publicerad: 1982
SONLIG så3nlig2, adj. -are ((†) superl. -st Cavallin Herdam. 3: 313 (i handl. fr. 1698; ss. adv.), KFÅb. 1913, s. 183 (1705)). adv. = (†, G1R 22: 461 (1551), Brasck FörlSon. B 2 b (1645)), -A (†, Serenius T 2 a (1734, 1757)), -EN (numera bl. i vitter stil, KHorn (1549) i VgFmT II. 6—7: 46 osv.), -T (Atterbom LÖ 2: 259 (1827) osv.).
Ordformer
(son- (-hn-) 1551 osv. sån- 1549. sånn- 1565. — n. sg. o. adv. -liget 1701. -ligt 1827 (adv.) osv.)
Etymologi
[fsv. sonliker; jfr ä. d. sonnelig, d. sønlig, fvn. sunarligr, lt. sön(e)lik, mnl. soonlijc, mht. sunlich (t. sohnlich, söhnlich), eng. sonly; avledn. av SON, sbst.1]
1) (i sht i vitter stil; numera bl. mera tillf.) motsv. SON, sbst.1 1: som har avseende på l. tillhör l. härrör från (ngns) son (l. söner); jfr 3. Af den sonliga skölden betäckt, Mezentius undflytt. Adlerbeth Æn. 278 (1804). Stödd vid sonlig arm du sakta skrider / genom lunden till ditt sommartjäll. FGrafström Dikt. 269 (1873).
2) (†) motsv. SON, sbst.1 2: som är (Guds) son. Den Sonliga Gudomligheten uppsteg / Och tog sitt rum på thronen vid Sin Fader. JGOxenstierna 4: 253 (1815).
3) (i sht i vitter stil) motsv. SON, sbst.1 1, 4, 6: som överensstämmer med en sons (rätta) sinnelag l. hjärtelag gentemot hans föräldrar l. dem till vilka han står i samma förh. som en son till föräldrar; lik en son l. sons l. som anstår l. tillkommer l. åligger l. karaktäriserar en (god) son i förh. till hans föräldrar l. som utföres med l. som röjer l. vittnar om en sons (rätta) sinnelag l. hjärtelag; stundom närmande sig l. övergående i bet.: öm l. tillgiven o. d. (som en son); ss. adv.: på ett sätt som anstår l. tillkommer osv. en son l. är likt en son (äv.: som en son); äv. mer l. mindre bildl.; jfr 1. Sonlig vördnad, kärlek, tillgivenhet, plikt. Widare min hiertens käre mormor (dvs. fästmöns mormor)! Betackar jag ider ganske ödmjuckligen och sånligen ffor alle then .. wälwillighet, som (osv.). KHorn (1549) i VgFmT II. 6—7: 46. Wil .. migh beflijta, at iagh medh all Sonligh hörsamheet .. må förskylla then trooheet som E(ders) N(åde) (dvs. farbrodern hertig Karl) migh bewijst hafwer. Hertig Johan (1604) hos Chesnecopherus Skäl Yyy 1 b. (Erik Magnusson bröt fördraget) sedan Förlikningen war gjord med des Herr Fader (år 1357) .. Så .. wisade han sin sonliga wördnad emot sin Fader. Lagerbring 1Hist. 3: 436 (1776). De små .. / fråga knotande, när Pappa skrifver: / ”Kommer, kommer aldrig Mormor då?” Sonligast af Es. Tegnér. ETegnér (1818) hos Wrangel Räm. 198. Den unga Berger .. reste uti Juni 1825 till hufwudstaden. Blef .. lärare wid gymnastiska centralinstitutet och sonligt upptagen i den ryktbara Lings famille. SKN 1841, s. 96. Kyrkoherden .. Bergvall stod i nära privata vänskapsförhållanden .. till .. August Blanche, och hade bekostat hans uppfostran, så att ett rentaf faderligt och sonligt förhållande emellan dem uppkommit. Hellberg Samtida 1: 144 (1870). Sörmlandslynnet, som .. (R. G. Berg) skildrat med sonlig sympati. Spångberg DuktFolk 94 (1930). Johannes (Edfelt) kallade mig ”sin andlige pappa”. Det överraskade mig .. (med tanke på) en recension som han publicerat ... Den rörde min diktsamling ”Slöjan” ... Recensionen kan näppeligen kallas sonlig; den påminde snarare om en grånad onkels betänksamma huvudskakning. Malmberg FörfLiv 45 (1952).
Avledn.: SONLIGHET, r. l. f. [fsv. sonlikhet; jfr d. sønlighed, t. sohnlichkeit, söhnlichkeit] (numera föga br.) till 3, om egenskapen l. förhållandet att vara l. uppträda ss. en son; sonlig tillgivenhet l. ömhet o. d. Sonlighet .. (dvs.) Barnslig undergifwenhet. Schultze Ordb. 4706 (c. 1755). Denne son, som ej var hennes, / Men var sonligheten sjelf. Böttiger 2: 222 (1852, 1857).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content