SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPANT, sbst.2, m.
Etymologi
[möjl. till SPANTA, v.2]
(†) nedsättande om person: sprätt l. dyl. Emellertid kommo officerarne utaf garnisonen in och höll oss sällskap och bekände på långt håll det, att herr generaln var en högfärdig spant. Warburg Ehrensvärd 95 (i handl. fr. 1781).
Spoiler title
Spoiler content