SORBIN sorbi4n, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. sorbin, eng. sorbine av fr. sorbine (ordet tidigast använt 1852 av den franske kemisten M. J. Pelouze); medelst den i kemiska namn vanliga ändelsen -in till lat. sorbus, oxel, rönn (jfr SORBIT, sbst.1, SORBITOL)]
