SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOP sω4p, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. sop (i bet. 1); jfr nor. dial. sop, nyisl. sópur (båda i bet. 1); till SOPA, v.]
1) (numera i sht i vissa trakter) redskap för sopning, sopkvast l. sopborste l. sopviska o. d.; jfr SOPA, sbst.1, SOPP, sbst.1 anm. Lind (1738). När far .. kom hem, fick .. (pojken, som var berusad) stryk av sopen, och sen dess satt skräcken för brännvinet i. Väring Frost. 22 (1926). Snart kommer det en karl med en hink och en sop / att kvistar och bråten uppkratta. Grundström Dyhav. 49 (1934). Ahlin Markn. 130 (1957). jfr SPIS-, UGNS-SOP.
2) om ngt som sopa(t)s ihop; i ssgn GRUVE-SOP.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på lieorv: vid mejning av säd använd anordning (bestående av ett vid orvets nedre ände fäst, böjt spröt o. d.) för att lägga säden rätt (med axen åt samma håll), ”mejhand”, ”grind”; jfr SOPA, v. e. SamlRönLandtbr. 2: 85 (1777).
4) (vard.) om slag (se SLAG, sbst.1 1) utdelat med en kraftig o. svepande rörelse med armen; jfr SOPA, v. e. NysvSt. 1934, s. 68 (om örfil; i förteckning över nasares ordförråd). Toppen (på den fallande julgranen) gav kaffebordet en sop så att det stjälpte med ett fasligt rammel. Fridegård Kvarnb. 113 (1944). Fogelström Vakna 202 (1949). jfr RÅ-SOP.
Ssgr (till 1; numera i sht i vissa trakter; jfr sopa, v. ssgr. Anm. Nedanstående ssgr kan äv. hänföras till sopa, sbst.1): A: SOP-SKAFT. skaft på l. till sopkvast l. sopborste o. d., sopkvastskaft o. d. SvD 22/4 1933, s. 1. —
-STÅNG. (sop- 1662. sope- 1625) (†) = -skaft. GullbgDomb. 20/5 1625. 2Saml. 35: 219 (1662).
B: SOPE-STÅNG, se A.
Spoiler title
Spoiler content