna intressen gm engagemang (under självvald(a) anförare) i krigsföretag; anträffat bl. om det i Nordtyskl. under medeltidens senare skede existerande s. k. sachsiska (förr äv. kallat: svarta) gardet som bl. a. sägs ha följt unionskonungen Hans på dennes krigståg mot Sv. 1497. Geijer I. 1: 86 (1818). —
-GATT. [efter t. soldatengat(t); benämningen i anledn. av att ombordvarande (vid äntring mindre vana) marinsoldater valde att ta sig upp i l. ned från märsen den bekvämare vägen genom detta hål i st. f. att äntra upp l. ned för puttingvanten (jfr mots. eng. benämning lubber's hole, landkrabbehålet)] (numera bl. om ä. förh., sjöt.) på seglande örlogsfartyg: björnhål. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stenfelt 50 (1920). —
-GEVÄR. gevär (se d. o. 2) använt l. avsett att användas av soldat, armégevär; jfr -bössa. ConsAcAboP 1: 4 (1640). —
-GOSSE.
1) (numera bl. tillf., i sht i vitter stil l. arkaiserande) pojke vars fader är soldat, soldatson. Soldatgossen. Runeberg 5: 3 (1857; titel på dikt).
2) (numera bl. tillf., nästan bl. i vitter stil l. arkaiserande) pojke som är soldat, (mycket) ung soldat, soldatpojke, pojksoldat. IllSvOrdb. (1955).
3) [benämningen efter huvudpersonen i JLRunebergs dikt Soldatgossen (jfr 1)] om medlem av en i Finl. mellan åren 1941—1944 existerande ungdomsorganisation i försvarets tjänst omfattande pojkar under 17 år. Östergren (cit. fr. 1941). SoldatgossRegl. 1944, s. 9.
Ssgr (i allm. till -gosse 3): soldatgosse-avdelning. av soldatgossar bestående avdelning inom de finska skyddskårerna åren 1941—1944. SoldatgossRegl. 1944, s. 12.
-reglemente. reglemente gällande för soldatgossar. Soldatgossereglemente. (1944; boktitel).
-skola. (numera bl. om ä. förh.) till -gosse 1: (av staten l. visst regemente o. d. ekonomiskt underhållen) skola för soldatsöner, där dessa utom vanlig skolundervisning erhöll grundläggande soldatutbildning; jfr soldatbarn-skola. KrigVAT 1838, s. 341 (om förh. i Ryssl.). —
-GRAD. (soldat- 1858 osv. soldats- 1839) (numera föga br.) om den militära rangskalans lägsta grad (se grad, sbst.1 4 b), menig soldats grad. KrigVAH 1839, s. 8. TjReglArm. 1858, 1: 140. —
-GRY.
1) om kynne l. ”virke” hos soldater; äv. (i vitter stil, tillf.) i förb. med karakteriserande attribut i utvidgad anv., konkret, om soldater av så l. så beskaffat kynne osv.; jfr gry, sbst.1 3. Det är gott soldatgry i honom. Där fanns likväl inom fästningen (dvs. Bomarsunds fästning) ett annat soldatgry: de svensk-finska skarpskyttarna. Dessa voro alldeles ursinniga över kapitulationen. Högberg Frib. 230 (1910).
2) (numera bl. mera tillf.) ämne till en (god) soldat; jfr gry, sbst.1 4. (Landshövdingen sade till pojken:) Du är kanske ett soldatgry. Låt se då! Gif akt! Rydberg Varia 280 (1886, 1894). —
-GUD. rel.-hist. soldater(na)s gud (se d. o. I); krigsgud. Rydberg Myt. 2: 195 (1889; om Tyr). Mithras är .. en soldatgud .. utan att själv vara särskilt krigisk, såsom Tyr. SAOBArkSakkSvar (1977). —
-GYMNASTIK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) gymn. om fristående gymnastik av den art som utövas av soldater i tjänst, stridsgymnastik. Dahm Skolm. 103 (1846; utövad vid folkskola). Överste Uggla föreläser om och demonstrerar soldatgymnastik (vid en kurs i värntjänst för gymnastiklärare). TSvLärov. 1940, s. 244. —
-HARNESK. (soldat- 1638 osv. soldate- 1620—1846) (förr) harnesk för fotsoldat (motsatt: ryttarharnesk). CalmPriv. 1620, s. 22. —
-HATT. (soldat- 1849 osv. soldate- 1630) hatt (i fråga om ä. svenska förh. särsk.: plåthatt) ingående i soldatuniform. AOxenstierna 5: 418 (1630). En och annan soldathatt (, som skymtade i den brokiga skara, som följde trossen,) .. röjde att dess innehafvare var en marodör. Mellin Nov. 2: 271 (1849, 1867). —
-HEM.
1) om hem (se d. o. I 2) där husfadern är (yrkes)soldat. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. nr 7, s. 72.
2) i sht mil. om (byggnad inneslutande) lokal(er) som på truppförbands förläggningsort i ideellt syfte (ofta på kristlig grund) uppförts l. iordningställts till en samlingsplats för soldaterna under deras lediga tid, där de kan läsa tidningar l. bedriva studier l. musicera l. åhöra föredrag l. delta i andaktsstunder o. dyl. o. ofta äv. förtära kaffe o. d.; jfr hem I 2 e β α'. Lundin NSthm 530 (1889).
-HEMMAN. (soldat- 1851 osv. soldate- 1651—1766)
1) (numera knappast br.) indelningshemman med skyldighet att (tillsammans med andra hemman av samma slag) anskaffa o. underhålla en fotsoldat, hemman med roteringsskyldighet. PH 8: 7328 (1766). Auerbach (1913).
-HJÄRTA.
1) en soldats hjärta; äv. (i sht i vitter stil) i utvidgad anv., dels om hjärta (hos soldat) uppfattat ss. säte för soldategenskaperna mod l. tapperhet o. d. (i sht i förb. med attributivt adj. karakteriserande dessa egenskaper ss. varande sådana l. sådana), dels metonymiskt, om person (soldat) som har sådant hjärta. Månget soldathjärta har tagit skada av strapatserna och nervspänningen under ett krig. Sven Duva hade ett riktigt soldathjärta i bröstet. Soldathjärta hade den karlen, det går inte att resonera bort. Ett uselt soldathjärta klappade i hans bröst. (Franz Moor till Herman:) Du är en beslutsam man — ett äkta soldathjerta. Nicander 2: 641 (1834; t. orig. Soldatenherz).
2) [efter eng. soldier's heart] (mindre br.) (i sht hos soldater i fält uppträdande) sjukdom(stillstånd) (stress) som kännetecknas av anfallsvis påkommande hjärtklappning med åtföljande smärtor i hjärttrakten, andnöd samt trötthet (ofta i förening med huvudvärk, svettningar, diarré l. förstoppning), stress (hos soldat). Wernstedt (1943). Lindskog o. Zetterberg (1975; klandrat i SAOBArkSakkSvar (1979)). —
-HOP. (soldat- 1706 osv. soldate- 1746. soldats- 1761)
1) hop l. skara av (meniga) soldater (numera i sht med nedsättande bibet., om oordnad l. odisciplinerad sådan hop, soldathord, soldatesk); jfr hop, sbst.3 I 2, o. -skara 1. Vilda soldathopar drog omkring i staden, plundrande och våldförande sig på kvinnor. På wägen (genom Tyskl.) blef .. (Kristian II:s drottning) ofta angrepen, af Soldate-hopar, som tient hännes Herre. Desze pockade uppå gammal sold. Celsius G1 1: 350 (1746).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh., mera tillf.) i sg. best., allmännare, om (de meniga l. obildade) soldaterna (särsk. i motsats till befälet) i en krigsmakt, manskapet; jfr hop, sbst.3 I 3. Carl XII Bref 81 (1706). I sjelfva soldathopen var Horn ej älskad. Fryxell Ber. 7: 45 (1838). (Almqvist) erhöll .. uppdrag af kronprinsen att, för soldathopens behof, utarbeta en öfversigt af fäderneslandets historia. Lysander Almqvist 330 (1878). —
-HORA. (vard.) hora (l. nedsättande, om kvinna) vars sexuella umgänge l. intresse är inriktat på soldater; jfr -sköka. Möller 1: 401 (1745). —
-HOSPITAL. (soldat- 1932. soldate- 1635—1637) (†) vård- o. försörjningsanstalt för invalidiserade o. orkeslösa soldater; äv. närmande sig l. övergående i bet.: militärsjukhus; jfr -sjukhus o. krigsmans-hospital. RP 5: 173 (1635; om krigsmanshuset i Vadstena). SAOB H 1249 (1932). —
-HUS. (soldat- 1805 osv. soldate- 1646—1764) [jfr t. soldatenhaus] soldat(er)s hus (särsk. om sådant hus tjänande ss. förläggning, kasern o. d.); numera nästan bl. (mera tillf.) om soldatstuga l. -torp. RP 11: 269 (1646). (Biskop Gezelius) kommer att begära (av landshövdingen), att de 5 .. soldatehusen vid kyrkan kunde undanrödjas till hemmande af oljud och förargelse i kyrkan. UrFinlH 692 (1713). At för hwar nylegder Soldat skal straxt upsättas nya Soldate-hus, det utöder ej allenast Socknens Skog, utan ock minskar otroligen desz Mulbete in uti Socknen. Lenæus Delsbo 155 (1736, 1764). (Sv.) Soldathus. Soldatboning. (Fr.) Baraque. Hutte. Caserne. Nordforss (1805). F. d. soldathus (i Lena socken i Uppl.) med tillhörande täppland och inhägnad. Upsala(A) 1921, nr 97, s. 2. —
-HUSTRU. (soldat- 1629 osv. soldata- 1650. soldate- 1655—1776) soldats hustru; jfr -kona 1. Rudbeckius Dagb. 181 (1629). —
-HYDDA. (soldat- 1842 osv. soldate- 1734) (numera bl. om ä. l. primitiva utländska förh.) om hydda (se hydda, sbst. 1 (a)) utgörande (en provisorisk l. mer l. mindre primitiv) bostad för soldat(er); jfr -barack, -hytta, -koja o. soldate-kåta. Serenius (1734; under barraque). —
-HYTTA. (soldat- 1804—1828. soldate- 1784) [jfr t. soldatenhütte] (†) = -hydda. Björkegren 361 (1784). Heinrich (1828). —
-HÅLL. (soldat- 1733 osv. soldate- 1697—1896) (förr)
1) om (skyldighet l. tunga l. prestation som bestod i) uppsättande o. hållande av fotsoldat(er) för krigsmaktens behov; jfr -prestation. Största delen af Allmogen (har) sig förklarat, at antaga et wist och beständigt Soldate-håll. HC11H 9: 128 (1697). Föreslås .., att .. soldathållet måtte vid Uplands reg:te utgöras såsom tillförene eller efter öreslandstalet för hvarje rote. AdP 1847—48, 1: 369.
2) i utvidgad anv. av 1: soldatrote; äv. koll. l. sammanfattande, om (organisationen av) samtliga soldatrotar inom riket l. ett landskap o. d. Effter som .. wissa Ryttare och Soldate håld äro inrättade; ty bör Landshöfdingen .. tilhålla Rotarne .. at anskaffa sig Knechtar i de afgångnas ställen. LReg. 348 (1734). (I proposition föreslås) Att nedannämnda antal rotar .., hvilka hittills fullgjort sin roteringsskyldighet medelst erläggande af vakansafgift, måtte åläggas effektiv rotering, nemligen: inom soldathållet .. 295 rotar. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, s. 6. De inom Vesterbottens och Norrbottens län vid soldathållet nyroterade hemman och lägenheter skola .. tillgodonjuta lindring i roteringsbesväret. SFS 1893, nr 35, s. 4. —
-HÅLLARE. (soldate- 1765) (förr) om bonde som (i egenskap av deltagare i en soldatrote) hade att anskaffa o. underhålla en fotsoldat, rotehållare, rotebonde; jfr -håll 1, 2. SvSaml. 3—6: 156 (1765). —
-HÄST. (soldat- 1870 osv. soldate- 1749) [jfr t. soldatenpferd (i bet. 1)]
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om (liten, härdig, starkryggad o. tålig) häst använd l. ägnad att användas vid krigsmakt. THästv. 1870, s. 13.
2) (†) om ett i Sv. förr nyttjat straffredskap (för soldater) i form av en trähäst med vass rygg varpå delinkventen tvingades sitta gränsle (med tyngder fästa vid benen), trähäst l. -märr; jfr häst 3 b β. Lind 1: 1284 (1749). —
-INDELNING~020. (soldat- 1834—1848. soldate- 1727. soldats- 1815)
1) (numera föga br.) i samband med en armés försättande på krigsfot försiggående l. genomförd indelning (se d. o. 1 a) av de soldater som ingår däri. AJourn. 1815, nr 2, s. 1.
2) (förr) om verksamheten att indela rikets l. ett landskaps o. d. (innehavare av) jordegendomar på soldatrotar; äv. konkret(are), om den resulterande indelningen (inom ett visst territoriellt område); förr äv. om soldattorp; jfr indelning 2. Doch likwäl warder ingen förmedling och frihet uti Soldate- eller Båtzmans Indelningen bestådd. Salander Gårdzf. 210 (1727). Soldat-indelningarne uptaga 100,000 tunnland jord, gemenligen den bäst brukade. Återgingo de till hemmanen, så skulle de användas till torpställen, och falla i vanvård. KrigVAT 1834, s. 352. I knekte-kontraktet d. 20 nov. 1685 m. fl. handlingar vid uppgörandet af .. (Västmanlands) reg:tes soldat-indelning, tilldelas en del rotar två t:r och en del en t:na spanmål att utgå af kronans tiondesäd, eller vid brist deraf lösen derför erläggas med 3 daler s. m. Därs. 1848, s. 205. —
-INSTRUKTION. (soldat- 1812 osv. soldate- 1816) i sht mil. instruktion gällande en soldats tjänsteutövning, förhållningssätt, klädedräkt m. m.; äv. konkret, om bok o. d. vari sådan instruktion ges; jfr -undervisning. Soldatinstruction, grundad på kongl. maj:ts nådiga reglementen och krigsarticklar. (1812; titel på broschyr). I gamla soldatinstruktionen stod att om två soldater bli allena skall den ena ta och ha befälet. Hedberg DockDans. 141 (1955). Pettersson behöver lite extra utbildning i soldatinstruktion. SAOBArkSakkSvar (1977). —
(2 a β) -INVIGNING~020. (evenemang innebärande) invigning av färdigutbildade rekryter till soldater i Frälsningsarmén. Petri Ouchterlony 99 (1924; om förh. 1883). —
-JACKA. (soldat- 1679 osv. soldate- 1793. soldats- 1661) (numera bl. mera tillf.) om uniformsjacka för soldat. KlädkamRSthm 1661, Reg. —
-JÄMKNING. (soldat- 1890. soldate- 1670) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) jämkning i gällande soldatrotering. HSH 35: 244 (1670). Thulin Mant. 1: 113 (1890). —
-KAPOTT. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) mil. grov soldatkappa (med kapuschong). KrigVAT 1855, s. 49. —
-KAPPA. (soldat- c. 1720 osv. soldate- 1710) uniformskappa för soldat; jfr -kapott. KlädkamRSthm 1710 C, s. 168. —
-KAST. jfr kast, sbst.3 2 a, o. -klass 1; äv. (jfr soldat 3 c) bildl., om soldaterna i ett myrsamhälle. Adlerz MyrLiv 120 (1913; bildl., i myrsamhälle). —
-KEJSARE. (numera i sht om ä. förh.) kejsare som är en hängiven soldat l. ägnar sig åt militärliv l. som upprätthåller sin makt med hjälp av soldater; särsk. om romersk kejsare som stödde sin makt på militären (o. icke på senaten o. folket); militärkejsare. Geijer I. 6: 18 (1839; om Septimius Severus). Samtiden 1873, s. 554 (om Napoleon I). Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 12 (1959; i pl., om romerska kejsare). —
-KLASS.
1) samhällsklass l. yrkesgrupp bestående av soldater; jfr -kast, -stånd 2. Svedelius Statsk. 3: 89 (1869).
2) om den lägsta klassen inom den militära hierarkin, (det meniga) manskapets klass. KrigVAT 1834, s. 339.
3) (numera bl. om ä. förh.) om den kategori av till allmänt arbete vid kronoarbetskåren intagna personer (l. den del av nämnda kår) som utgjordes av värvade soldater som på grund av sina förseelser strukits ur rullorna. SFS 1842, nr 37, s. 2. Som hinder mötte .. att .. kunna tillämpa den föreskrifna klassindelningen, medgaf H. E. Justitie-Statsministern, att krono-arbetskorpsen fick endast i 2 klasser indelas, nämligen soldatklass och fästningsklass. Brink Fäng. 240 (1848). Soldatklassen utbröts ur .. (kronoarbetskåren) 1872 och öfverfördes till Landtförsvarsdepartementet .. med namn af disciplinkompaniet. 2NF 15: 23 (1911).
4) (numera bl. om ä. förh.) om klass (se d. o. 4 a) vid underofficers- l. regementsskola där eleverna utgjordes av obefordrade meniga. KrigVAH 1843, s. 17. —
-KLÄDER, pl. (soldat- c. 1755—1828. soldate- 1680) [jfr t. soldatenkleid] (numera bl. mera tillf.) uniformskläder för soldat, soldatuniform; jfr -klädnad, -klädning. LMil. 1: 52 (1680). —
-KLÄDNING. (soldat- c. 1755—1805. soldate- 1696) [jfr t. soldatenkleidung] (†) = -kläder. LMil. 4: 959 (1696). Nordforss (1805). —
-KONA. (soldat- 1618—1619. soldate- c. 1700) (†)
-KONTRAKT. (förr) rotekontrakt (se d. o. 2) gällande soldat, knektkontrakt (se d. o. 2). SFS 1892, nr 113, s. 3. Västerb. 1930, s. 204 (om förh. 1809). —
-KONUNG. (numera i sht om ä. förh.) konung som är en hängiven soldat l. ägnar sig åt militärliv; särsk. om Karl XII. Atterbom C12 1 (1845; om K. XII). Odhner G3 2: 228 (1896; om bl. a. Fredrik Vilhelm I av Preussen). —
-KOST. [jfr t. soldatenkost] kost (se kost, sbst.3 2 b) för (menig) soldat. Beskow i 2SAH 40: 321 (1865). —
-KRETS. jfr krets, sbst.1 9 b. Han var uppskattad inom soldatkretsen. I soldatkretsar var han en välkänd person. —
-KRIG. (†) om krig där båda sidor utnyttjar reguljära soldater i striderna, reguljärt krig (motsatt: gerilla- l. snapphanekrig). Fryxell Ber. 12: 119 (1843). Därs. 15: 187 (1848). —
-KROG. krog som inrättats för l. (o. i fråga om nutida sv. förh. bl.) som (huvudsakligen l. livligt) frekventeras av soldater. På 40-talet var Bodensia i Boden en uppskattad soldatkrog. (Sv.) Soldatkrog .. (fr.) Cantine. Nordforss (1805). —
-KROPP. [med avs. på senare ssgsleden jfr kropp, sbst.1 4 e, o. korpus 5] särsk. (†): av soldater bestående styrka l. trupp, militärstyrka l. -trupp. Eneman Resa 1: 229 (1712). —
(3 a) -KRÄFTA. [jfr eng. soldier crab] (†) eremitkräfta. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 188. —
-LAND.
1) (†) i sg. best., benämning på landområde av Österrike-Ungern utmed gränsen mot Turkiet, som under åren 1535—1881 hade en (på den bofasta jordbrukarebefolkningen (vars manliga medlemmar samtidigt var soldater) vilande) militär organisation till förhindrande av invasion, militärgränsen. KrigVAT 1836, s. 488.
2) (mera tillf.) land l. stat där goda soldater finns (l. av hävd funnits) l. där det finns många soldater l. där statsmakten upprätthålls med stöd av soldater l. (allmännare) där en militärisk l. krigisk anda råder, militärland; jfr -stat. Böök 1Ess. 1 (1913; om Preussen). Almquist VärldH II. 1: 357 (1931; om Etolien). —
-LEGA. (soldat- 1697 osv. soldate- 1747—1789) (förr) om penningbelopp (jämte viss naturaprestation) som rote hade att utgöra (utgjorde) till indelt fotsoldat vid dennes inträde i tjänst (äv. om enskild rotehållares andel däri), knektlega; förr äv. [jfr uttr. taga lega, se lega, sbst.2 1 b α] i uttr. taga soldatlega, närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: ta tjänst l. anställning ss. (indelt) soldat (mot lega); jfr soldate-legomål. LMil. 4: 1068 (1697). Manskapet (från Västernorrlands län har i många fall) .. begifvit sig till andra orter att taga soldatlegor. Axelson K12Tid 90 (i handl. fr. 1712). En rättskaffens nitisk svensk Bonde, som (i pjäsen Den glade medborgaren) af (den rike) Zifferman .. begär och får (låna) penningar til en Soldat-lega. Kellgren (SVS) 5: 330 (1790). (Motion) att Rotehållarne inom Kongsöhrs Län måtte .. bekomma .. tvenne tunnor kronotionde emot det de fortfarande utgifva soldatlegan och beklädnadsbidrag. BondP 1844—45, 2: 453. —
-LEVERNE. (soldat- c. 1700 osv. soldate- 1634) (numera bl. i vitter l. högre stil) soldatliv (se d. o. 2); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: soldatyrke. AOxenstierna XI. 1: 369 (1634). Som han från vngdomen, efter sina förfäders Exempel, vtwalde Soldat-Lefwernet, wardt han ändtlig ifrån Capitain vphögd till Öfwerste för ett Regemente til häst. Humbla Landcr. 5 (1740). —
-LEVNAD. (soldat- 1795—1872. soldate- 1766—1785) (numera knappast br.) soldatliv (se d. o. 2). Rydén Pontoppidan 197 (1766). Ahlman (1872). —
-LIK, adj. (soldat- 1795 osv. soldate- 1727) KulturbVg. 3: 40 (1727; ss. adv.). Oscar II Mem. 3: 21 (1863; om uppträdande). —
-LIV. en soldats l. soldaters liv.
-LOGEMENT. (soldate- 1622) mil. rum l. utrymme (numera företrädesvis: logement på kasern o. d.) för förläggning av (meniga) soldater. OxBr. 1: 177 (1622). —
-LYNNE. särsk.: lynne (se d. o. 2) hos soldat(er) l. (pregnant) som kännetecknar en (sann) soldat l. (sanna) soldater; jfr -humör, -sinne. För dem, som djupare skådade in i soldatlynnet, var det ett hufvudsakligt tecken till en mäktig och odämpbar jäsning, att .. (soldaterna i de germanska legionerna) alle på samma gång uppbrusade. Kolmodin TacAnn. 1: 45 (1833). —
-LÄGER. (soldat- c. 1755 osv. soldate- 1738—1749) (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) jfr läger 7. Lind 1: 114 (1738). Schultze Ordb. 2595 (c. 1755). —
-LÄKTARE. (soldate- 1727) (förr) i kyrka: läktare (se läktare, sbst.2) avsedd för soldater. OfferdalKArk. N I 1, s. 144 (1727). —
-LÖN. (soldat- 1758 osv. soldate- 1738—1749) soldat(er)s lön (se lön, sbst.1), särsk. motsv. lön, sbst.1 2; särsk. (numera bl. om ä. förh.) dels liktydigt med: sold (se sold, sbst.1 1), dels om indelt(a) soldat(er)s lön. Soldatlönen för värnpliktig var i slutet av 1940-talet 1 krona om dagen. (T.) Monat-sold, (sv.) soldate-lön för en månad. Lind 1: 205 (1738). VetAH 1758, s. 302 (om indelt soldats lön). —
-MANER. (soldat- 1712 osv. soldate- 1669—1682) soldat(er)s maner (se maner, sbst.1 2); särsk. i uttr. på, i sht förr äv. efter soldatmaner, efter l. enligt en soldats (soldaters) bruk l. sed, på en soldats (soldaters) sätt l. vis; jfr -bruk, -sed, -sätt, -vis. Delachapelle ExBook 101 (1669: effter Soldate maneer). Cannelin (1904: på soldatmaner). Studentseder, soldatmanér och borgerliga grannskapsvanor i 1600-talets Strängnäs. Rig 1962, s. 117. —
-MARSCH. (soldat- 1920 osv. soldate- 1749)
1) (numera bl. mera tillf.) marsch (se marsch, sbst.1 1) utförd av soldater till fots. Lind 1: 46 (1749).
2) [eg. specialfall av 1] om ansträngande marsch- (prov) som soldater i förband förr hade att utföra i senare skedet av sin utbildning. Soldatmarsch .. var inget reglementerat men användes som ett (med dagens ögon sett) ”jippobetonat” kraftprov. Ganska disciplinerande eftersom alla måste göra provet. SAOBArkSakkSvar (1977).
3) marsch (se marsch, sbst.1 2) för soldater (att marschera efter), militärmarsch. 2NF 30: 824 (1920). —
-MIN. min (se min, sbst. 1) hos soldat(er) l. (pregnant) som kännetecknar en (sann) soldat l. (sanna) soldater. Soldatminen var obetalbar, när kompanichefen meddelade truppen, att all permission var indragen. Holmberg 2: 785 (1795; pregnant). —
-MISSION. om (organisation l. förening för bedrivande av) mission (se d. o. 3) bland soldater (i sht värnpliktiga). 2NF 38: 424 (1926). —
-MOD. (soldat- 1899 osv. soldate- 1722) mod (se mod, sbst.1 7) hos soldat(er) l. (pregnant) som kännetecknar en (god) soldat l. (goda) soldater. Risell Vitt. 477 (1722). Lewenhaupt .., ehuru för sin person hederlig och i besittning af vanligt soldatmod, hade (osv.). Snoilsky i 3SAH 14: 86 (1899). —
-MORAL.
1) jfr moral 1 (a) o. -disciplin. Soldatmoralen i Boden var varken bättre eller sämre än i andra militärstäder.
-MUNDERING. (soldat- 1799 osv. soldate- 1720—1749) mil. jfr mundering 3; numera företrädesvis om soldatuniform. PH 1: 175 (1720). SvFolket 5: 238 (1939). —
-MÅTT. om det minimimått i fråga om kroppslängd som en manlig person måste uppfylla för att antas ss. soldat; äv. (o. i fråga om nutida förh. företrädesvis) allmännare, om den måttstock som gäller för bedömning l. värdesättning av soldater; jfr -mätare. Att kriticera herr Leopold .. var nästan som att våga tvifvelsamt undersöka Jupiters åskstråle eller som att ställa krigsguden under soldatmått. Sturzen-Becker SvSkönlitt. 40 (1845). Voltigörer .. kallades i Frankrike ett slags lätt infanteri, som Napoleon I införde 1804, då han betydligt nedsatte soldatmåttet. Voltigörerna uttogos af det minsta folket. 2NF 32: 1050 (1921). —
-MÄSS. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) mäss (se mäss, sbst.2 2) för meniga soldater. SvT 1852, nr 21, s. 3 (vid marinregementet i Karlskrona). —
-MÄTARE. (förr) om måttkäpp l. -stock varmed vid mönstring kontrollerades om tilltänkt soldat höll föreskriven längd; jfr -mått. BoupptVäxjö 1896 (efter överstelöjtnantsänka). —
-MÖNSTRING. mönstring (se d. o. 1) av (karlar påtänkta till) soldater (för kontroll av (krigs)duglighet o. d.). Hjärne K12 5 (1902; om förh. under K. XII:s barndom). —
-MÖTE. (soldat- c. 1755 osv. soldate- 1715—1731. soldats- 1745)
1) (numera bl. om ä. förh.) till 1, om samling av (indelta) soldater till viss plats (i sht för mönstring l. vapenövning o. d.); jfr möte 7. VDAkt. 1715, nr 1.
2) till 2 a β, vid Frälsningsarmén: möte (se d. o. 6) som bl. soldater o. rekryter samt nyfrälsta har tillträde till. Östergren (1943). —
-NAMN. soldats namn; särsk. (o. numera i sht) pregnant: av (indelt) soldat i ä. tid antaget namn (ofta alluderande på soldategenskap l. vapen). Av de uppräknade soldatnamnen var det inget han kände igen. Han heter Jacob, men hans soldat-namn är Orädd. Nordforss 2: 4 (1805). Soldatnamn, som följde med torpen (som t. e. Ekegren för soldaten på Ekeby soldattorp). Östergren (1943). —
-NATUR. natur (se d. o. 1) hos soldat(er) l. (pregnant) som kännetecknar en (sann) soldat l. (sanna) soldater; äv. i utvidgad anv., metonymiskt, om person som har en sann soldats natur. Blücher var en äkta soldatnatur. IllMilRevy 1901, s. 448. Almquist VärldH 5: 137 (1933). —
-NUMMER. (soldat- 1752 osv. soldate- 1766) soldats nummer (se d. o. 5 d); numera i sht (i skildring av ä. förh.) dels om indelt soldats kompaninummer (l. detta motsvarande rotenummer), dels närmande sig l. övergående i utvidgad anv., om tjänst ss. indelt soldat (vid rote) svarande mot sådant nummer. De vacante soldatnumror, som redan uti armén äro och framdeles på viss tid och till visst antal existera kunna. 2RARP 18: Bil. 491 (1752). Krigs-Befälet .. (har) hemstält, om och huruwida sådane för ödes-rotar träffade Soldate-Nummer .. måge kunna aldeles indragas. PH 8: 7328 (1766). Soldaterna .. nöja sig med mycket enkla märken, där de ej .. helt enkelt låta sitt soldatnummer utgöra märke vid frånvaro af all skrifkunnighet. Quennerstedt Torneå 1: 200 (1901; om förh. 1808—09). —
-ORD. särsk.: ord som ngn yttrar l. hedersord l. löfte som ngn avger i egenskap av sann soldat; jfr ord, sbst.2 6. Hagberg Shaksp. 3: 317 (1848). De förklarade att de gett sitt soldatord på att tiga. Lo-Johansson Sold. 30 (1959). —
-ORDNING. (soldate- 1651) (numera bl. tillf.) för soldater gällande ordning (se d. o. 3 b) l. föreskrift (beträffande ngt). Jakobsson BevBeklädn. 94 (i handl. fr. 1651). —
-PAMP. (förr) pamp (se pamp, sbst.3) av det (enkla) slag som ingick i en soldats utrustning; jfr båtmans-, kommiss-pamp. Jakobsson BevBeklädn. 414 (i handl. fr. 1608). —
(2 a β) -PASS. om legitimationshandling styrkande att ngn upptagits ss. soldat i Frälsningsarmén; jfr pass, sbst.1 I 10. SvD(A) 1958, nr 312, s. 3. —
-PENGAR l. -PENNINGAR, pl. (soldat- 1673—1903. soldate- 1666—1742. soldats- 1673—1676) särsk. (numera föga br.)
1) (avgift i) pengar som gård(sägare) hade att betala till staten ss. bidrag till soldatunderhåll l. -utrustning o. dyl. l. för vinnande av befrielse från plikten att delta i soldatutskrivning l. att inkvartera soldat(er); jfr inkvarterings-penningar 1, knekt-penningar 1. Academien swarar för soldatep(enningar)n(e) dhet åhret hemmanet (Husby i Lena socken) war öde. UUKonsP 7: 373 (1666). Betahlande Skulldh .. (däribland:) Såldat penningar till Staden .. 13. BoupptSthm 1673, s. 96 a. 2ne gånger Soldatzpenningar (att utbetalas av stärbhuset) till undherhåld för dhe 60 Man som höllo Wacht uthi Rykzdagen samma åhr (dvs. 1672). Därs. 1676, s. 1293 a, Bil.
2) om städja (dvs. handpenning) som (indelt) soldat mottog vid städjandet; anträffat bl. sammanfallande med bet.: soldatlega, i uttr. taga soldatpengar, närmande sig l. övergående i utvidgad bet.: låta sig enrolleras l. ta tjänst l. anställning ss. (indelt) soldat (mot städja resp. lega); jfr knekt-penningar 2. Följande året .. befanns, att ”Nils Olsson i Sörås rest till Nerike och tagit soldate penningar”. NoraskogArk. 4: 369 (cit. fr. 1742; rättat efter hskr.). —
-PIKET. (†) (i beredskap hållen) vaktstyrka av soldater; jfr piket, sbst.2 2. PT 1791, nr 42, s. 3. —
-POJKE. särsk. (numera bl. mera tillf.): pojke som är soldat, pojksoldat; jfr -gosse 2. SvGeogrÅb. 1949, s. 45 (i Kina). —
-PORTION. (soldat- 1823. soldate- c. 1710) särsk. (numera bl. mera tillf.) om soldat tillkommande bestämd kvantitet livsmedel per dag l. dygn; jfr portion 2 a o. -ration. KKD 1: 125 (c. 1710). —
-POST, sbst.1 (numera bl. tillf.) postställe (jfr post, sbst.2 2) där soldat(er) håller vakt; post (se post, sbst.2 6) som utgöres av soldat(er); jfr -vakt. Hultin Minn. 33 (1872). Hedin Indien 1: 57 (1910; om postställe). —
-POST, sbst.2 (numera bl. om ä. förh.) postförbindelse upprätthållen gm kurirer utgörande soldater; äv. om post befordrad på detta sätt. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 323 (1879). I och för fortskaffande af soldatposten anordnas en postgång af manskap, kommenderadt från närmast belägna rotar. Därs. 334 (1882). —
-POSTGÅNG~02 l. ~20. (numera bl. om ä. förh.) postgång upprätthållen gm kurirer utgörande soldater. TjReglArm. 1889, s. 403. —
-POTT. (†) skålformad skyddshjälm av järn för fotsoldat, stormhatt l. -huva; jfr pott, sbst.3 3. Jakobsson BevBeklädn. 459 (i handl. fr. 1630). —
-PRESTATION. (soldat- 1858. soldate- 1717—1727) särsk. (förr) om (rotehållare åvilande) prestation (se d. o. 2 slutet) som bestod i uppsättande o. hållande av fotsoldat(er) för krigsmaktens behov; jfr -håll 1, -utskyld. LMil. 4: 1564 (1717). —
-RATION. (†) soldat (per dag l. dygn) tillkommande matranson; jfr ration 4 o. -portion. Geijer I. 6: 18 (1839). —
-REKRYTERING. i sht mil. rekrytering av soldater till krigsmakt l. armé; stundom äv. konkretare, om tillfälle för l. förrättning innebärande sådan rekrytering; jfr -uppsättning. SFS 1862, nr 60, s. 19. Svedelius Statsk. 2: 32 (1868; konkretare, i fråga om ryska förh.). —
-RESERV. (†) om reservlivsmedel som soldat för med sig i sin packning, reservproviant (för soldat). KrigVAT 1858, s. 435. —
-REVOLT. bland soldater uppkommen (mot krigs- l. statsledning riktad) revolt (liktydigt med dels: soldatuppror, dels: (mot statsledning riktad) militärrevolt). 2NF 11: 703 (1909; om turkiska förh.) —
-REVOLUTION. (numera föga br.) av soldater l. militärer igångsatt l. ledd l. genomförd revolution, militärrevolution. Lundell (1893). Cannelin (1939). —
-ROTE. (soldat- 1729 osv. soldate- 1693—1790) (förr) rote (se rote, sbst.1 3) med lagstadgad skyldighet att anskaffa o. underhålla en fotsoldat; jfr -håll 2. HC11H 14: 174 (1693). —
-ROTE-BONDE. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) i soldatrote ingående bonde, (bonde i egenskapen av) soldatrotehållare. LMil. 4: 839 (1696). —
-ROTE-HÅLL. (†) om (hållandet av l. prestationen att hålla en fotsoldat som åvilade) soldatrote; jfr -håll 1, 2. Grill Statist. 1: 36 (1855: soldatrothåll). Därs. 4: 4 (1857). —
-ROTERAD, p. adj. [jfr -rotering] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om hemman o. d.: gm l. vid soldatindelning (se d. o. 2) införd l. placerad i soldatrote. KrigVAT 1860, s. 34. —
-ROTERING. (soldat- 1835 osv. soldate- 1755—1857) (förr) om (institution l. organisation l. system vilande på) rotering (se d. o. 2) i soldatrotar; äv. om den tunga l. prestation som nämnda rotering innebar. VetAH 1755, s. 172. (Rusthållen) äro fria från Soldat-rotering, som dessa hemman voro skyldiga at draga, om rustningsskyldigheten försvunne. KrigVAT 1835, s. 297. Socknens soldaterotering utgör 12 rotenummer. Västerb. 1934, s. 17 (1857). Nya ordinarie roteringsverk stadfästades 1848 för båtsmans- och 1851 för soldat-roteringen. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 6, s. 12. Gruddbo 145 (1938; om förh. på 1600-talet). särsk. i vissa uttr.
a) ordinarie soldatrotering- (en), jfr rotering 2 b. AdP 1840—41, 15: 62 (: ordinarie soldatroteringen).
b) extra soldatrotering(en), jfr rotering 2 c. Grill Statist. 4: 4 (1857: Extra soldat-roteringen). —
-RULLA. mil. vid krigsmakt förd rulla (se rulla, sbst.1 1 b) över soldater. Möller 2: 158 (1785: soldatrulle). —
-RUSTNING. [jfr t. soldatenrüstung] (numera föga br.) soldatutrustning; jfr rustning, sbst.2 2 b. Stålhammar Papst Fredr2Lefv. 1: 9 (1791). AnderssonBrevväxl. 2: 79 (1848). —
-RÅD. särsk. konkret: av (meniga) soldater i revolutionära situationer o. d. bildat råd (se råd, sbst.3 22) för maktens övertagande l. utövande ngnstädes. SvD(A) 1917, nr 344 A, s. 3 (om förh. i Ryssl. under revolutionen 1917). —
-RÄNSEL. (soldat- 1734 osv. soldate- 1749) soldats ränsel (se ränsel, sbst.1); jfr -väska. Serenius Eee 4 a (1734). —
-SCHINELL. (om ä. ryska l. finländska förh.) schinell utgörande uniformsplagg för soldat. Ackté Jalander 145 (1932). —
-SJUKA. (numera bl. tillf., i sht i skildring av ä. förh.) = fält-sjuka; i sht förr äv. oeg. l. bildl.; jfr -sjukdom. Wikforss 2: 616 (1804). Böttiger 3: 51 (1843, 1858; oeg.). —
-SJUKDOM~02 l. ~20. om (epidemisk) sjukdom (särsk. fläckfeber l. tyfus) som härjar l. har benägenhet att härja bland soldater (i fält); jfr -feber, -sjuka. Rödsot var i äldre tid en veritabel soldatsjukdom. Nordforss (1805). —
-SJUKHUS~02 l. ~20. (soldat- 1744 osv. soldate- 1743) (numera bl. mera tillf.) sjukhus för soldater, militärsjukhus; jfr -hospital. HdlCollMed. 1743. —
-SKARA. (soldat- 1833 osv. soldate- 1639) (numera i sht i vitter stil)
1) till 1: skara (se skara, sbst.1 a α) av soldater; förr äv. liktydigt med: krigshär l. armé; jfr -hop 1. Schroderus Comenius 708 (1639; om krigshär). TurÅ 1959, s. 222.
-SKJUTS. (numera bl. om ä. förh.) om skjuts av indelt soldat (till l. från viss förrättning o. d.) som det ålåg rotehållare att utföra. AdP 1800, s. 1225. —
-SKOLA.
1) (numera nästan bl. om utländska l. ä. sv. förh.) om (skola för) soldatutbildning; särsk. om den (skola för) soldatutbildning som i Sv. förr följde efter rekrytskolan. Inrättandet vid indeldta fotregementerna af Instructions-kompanier .. der recryterne .. kunde på en gång genomgå soldatskolan, är .. af behofvet oeftergifligt påkalladt. Hazelius Förel. 45 (1839). KrigVAH 1894, s. 75 (om franska förh.). SFS 1944, s. 428.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i anslutning till soldatförläggning (o. ss. led i plan att förbättra krigsfolkets seder) inrättad skola för soldatbarn; jfr -barn-skola. KrigsmSH 1802, 1: 9 (om förh. under G. II A:s tid).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) för fattiga o. värnlösa barn (pojkar) inrättad skola där militär uppfostran delgavs eleverna i syfte att förbereda dem för soldatyrket. ÅbSvUndH 56—57: 92 (1939; om förh. i Frankrike i slutet på 1700-talet). —
-SKRIVNING. (soldat- 1838. soldats- 1700) (†) (organisation l. system för) soldatutskrivning; äv.: (mönstring o.) inskrivning (se inskriva 2 e) av soldater. H:r Rector Magnificus (föredrog), huru såsom H:r Landshöfdingen wed soldatsskrifningen ogilladt en dehl af Academiæ böndernes soldater, för det de skulle warit unga. ConsAcAboP 8: 98 (1700). Soldatskrifningarna ställdes i ordning. Det var här och nu, som man återigen började utskrifva knektar efter gårdtalet. Fryxell Ber. 8: 119 (1838). —
-SLÄPKLÄDER~020. (soldate- 1727) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) släpkläder tillhörande l. avsedda att användas av (indelt) soldat. 2BorgP 3: 207 (1727). —
-SOCKEN. (förr) i soldatrotar indelad socken (motsatt: båtmanssocken). Widmark Helsingl. 2: 12 (1849). —
-SPEL. [jfr t. soldatenspiel] (†) ett slags kortspel med trettiosex kort, av vilka kort betecknande general har den högsta valören, kort betecknande trumslagare o. trosspersonal har den lägsta valören. Möller 2: 929 (1785). Deleen (1836). —
-STOM. (soldat- 1905—1912. soldate- 1791) (numera bl. i skildring av ä. förh., företrädesvis vid Västgöta-Dals regemente, föga br.) boställe för indelt soldat (i befälsställning), soldatboställe. PT 1791, nr 24, s. 4. Därs. 1912, nr 86 B, s. 2. —
-STUGA. soldat(er)s stuga; särsk. (o. numera företrädesvis) om stuga som under indelningsverkets tid av rotehållare tillhandahölls ss. bostad åt indelt soldat (förr äv. med inbegrepp av omgivande mark- l. tomtområde); särsk. liktydigt med: soldattorp; jfr -hus. Westee (1842; äv. med inbegrepp av markområde). Jag var ett av de sju barnen i en liten soldatstuga på ett enda rum. Moberg BerLevn. 12 (1968). —
-STÅND. (soldat- 1818 osv. soldate- 1725—1771) [jfr t. soldatenstand (i bet. 2)]
1) (†) om tillvaron l. yrket att vara soldat. I sitt soldatestånd fortsatte han åter sitt syndiga lefwerne. Münchenberg Scriver Får. 149 (1725). Berndtson (1880).
2) om den samhällsklass l. yrkesgrupp som soldaterna i ett land konstituerar; numera bl. (utom i skildring av ä. förh. mera tillf.) om politisk sådan samhällsklass (uppfattad ss.) konstituerande ett stånd i samhället; förr äv. i utvidgad anv., om de meniga soldaterna (i motsats till befälet) inom en krigsmakt; jfr -klass 1. Chierlin OfrSoldSwar 7 (1771). All jord (i Egypten) var delad mellan Konungen, Presterna och Soldatståndet. Lefrén Förel. 1: 32 (1818). Genom lagen af d. 15 maj 1886 (utsträcktes) olycksfallsförsäkringen till hela den tyska härens soldatstånd. Forssell Stud. 2: 85 (1888). Militarismen, soldatståndets öfvervikt i samhället. Hjärne BlSpörsm. 147 (1891, 1903). —
-SVÄRD. (soldat- 1890 osv. soldate- 1641) (förr) svärd nyttjat av fotsoldat (särsk. liktydigt med: soldatvärja); jfr -vapen. Seitz SvärdVärj. 139 (cit. fr. 1641). Spak BlVap. 27 (1890; om förh. på 1630- o. 1640-talet). —
-TJÄNST. (soldat- 1723 osv. soldate- 1646—1792) soldattjänstgöring; äv. (numera i sht i skildring av ä. förh.) konkretare: tjänst l. befattning l. anställning ss. soldat (förr äv. allmännare: militär befattning l. syssla); jfr soldats-charge. H. K. M:tt: Om man icke skal gifvan (dvs. giva M. de Cerisantes, som icke längre är önskvärd ss. diplomatiskt sändebud) een soldatetiänst? Her R. Cancelleren: Man kan recommendera honom till Feltmarskalken, om han vill. RP 11: 388 (1646). Alla kadetter (i österrikiska armén) börja med soldat-tjenst, och tillåtas få göra underofficers-tjenst i mån af visad skicklighet och pålitlighet. KrigVAH 1843, s. 143. Det kan sägas att indelta arméen grundar sig på en slags frivillig värfning, aldenstund förbindelsen att taga soldattjänst beror på fri öfverenskommelse. Svedelius Statsk. 1: 41 (1868). Rig 1950, s. 134. —
-TJÄNSTGÖRING~020. tjänstgöring ss. soldat; stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: militärtjänstgöring; jfr -tjänst. TjReglArm. 1858, 1: 134. Nu äro .. (kosackerna) föga annat än en sorts indelta soldater, hvilka erhålla land, rättighet till fiske m. m. mot långvarig soldattjänstgöring. Verd. 1892, s. 184. —
-TOBAK. [jfr t. soldatentabak; möjl. har den av växten framställda tobaken varit speciellt omtyckt av soldater] tobaksväxten Nicotiana glutinosa Lin. Almström KemTekn. 2: 286 (1845). —
-TORP. (soldat- 1791 osv. soldate- 1698—1817) om torpställe med stuga o. uthus som under indelningsverkets tid av rotehållare tillhandahölls åt indelt soldat; numera ofta med särskild tanke på l. enbart om torpstugan; jfr -boställe, -hus, -stom, -stuga. LMil. 4: 1139 (1698). (Den svenske bonden är) pligtig at utan betalning bygga .. Ryttare-Dragon- och SoldatTorp. SP 1792, nr 266, s. 4. Örs hembygdsförening har förvärvat ett soldattorp från Knappatorp. Fatab. 1950, s. 241. —
-TYP.
1) typ av soldat(er); äv. i förb. med adj.-attribut karakteriserande ifrågavarande typ (o. den soldat (de soldater) som representerar denna); äv. i överförd anv., konkret, dels om soldat representerande viss sådan typ (äv. pregnant, liktydigt med: typisk l. sann soldat), dels (allmännare) om person vars egenskaper liknar l. överensstämmer med persons av nyssnämnda slag. Den tyska soldattypen. Den gamle översten var en äkta soldattyp. Han är en soldattyp, den! Bland skogsarbetarna kan man finna många härliga soldattyper. Sven Dufva är den soldattyp, som svarar mot officerstypen Otto von Fieandt. Söderhjelm Runebg 2: 353 (1906).
2) (vard.) nedsättande, om soldat (som är l. uppfattas ss. en osympatisk l. ohyfsad l. klandervärd person). Ett par fulla soldattyper sökte tränga sig in på restaurangen. —
-TÄLT. (soldat- 1813 osv. soldate- 1734—1799) [jfr t. soldatenzelt] (numera bl. mera tillf.) tält (förr av viss reglementerad modell) nyttjat l. avsett att nyttjas av (meniga) soldater (särsk. motsatt: officerstält). 400 stycken nya soldatetälter äro förfärdigade. 2RA 3: 556 (1734). Cannelin (1939). —
-UNDERVISNING~0020. undervisning av l. för soldat(er); äv. (mil.) inskränktare, om undervisning av angivet slag i ämnen som icke har specifikt militär karaktär; förr äv. övergående i bet.: instruktion i soldattjänst. Soldatundervisningen kunde vara effektivare. I garnisonsstäderna ordnar bildningsförbunden soldatundervisning i skilda ämnen om kvällarna. SoldUndBewFält (1832; i titeln). För öfrigt ställer soldaten sig till noggrann efterrättelse icke allenast gällande soldat-undervisning, utan äfven alla andra till hans särskilda iakttagande utfärdade instruktioner. TjReglArm. 1858, 1: 62. Soldatundervisning omfattar i dag huvudsakligen den teori som hänger samman med samhällskunskap, räddningstjänst, fångtjänst, strafflagen, ordningsföreskrifter o dyl som ej kan hänföras till viss (vissa) övning- (ar). SAOBArkSakkSvar (1977). —
-UTRUSTNING~020. konkret, om soldats personliga utrustning; jfr -rustning o. soldate-utredning. KrigVAH 1844, s. 10 (konkret). —
-UTSKRIVNING~020. (soldat- 1869 osv. soldate- 1723) (numera i sht om ä. l. utländska förh.) utskrivning av (delar av) den krigsdugliga befolkningen i ett land till soldater; jfr -skrivning. (Allmogen i Hall. anhåller) at landet befrias må ifrån soldateutskrifning och värfning. 2RA 1: 480 (1723). Svedelius Statsk. IV: 108 (1869; i Förenta staterna). Den allmänna soldatutskrivning, som (år 1517) beslutats för hela riket (dvs. Danmark), utbyttes i Lagaholms län mot en penningavlösning. HallHist. 1: 297 (1954). —
-UTSKYLD. (†) utskyld (dvs. skattepålaga) i form av soldathåll (se d. o. 1). KrigVAT 1848, s. 195. —
-VAKANS. (soldat- 1859 osv. soldate- 1768) (förr) vakans gällande soldattjänst vid soldatrote; jfr rote-vakans. BoupptRasbo 1768. Det hittills brukliga rekryterings-sätt — enligt vilket vid soldat-vakanser rekryter blifvit, utan afseende å hvarest vakansen inträffat, stadde och legde af rotarne efter indelning i s. k. skof. KrigVAT 1859, s. 618.
Ssg (förr): soldatvakans-avgift. avgift som soldatrotehållare hade att erlägga till statsverket under period med soldatvakans (jfr rotevakans-avgift); äv. i utvidgad anv., om (inkomsttitel i riksstat varunder redovisades) sammanfattningen av samtliga avgifter av angivet slag för hela riket. BtRiksdP 1885, I. 1: Inkomstber. s. 26. Soldatvakansafgift erlägges för närvarande af rotar, hvilka ålagts ny ordinarie rotering. Därs. 1903, I. 1: Inkomstber. s. 8. —
-VAKT. (soldat- 1833 osv. soldate- 1734) (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) om vakthållning som soldat l. vaktstyrka bestående av soldater (under befäl av person som icke är officer) fullgör l. har att fullgöra (under viss bestämd tidsperiod av dygnet); äv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i bet.: tidsperiod för sådan vakthållning; äv. i utvidgad anv., om vaktpost l. vaktstyrka av angivet slag; jfr officers-vakt o. -post, sbst.1 (Åbo slott bör hädanefter försvaras av) 24 man artilleriemanskap .., hvaremot den därvarande soldatevachten af 24 man kan hemförlofvas. 2RA 3: 930 (1734). Så snart soldatvakterna få börja, erhåller han (dvs. gradpasseraren) af fahnjunkaren korprals-instruktion. TjReglArm. 1858, 1: 134. —
-VAPEN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vapen (av viss fastställd modell) använt l. avsett att användas av soldat (särsk. motsatt: officersvapen); jfr -bössa, -gevär, -svärd, -värja. Soldatvapen: sablar, huggare och palascher. JernkA 1871, s. 49. —
(2 a β) -VIGA. inviga (färdigutbildad rekryt) till soldat i Frälsningsarmén; jfr -invigning. Lo-Johansson Martyr. 253 (1968). —
-VIGSEL. (soldate- 1726) vigsel där den ene kontrahenten är soldat (l. där båda kontrahenterna är soldater). Abrahamsson 255 (1726). —
-VIS. (soldat- 1681—1832. soldata- 1661. soldate- 1749—1772) (numera bl. mera tillf.) soldat(er)s sed l. sätt; i uttr. på soldatvis, på en soldats l. soldaters maner l. sätt, på soldatmaner. VDAkt. 1661, nr 317. —
-VÅNING. särsk. (†) liktydigt med: soldatbostad; anträffat bl. i uttr. förlorad soldatvåning, provisorisk l. tillfällig soldatbostad (jfr förlora 12). Widekindi Krijgh. 52 (1671). —
-VÄN. särsk. om person som är vänligt sinnad till l. älskar l. månar om soldater (l. pregnantare) de meniga soldaterna (i en krigsmakt o. d.). Quennerstedt Torneå 2: 316 (i handl. fr. 1809; om general von Döbeln). —
-VÄRJA. (soldat- 1890 osv. soldate- 1638) (förr) värja nyttjad av fotsoldat, infanteri- l. kommiss- l. manskapsvärja (särsk. motsatt: officersvärja); förr möjl. äv. allmännare: soldatvapen; jfr -svärd, -vapen. Seitz SvärdVärj. 139 (i handl. fr. 1638). Infordrades (kamreren i krigskollegium) Simon Simonsson och tilltaltes, att Krigsrätten hade gripit i den anordning, som Ammiralitetet borde för soldateverjor. RP 10: 436 (1644). Spak BlVap. 29 (1890). —
-VÄRVNING. (soldat- 1805 osv. soldate- 1749) värvning av soldat(er) till krigsmakt. Lind (1749; under dienstzwang). —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. [jfr t. soldatenwesen] (soldat- 1705 osv. soldate- 1664—1697. soldats- 1769)
1) (†) om en soldats l. soldaters tillvaro l. verksamhet l. leverne l. yrke. Stiernman Riksd. 1443 (1664). En adelsman, som slagit sig på soldat-wäsendet. Möller (1745; under cavalier). För det väpnade folket (dvs. medborgararmén) får (säger Machiavelli) ingalunda det vanliga, lösaktiga soldatväsendet tagas till förebild. Bolin Statsl. 1: 104 (1868).
2) (numera knappast br.) om en soldats l. soldaters väsen l. sinne(lag), soldatsinne. KrigVAT 1850, s. 61.
-ÅRSPENNINGAR~0200, pl. (soldat- 1896 osv. soldate- 1892—1902) (om ä. förh. i Dalarna) om den penningavgift som rote hade att betala i årlig lön till soldat; äv. i utvidgad anv., om enskild rotehållares andel i denna avgift (i sht om sådan andel nyttjad ss. ett mått på (storleken av) ifrågavarande fastighet). Genom exekutiv auktion .. kommer att till försäljning utbjudas den Soldaten A. Frid .. tillhörige .. fastighet .. om två kappland och räntande 1 runstycke i soldateårspenningar. PT 1892, nr 220 B, s. 2. (Av yttrandena har) inhemtats, att vederlagsjorden vore bevillningstaxerad till 14,000 kronor och innehölle .. soldatårspenningar af 27 skillingar 10,6 runstycken. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 3, s. 15. Genom exekutiv auktion .. kommer att till försäljning utbjudas slaktaren C. J. M. Åhlin i Avesta tillhöriga fastighet af hemmansdelen n:o 80 Litt Jc i Avesta inom Djäknehytterotarnes skifteslag räntande 0,29 runstycken i soldatårspenningar. PT 1915, nr 252, s. 4. Thulin Mant. 2: 120 (1935; om penningavgift för rote ss. helhet). —
-ÄMNE. (soldat- 1869 osv. soldate- 1764—1821) om yngre mansperson som ämnar l. aspirerar på att bli soldat l. (pregnant) som har (stora) förutsättningar att bli en god soldat, ämne till en (god) soldat; blivande soldat, soldat in spe. Socknens Piltar, såsom Soldateämnen, hafwa sina säten (i kyrkan), midt emot Soldaterna, norr om Altaret uti Choret. Lenæus Delsbo 247 (1764). Rekryteringens upgift .. (är), att åt armén förskaffa tjenliga soldatämnen. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 43. Japanen är ett förträffligt soldatämne. PT 1905, nr 104 A, s. 3. —
B (†): SOLDATA-HUSTRU, -VIS, se A.
C (†): SOLDATE-BARN, -BEKLÄDNING, -BESVÄR, -BLOD, -BOK, -BREV, -BRÖD, -BÖN, -DAGPORTION, -FANA, -FÄNNIKA, -HARNESK, -HATT, -HEMMAN, se A. —
-HOP, -HOSPITAL, -HUS, -HUSTRU, -HUVUD, -HYDDA, -HYTTA, -HÅLL, -HÅLLARE, -HÄST, -INDELNING, -INSTRUKTION, -JACKA, -JÄMKNING, -KAPPA, -KLÄDER, -KLÄDNING, se A. —
-KOMPANI. om sällskap(lig sammankomst) av soldater; jfr kompani 1. Hwalström SpecPaid. 122 (1773). —
-KONA, se A. —
-LEGA, se A. —
-LEGOMÅL. soldatlega; anträffat bl. i uttr. antaga soldatelegomål, närmande sig l. övergående i bet.: ta tjänst l. anställning ss. (indelt) soldat (mot lega); jfr lego-mål 1 c. VDAkt. 1735, nr 640. —
-LEJANDE, n. om rotehållares (skyldighet till) lejande av soldat mot viss lega; jfr knekt-lejande. LMil. 4: 1303 (1702). —
-LEVERNE, -LEVNAD, -LIK, se A. —
-LIVRÉ, se F. —
-LOGEMENT, -LÄGER, -LÄKTARE, -LÖN, -MANER, -MARSCH, -MOD, -MUNDERING, -MÖTE, -NUMMER, -ORDNING, -PENGAR, se A. —
-PIPA. [infanteriet hade förr (tvär)flöjter ss. signalinstrument] från sidan anblåst flöjt (se flöjt, sbst.2 1), tvärflöjt; jfr pipa, sbst.1 1 a, o. fält-pipa, marsch-pipa. Lind 1: 1247 (1738, 1749). —
-PORTION, -PRESTATION, se A. —
-ROCK, -ROTE, -ROTERING, -RÄNSEL, -SJUKHUS, -SKARA, -SLÄPKLÄDER, se A. —
-SPANNMÅL. om (den kvantitet) spannmål som rote var skyldig utge till fotsoldat ss. ersättning för att rotehållare icke kunde ställa torp o. åker till förfogande. LMil. 4: 1113 (1697). —
-STOM, -STÅND, se A. —
-SVÄRD, -TJÄNST, -TORP, -TÄLT, se A. —
-UTSKRIVNING, -VAKANS, -VAKT, se A. —
-VIGSEL, -VIS, -VÄRJA, -VÄRVNING, -VÄSEN, -ÅRSPENNINGAR, -ÄMNE, -ÄNKLING, se A. —
-ÖRT, se D.
D [efter t. soldaten-] (†): SOLDATEN-ÖRT. (soldate- 1659. soldaten- 1638—1683) [namnet bildat i anslutning till den gr. benämningen på växten στρατιώτης, soldat (växten användes förr av soldater till sårbehandling), l. därav föranlett nylat. herba militaris, ä. bot. namn på denna växt] växten Achillea millefolium Lin., röllika (äv. i uttr. gemen soldatenört). Franckenius Spec. A 2 a (1638). Tillandz C 8 a (1683: gemeen Soldaten ört).
E (†): SOLDATERE-ÄNKA, se A.
-DRÄKT, -FLASKA, se A. —
-FÖRTÄRINGS-VEDERLAG. vederlag (ersättning) för bespisning av inkvarterade soldater. BtHforsH 1: 181 (1631). —
-GRAD, -HOP, -INDELNING, -JACKA, se A. —
-LIVRÉ. (soldate- 1713. soldats- 1691) soldatmundering l. -uniform; jfr livré 3. LMil. 2: 492 (1691). VDAkt. 1713, nr 319. —
-MÖTE, -PENGAR, -SKRIVNING, -VÄSEN, se A.
Avledn. (i allm. till 1): SOLDATAKTIG, adj. jfr -aktig a. Schultze Ordb. 3901 (c. 1755; om klädedräkt). Björck HeidenstSek. 169 (1946; ss. adv.). —
SOLDATERING, r. l. f. [jfr d. soldatering, militärtjänst, militärväsen] (†) sammanfattande, om de (inom ett visst område) vid soldatrotering uppsatta knektarna jämte reserver. SockenbeskrHäls. 103 (1790). —
SOLDATISK, förr äv. SOLDATSK, adj. (-isch 1648. -isk 1620 osv. -sk 1765) [jfr d. soldat(i)sk, t. soldatisch]
1) (numera bl. i vitter stil) med sakligt (i sht abstr.) huvudord: som anstår l. kännetecknar l. hör samman med l. avser en (sann) soldat l. (sanna) soldater, som är en (sann) soldats l. (sanna) soldaters; soldat-. Hambræus Erasmus A 12 a (1620; i predikativ anv., om sätt att stå l. sitta). KrigVAH 1824, s. 22 (om utbildning). Hvar8Dag 22: 313 (1921; om plikter). SvD(A) 1959, nr 56, s. 7 (om hjältedåd).
2) (numera knappast br.) med personbetecknande huvudord: som är (sann) soldat l. har soldatmaner l. soldataktig läggning, militärisk. (K. XII var) mera krigslysten än den likväl sjelf ganska soldatiske fadern. Atterbom Siare 3: 344 (1844).
Avledn.: soldatiskhet, r. l. f. (numera knappast br.) till soldatisk 2, om egenskapen hos ngn att vara ”soldatisk”. Atterbom C12 11 (1845). —
SOLDATLIG, adj. (i vitter stil) soldatisk (se d. o. 1). Arten och vidden av .. (två fältherrars) olika insats bestäms i allra sista hand av deras soldatliga och personliga takt och olika karaktärsegenskaper. Lidman ResDom. 38 (1949). —
SOLDATSKA, f. (tillf.) till 2 a β, om kvinnlig frälsningssoldat; anträffat bl. i ssgn frälsnings-soldatska. (Bonde Sant 203 (1934)). —
SOLDATSKAP, n.
1) [jfr d. soldatskab, t. soldatenschaft] (numera bl. tillf.) till 1, om uppgiften l. befattningen l. värdigheten l. egenskapen o. d. att vara soldat; förr äv. närmande sig l. övergående i anv. dels om (verksamheten l. förmågan att utöva) soldatyrket, dels om bruk l. skick l. beteende o. d. som hör samman med l. anstår uppgiften osv. att vara soldat. Dhet .. (är) Schoutbinachternes Embetes Plicht, hwar vthi sin Esquadron, gifwa acht på Capiteinerne, dheras Ordres effterlefwande, Soldat- och Siömanskaps i acht tagande, och (osv.). Siöart. 1685, art. 194. Den nådiga Förordningen, .. at .. Sjö-Officerare måtte blifwa permitterade til at få fara uppå utrikes orter sig i Sjöman- och Soldatskapet än ytterligare til at evertuera. HC11H 11: 131 (1697). (Min snabba tillväxt i längd) uppretade min faders raljeri om soldatskapet, och sade det jag nästa termin får lof lära fäkta, ty en soldat bör kunna försvara sig med värja. Tersmeden Mem. 1: 12 (c. 1790).
2) (†) till 1, konkret, om kollektiv av (meniga) soldater (vid ett regemente o. d.). Andersson (1845, 1857).
3) (numera bl. tillf.) till 2 a β, om uppgiften l. befattningen l. värdigheten l. egenskapen o. d. att vara soldat vid Frälsningsarmén. Ingen särskild utbildning förekommer för soldatskap. SAOBArkSakkSvar (1976).
Spoiler title
Spoiler content