SOMNAMBULERA som1nambɯle4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. somnambulieren, eng. somnambulize, ä. fr. somnambuliser; av lat. somnus, sömn (se SÖMN), o. ambulare, vandra (se AMBULERA)]
(numera bl. tillf.) gå l. tala l. företaga sig ngt i sömnen l. i hypnotiskt tillstånd; äv. bildl. Polyfem IV. 17: 4 (1811). Författaren .. (till skriften Bref om prestmedicin och animal-magnetism) tyckes wara en föråldrad Magnetisör, som ännu somnambulerar i en slags Clair-obscure. AJourn. 1815, nr 218, s. 1. Om natten drömde jag, att jag besteg Mont Blanc. Man må väl drömma om denna alp-verld, hvars underbara natur ingen somnambulerande inbillning kan .. efterbilda. Nicander Minn. 1: 213 (1831). Dalin 709 (1871).
