SORKA, sbst.1, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. sörka (med öppet ö); möjl. samhörigt med SORK, sbst.3, med tanke på att anordningen (bl. a.) haft ss. uppgift att skydda hjulaxeln mot smuts]
(†) på kärrskalm: undertill placerad kloss med nedåtriktat urtag, i vilket hjulaxeln är inpassad. VetAH 1745, s. 229.
