SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLFEGGIO sålfed4l. -fäd4l. -fej4- l. -fäj4- l. -ω, l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal (sållfä´ddjiärr, pl. Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. (numera bl. tillf.) -feggi (ConvLex. 7: 1360 (1837)) l. -feggier (JournSvL 1799, s. 764, WoJ (1891)) l. -feggior (Almqvist Brev 138 (1839), Beyer Sång. 36 (1887)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. solfeggio; av it. solfeggio (-feggi, pl.), vbalsbst. till solfeggiare (se SOLFEGGIERA). — Jfr SOLFÈGE]
(mus., numera bl. mera tillf.) solfège. JournSvL 1799, s. 764. Det skadliga missbruk, att nära vid eller under målbrottet, utan urskillning, låta Eleverna öfva sig i alla slags höga och djupa Solfeggier. Sånglära 6 (1814). Textlösa öfningsstycken för sången, hvilka för detta behof äro komponerade, heta Solfeggi. ConvLex. 7: 1360 (1837). Solfeggio .. (dvs.) Öfning i scalasång. Äfven sådana sångöfningar der endast vocaler eller ock de Italienska notnamnen begagnas i textens ställe. Höijer (1864). Derefter sjöngs (av eleverna vid en sånguppvisning) en två- eller trestämmig sång. Och till sist lemnades dem en tryckt solfeggio i notskrift, för att utröna deras förmåga i notläsning och taktindelning. Beyer Sång. 35 (1887). Två- och trestämmiga solfeggior sjöngos primavista. Därs. 36. Hon .. blef .. lärarinna .. vid konservatoriet, där hon även undervisar i solfeggio. 2NF 34: Suppl. 510 (1922). 2SvUppslB 26: 976 (1953).
Spoiler title
Spoiler content