SOPA sω3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. sopa; jfr nor. dial. sopa; till SOPA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SOP, sbst.1 1. Twenne Hustrur som reengiorde Huuset medh Sopor. BoupptSthm 1681, s. 56 a, Bil. (1680). (Sopmossa) bruktes här til sopor eller ugnqwastar, med hwilka aska utur ugnen sopades. Linné Vg. 93 (1747). För om inte påskkäringen hade sopa och raka med sig, skulle (osv.). Lagerlöf BarnM 178 (1930). — jfr UGNS-SOPA.
Ssgr, se sop, sbst.1 ssgr, sopa, v. ssgr.
SAOB
