2) (numera föga br.) motsv. SPARA, v. 6:sparsam (se d. o. 1 b), äv.: knapp (se KNAPP, adj. 3); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: sparsam (se d. o. 2 c), äv. motsv. SPARA, v. 5 b(β), om uttryck o. d.: lakonisk, knapphändig; oftast ss. adv.: sparsamt (se SPARSAM 1 c,2 d). Then som sparligha sår, han wardher och sparligha vpskärande. 2Kor. 9: 6(NT 1526; Bib. 1917: sparsamt). En förståndigh man, talar sparligha. LPetri SalOrdspr. 17: 27(1561). Så lenge köpmannen någorlunda betaler kopparen, schall med tillmynttningen på dhet sparligeste tillgå. OxBr. 11: 300(1646). Efter skogen är af ringa wärde haar pastor och somliga grannar huggit sparliga, på th(et) skogen skulle igenuexa. Murenius AV 465(1660). (På våren) är thet mycket af nöden, paszligare och något sparligare äta och förtära, än tå wintren påstod. Roberg Beynon 246(1727). Wingård 2: 358(1836; om mjölförråd). Därs. 102(1847; om uttryck). För ett sparligt uppehälles skull undervisande andras barn under dagens bästa lediga timmar, använde .. (bröderna Lars o. Petrus Læstadius) nätterna för egen läxläsning och voro 1820 färdiga att begifva sig till Uppsala för att blifva studenter. Vintersol 1912, s. 11.— jfr O-SPARLIGA.
