SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOMNAMBULIST som1nambɯlis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. somnambulist, avledn. av SOMNAMBUL. — Jfr SOMNAMBULISTISK]
(numera bl. tillf.) somnambul (se d. o. I); äv. om person som utövar l. tror på somnambulism. Den stora mängd af bedragande narrar som öfverflöda i vårt tidehvarf: Guldmakare .., Mesmerianer, Somnambulister (osv.). Kellgren (SVS) 5: 135 (1787). Att gripa efter .. (ngt) i det tomma, likt dårar, vilsedrivna, somnambulister. Ruin Gyckl. 95 (1934).
Spoiler title
Spoiler content