SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1982  
SOLVENS solvän4s, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. solvenz, eng. solvency; till SOLVENT efter mönster av sådana ordpar som INTELLIGENT: INTELLIGENS, POTENT: POTENS. — Jfr INSOLVENS]
1) i sht jur. motsv. SOLVENT 1, om förhållandet att vara solvent, betalningsförmåga; jfr SOLVABILITET 1, SOLVENTHET. Andersson (1845). En rad mindre banker hotades .. av bristande solvens. Wigforss Minn. 2: 362 (1951).
2) (†) motsv. SOLVENT 2, om förhållande att vara betalbar; jfr SOLVABILITET 2. Åstrand (1855). Nisbeth (1870).
Ssg: SOLVENS-UNDERSÖKNING~0020. i sht jur. till 1, om undersökning av persons l. företags solvens. SvD(A) 1959, nr 43, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content