SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOMA 4ma, sbst.2, n.; best. -t; pl. = l. -n.
Etymologi
[liksom t., eng. o. fr. soma av gr. σῶμα (gen. σώματος), kropp (motsatt: själ l. ande), person, av ovisst urspr. — Jfr SOMASTENI, SOMATIK, SOMATIKER, SOMATISK, SOMATIST, SOMATO-]
biol. om allt hos en levande individ (djur l. högre växt), vilket ej utgöres av könsceller l. dessas moderceller. Äro de egenskaper, som vid kampen för tillvaron fälla utslaget, egenskaper, som uppkommit genom endast förändringar i somat, är detta urval utan betydelse för utvecklingen. Sefve UtvLär. 163 (1926). August Weismann .. förfäktade talangfullt idioplasmans oberoende av somat, d. v. s. att s. k. förvärvade egenskaper ej gå i arv. VäxtLiv 3: 509 (1936).
Ssg: SOMA-CELL. biol. cell tillhörande somat, cell av annat slag än könscell, vegetativ cell. (Djurens o. de högre växternas) könsceller avvika i en viktig punkt från de vegetativa, s. k. somacellerna. VäxtLiv 2: 366 (1934).
Spoiler title
Spoiler content