publicerad: 1982
SOLVABILITET sol1vabil1ite4t l. 010—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
1) (numera knappast br.) motsv. SOLVABEL 1: betalningsförmåga, solvens. Andersson (1845). 2NF 26: 368 (1917).
2) (†) motsv. SOLVABEL 2, om förhållandet att vara betalbar; jfr SOLVENS 2. Åstrand (1855). Nisbeth (1870).
Spoiler title
Spoiler content