SOMNAMBULISK som1nambɯ4lisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom t. somnambulisch, eng. somnambulic, av fr. somnambulique; avledn. av SOMNAMBUL]
(i sht i fackspr.) somnambul (se d. o. II); äv. bildl. Cederschiöld JournAnimMagnet. 1: 9 (1815). All världen sof — men anden vakade; .. min själ reste sig upp och var såsom fri. Somnambuliskt klarnade den öfversinnliga världen; det blef ljust .. — i höjden sväfvade min själ och blickade vida omkring. ZTopelius (1837) hos Vasenius Top. 2: 336. Hygiea 1843, s. 150 (om tillstånd). Som linjens mästare eftersträvade Matisse största förenkling och självklarhet. Hans linje .. flyter med en nästan somnanbulisk (felaktigt för: somnambulisk) säkerhet. BonnierLM 1954, s. 817.
