SOLFEGGIERA sol1fedje4ra l. -fej-, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. SOLFEGGERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-fegger- 1872. -feggier- 1837 osv.)
Etymologi
[jfr t. solfeggieren; av it. solfeggiare, avledn. av solfa, musikart, skala, harmonilära, etymologiskt identiskt med SOLFA-. — Jfr SOLFEGGIO, SOLFIERA]
(numera knappast br.) (öva sig i röstteknik (o. tonträffning) (o. notläsning) gm att) sjunga sångstycke l. skala på stavelser enl. något solmisationssystem l. på enbart vokaler l. på tonnamnen; öva resp. sjunga solfège; jfr SOLFIERA, SOLMISERA. Solfeggiera .. betyder ursprungligen i musiken röstens öfning efter de Aretinoska .. stafvelserna ut, re, mi, fa, sol, la. ConvLex. 7: 1360 (1837). Solfeggiera .. (dvs.) sjunga efter not med utsägande af tonernas namn, öfva sig i tonträffning. Dalin (1871). Solfeggiera .. (dvs.) öfva sig i tonträffning. WoJ (1891).
