SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOTNIK sot4nik l. med mer l. mindre genuint ry. uttal, m.; best. -en; pl. -er (HFinLappm. 4: 387 (1636) osv.).
Ordformer
(förr äv. skrivet -nick)
Etymologi
[jfr eng. sotnik; av ry. sotnik', befälhavare för ett hundrade av krigare i det forna Ryssl., officersgrad vid kosacktrupperna, till SOTNJA]
(om ä. förh. i Ryssl.) befälhavare för en sotnja (se d. o. 1). (De av) Lapparne som under Sotnicker och Strelizarerne lyda. HFinLappm. 4: 387 (1636). Sotnik .. (dvs.) befälhafvaren för en sotnje. 2NF (1917). SAOBArkSakkSvar (1981; inom streltserarmén).
Spoiler title
Spoiler content