SOLFEGGIO sålfed4jå l. -fäd4jå l. -fej4- l. -fäj4- l. -ω, l. med mer l. mindre genuint italienskt uttal (sållfä´ddjiärr, pl. Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. (numera bl. tillf.) -feggi (ConvLex. 7: 1360(1837)) l. -feggier (JournSvL 1799, s. 764,WoJ(1891)) l. -feggior (Almqvist Brev 138(1839), Beyer Sång. 36(1887)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. solfeggio; av it. solfeggio (-feggi, pl.), vbalsbst. till solfeggiare (se SOLFEGGIERA). — Jfr SOLFÈGE]
(mus., numera bl. mera tillf.) solfège. JournSvL 1799, s. 764. Det skadliga missbruk, att nära vid eller under målbrottet, utan urskillning, låta Eleverna öfva sig i alla slags höga och djupa Solfeggier. Sånglära 6(1814). Textlösa öfningsstycken för sången, hvilka för detta behof äro komponerade, heta Solfeggi. ConvLex. 7: 1360(1837). Solfeggio .. (dvs.) Öfning i scalasång. Äfven sådana sångöfningar der endast vocaler eller ock de Italienska notnamnen begagnas i textens ställe. Höijer(1864). Derefter sjöngs (av eleverna vid en sånguppvisning) en två- eller trestämmig sång. Och till sist lemnades dem en tryckt solfeggio i notskrift, för att utröna deras förmåga i notläsning och taktindelning. Beyer Sång. 35(1887). Två- och trestämmiga solfeggior sjöngos primavista. Därs. 36. Hon .. blef .. lärarinna .. vid konservatoriet, där hon även undervisar i solfeggio. 2NF 34: Suppl. 510 (1922). 2SvUppslB 26: 976(1953).
