SOLNHOFEN- sol3nhå1fen~ l. sol4n-, äv. SOLENHOFEN- så3len- l. så4len-, äv. med mer l. mindre genuint tyskt uttal; förr äv. SOLNHOFENER- l. SOLNHOFNER- l. SOLNHOFER- l. SOLENHOFER-.
Ordformer
(solenhofen- 1890 (: Solenhofenskiffer)—1927 (: Solenhofenskiffer). solenhofer- 1927 (: Solenhoferskiffer). solnhofen- 1927 (: Solnhofenskiffer) osv. solnhofener- 1855 (: solnhofenersten). solnhofer- 1855 (: solnhoferskiffer). solnhofner- 1893 (: solnhofnerskiffern, sg. best.))
Etymologi
[jfr t. sol(e)nhofener; till namnet på den tyska byn SOLNHOFEN (ä. form: SOLENHOFEN) i Bayern, i vars omgivning mineralet förekommer]
ssgsförled betecknande (produkt av) den (vanl. (gul)vita samt jämn- o. finkorniga, tunnlagrade) kalksten av mycket hög kvalitet (tillhörande jurasystemets yngsta avdelning) som bryts i trakten av Solnhofen (o. på vissa andra håll i Bayern).
Ssgr: A: SOLNHOFEN-, äv. SOLENHOFEN-SKIFFER. (-hofen- 1890 osv. -hofer- 1855—1927. -hofner- 1893) [jfr t. solenhofer kalkschiefern, pl., solnhofener plattenkalk; jfr äv. eng. solenhofen slate] (i fackspr., särsk. geol. o. handel.) kalkstensskiffer (av det slag l. den kvalitet) som bryts i trakten av Solnhofen; äv. om stycke(n) av sådan skiffer som (i förädlat skick) nyttjas l. är avsett (avsedda) att nyttjas för visst ändamål (i sht för litografiska arbeten); jfr -sten. Åstrand (1855). Den i det föregående så ofta omtalade solnhofnerskiffern hör till tithonetagens undre zon. Nathorst JordH 798 (1893). Den utan all fråga bästa (litografiska stenen) och som användes över hela världen är Solenhofenskiffer. Kjellin 672 (1927). —
-STEN. (-hofen- 1932 osv. -hofener- 1855. -hofer- 1855) [jfr t. solenhofener steine, pl., solenhofer lithographensteine, pl.; jfr äv. eng. solenhofen stone] (i fackspr., särsk. handel.) litografisk sten (av det slag l. den kvalitet) som fås från Solnhofen; jfr -skiffer. Åstrand (1855). VaruhbTulltaxa 2: 590 (1932).
B (†): SOLNHOFENER-STEN, se A.
C (†): SOLNHOFER- l. SOLENHOFER-SKIFFER, se A.
D (†): SOLNHOFNER-SKIFFER, se A.
