SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1983  
SPARA spa3ra2, v. -ar, äv. spar, -ade, -at, -ad; äv. (vard. o. i vitter stil) spar, -de, -t, -d. (pr. sg. spar SalOrdspr. 13: 24 (öv. 1536) osv. sparar BraheBrevväxl. II. 1: 33 (1646) osv. sparer Carl IX Rimchr. 2 (c. 1600), Möller (1807). — pr. sg. pass. -as Kellgren (SVS) 3: 397 (1792) osv. -es Grubb 343 (1665), Levertin Dikt. 17 (1895, 1901). -s LPetri 2Post. 257 b (1555) osv. — imper. sg. spar G1R 7: 443 (1531) osv. spara Leopold 2: 320 (1793, 1815) osv. — ipf. -ade Spegel Pass. 463 (c. 1680) osv. sparde Syr. 23: 2 (öv. 1536) osv. sparte Weise 11 (1697), Hedenstierna FruW 9 (1890). — sup. sparat (-dt) HH XXXIII. 1: 186 (1561) osv. spart (-dt, -tt, -tth) G1R 1: 124 (1523; enl. senare avskrift), OPetri 1: 31 (1526) osv. — p. pf. sparad Skjöldebrand Cleop. 17 (1749) osv. spard OPetri 1: 19 (1526: ospart, n. sg.) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (numera bl. i vbalsbst. med spara ss. senare ssgsled, VetAH 1739, s. 67, Heinrich (1814), Berzelius Själfbiogr. 76 (c. 1845: besparing) osv.), -NING (utom i vbalsbst. med spara ss. senare ssgsled numera nästan bl. i bet. 6 c, HSH 37: 181 (1635; i bet. 6), SAOB H 1194 (1932: hopsparning), TNCPubl. 42: 97 (1969; i bet. 6 c) osv.), -SEL (se avledn.); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SPAR, sbst.1
Ordformer
(spar- (-aar-, -ahr-) 1526 osv. sparr- i ssg 1682 (: Sparrbysza))
Etymologi
[fsv. spara; jfr fd. sparæ (d. spare), fvn. spara, nor. dial. spara, fsax. sparōn, mlt. sparen, sparren, mnl. sparen (nl. sparen), ffris. sparia, fht. sparōn, sparēn (t. sparen), feng. sparian (eng. spare); avledn. av SPAR, adj. — Jfr SPARA, sbst., SPARLIG, SPÄRR, sbst.5]
A. skona; låta slippa; icke anstränga o. d.
1) skona (ngn l. ngt) o. d.; äv. i uttr. spara ngn l. ngt från l. för ngt l. ngn.
a) med avs. på person l. djur; särsk.: låta (ngn l. ngt) behålla livet l. avstå från att misshandla l. förgripa sig på (ngn), skona; förr äv. abs.: vara skonsam; äv. (o. numera nästan bl.) allmännare: låta (ngn) gå fri från angrepp l. kritik l. ironi o. d., behandla (ngn) skonsamt, icke gå hårt åt (ngn). (Gud) haffwer .. icke spart sin eenda son vtan giffwit honom j dödhen för oss. OPetri 1: 31 (1526). Hvem sparar tu, sad' han, o död, när tu ey sparde / Herr Gustaf Adolphs lius och grefve De la Garde. TRudeen Vitt. 248 (1686). Han (dvs. Satan) eij i sömnen sparer, / Men angriper listelig. Ps. 1695, 376: 8. Det höfves en Tyran, at ingen värnlös spara. Kellgren (SVS) 3: 142 (1786). Vill du .., att man skall spara röfvare, mordbrännare, skälmar ..? Almqvist TreFr. 2: 25 (1842). Dessa rykten (dvs. att man i sekreta utskottet var ovänligt sinnad mot adeln) synas icke hafva sparat landtmarskalken, hvilkens lättrörda lynne var ganska känsligt för sådana anfall. Carlson Hist. 4: 336 (1875). Det går ej an att skona en björn, ty förr eller senare får han .. smak på kött, och då sparar han hvarken djur eller människa. Lagerlöf Drottn. 258 (1899). Bry dig inte om att sätta ihop historier för att spara mig! Jag förstår, att .. (min bok) var dålig. Dens. Holg. 2: 195 (1907). SvLittTidskr. 1960, s. 13. — jfr BE-SPARA o. O-SPARANDES. — särsk.
α) (numera mindre br.) i uttr. spara ngn (äv. sig) l. ngt från (i sht förr äv. för) ngt, förskona ngn (resp. sig) l. ngt från l. för ngt, bespara ngn (resp. sig) l. ngt ngt. Octavii Legat är nu af mig beswarad; / Jag önskar bli härnäst för slika bodskap sparad. Skjöldebrand Cleop. 17 (1749). Arbetaren lyfter .. sin slägga (över rövarens huvud). .. Ragvald återhåller hans arm. .. söla inte edra händer i blod. Arbetaren förundrad. Hvad är din afsigt(?) Ragvald. At spara er från förebråelser och ånger. Nordforss Fisk. 60 (1798). Tag dig tid, Henrik, så spar dig då någon gång från arbetet, vi äro riktigt ängsliga för dig ibland! Blomberg Uvd. 105 (1917). Kantarn, som alltid samlar osynliga svordomar för att spara sig från helvetet och efterdödens prövningar. Johnson Här 75 (1935).
β) (numera bl. i högre stil) med refl. obj. (jfr 3 a); i sats med nekande innebörd, betecknande att ngn icke skyddar sig själv gm att förbigå l. undvika sådant som är nedsättande l. obehagligt för honom. O at iach kunde halla mina tanckar vthi betzle, och tucta mitt hierta med gudz' ord, och at iach icke sparde mich om iach något felade, på thet iach icke scal göra synd. Syr. 23: 2 (öv. 1536). O Jesu Krist, Guds ende Son, / Som såg vår själafara / Och att oss frälsa därifrån / Dig själv ej ville spara. Ps. 1819, 24: 3; jfr Ps. 1937, 24: 3.
γ) (†) med obj. o. resultativ predikatsfyllnad: bevara (ngn i visst tillstånd); jfr 4. Gudh tigh bewar, frisk och sund spaar, / Genom sin helge Änglars skaar. Wivallius Dikt. 57 (1630).
b) med avs. på konkret föremål, egendom l. område o. d.; särsk.: låta (ngt) undgå åverkan l. skada l. förstörelse l. härjning l. pietetslös behandling o. d., skona; äv. närmande sig l. övergående i 4 a: bevara oriven l. orörd l. dyl. Andre skulle wel komma epter .. (Erik den helige), som .. (undersåtarnas) äghodelar intit spara skulle. OPetri Kr. 62 (c. 1540). Himlanar och iorden .. warda genom hans ord spaard, at the skola warda eeldenom förwarat til Domedagh. 2Petr. 3: 7 (Bib. 1541; NT 1526: bewaradhe; Bib. 1917: sparade). I denna tysta dal, som nordens stormar spar, / Jag saknar alt mit lugn och ingen trygghet har. Creutz Vitt. 31 (1761). Hvad lågorne spart, af Grekerna sköflas. Adlerbeth Æn. 44 (1811). Det skepp for med glädje, det skepp for med hast, / Men jag (dvs. ödets gudinna) sparde ej segel, jag sparde ej mast; / Der fins ej en planka af skrof eller däck. Thomander 3: 88 (1826). (Kanske var Dalby hage en gång en hednisk offerlund.) Det skulle förklara varför den spardes när bygden omkring odlades upp. Selander LevLandsk. 310 (1955). Hela fastigheten Mälartorget 15 — Jugendhuset med sina nio lägenheter — spars. SvD 1972, nr 26, s. 1.
c) med avs. på ngt mer l. mindre abstr.; särsk. (numera mindre br.) i uttr. som betecknar att ngn (i sht Gud) låter ngn leva l. behålla livet l. hälsan; särsk. i uttr. spara (ngn) livet l. ngns liv l. dagar o. d., spara (ngn) livet och hälsan, spara (ngn) hälsan o. d., spara ngns blod. (De beställda varorna) wele wy .. tilhopa dele, vm Gud spar helsen. EHåkansson (1541) i BtFinlH 3: 138. Så länge Gudh migh lijfuet och helssan sparer, skall jag ingen flijt spara. OxBr. 11: 232 (1644). Warder .. här effter, så länge Gudh spar H:s K. M:t lijfwet, intet (osv.). RARP 4: 502 (1650). Du kan spara .. (din sons) dagar: lyd! Gustaf III 2: 17 (c. 1785). Min Herre, sade han, mitt lif för Guds skull spar, / Jag aldrig gjort er ondt. Bellman Gell. 76 (1793). Ack, ropte Jöns, ack spar mitt blod! Leopold 6: 382 (c. 1800). Någon storåder var .. icke brusten, han kunde prisa Gud som sparat livet. Moberg Rid 339 (1941). — särsk.
α) med avs. på ngns person l. levnad; jfr a, 3 a. Satiren sparade icke sjelfwa Konungens person. Ekelund 1FädH II. 2: 115 (1831). (Augustus') enskilda lefnad blef icke .. sparad. Kolmodin TacAnn. 1: 20 (1833). Vid en afskedsfest, som skolans konrektor Johannes Hunterus höll en Lördagsqväll, .. hade man ej sparat .. (domprostens) person. Annerstedt UUH 1: 230 (1877).
β) (numera föga br.) med avs. på rykte, heder o. d.: vara rädd om; jfr 3 d. Spar tin hedh(e)r och ähre. Visb. 1: 51 (1573). För all ting måsten I ehrt goda rychte spara. Kolmodin QvSp. 1: 632 (1732).
γ) (numera föga br.) i uttr. spara ngt från ngt, förskona ngt från ngt, bespara ngt från ngt. Lukten är det sinne, som mest sparas ifrån hvardagligt bruk. Törneros (SVS) 4: 24 (1823).
δ) (†) avstå från att ta (viss dag) i anspråk för visst ändamål. De spara intet söndagen hvilket är en ovanlig ting här (i England). HSH 10: 192 (1715).
ε) (numera i sht i högre stil) i negerade uttr. som betecknar att ngn icke drar sig för att sätta sitt liv på spel l. offra sitt liv för ngn l. ngt; särsk. i uttr. icke (o. d.) spara (sitt) liv l. blod l. liv och blod l. liv eller blod för ngn l. ngt; jfr 3 a. Han lät vtgiuta sitt dyra blod, / och wille sitt lijff ey spara. Ps. 1536, s. 58. För mig sitt lif, sitt dyra blod / Han wille icke spara. Därs. 1819, 46: 6; jfr Ps. 1937, 37: 6. Kolmodin Liv. 2: 141 (1832: lif eller blod). Vi för Sveriges kung och krona / Sparde aldrig lif och blod! Öman LyrBl. 2: 21 (1868).
ζ) (†) i uttr. spara ngn livet, tveka att riskera l. offra livet för ngn. PolitVis. 23 (1646).
2) låta (ngn) undslippa l. undgå (ngt), förskona (ngn) från (ngt), bespara (ngn ngt); numera företrädesvis med refl. indir. obj.; i sht förr äv. dels i uttr. spara ngn att göra ngt, bespara ngn att göra ngt, dels (jfr 8) i uttr. spara sig att göra ngt, bespara sig (besväret) att göra ngt, låta bli att l. avhålla sig från att göra ngt; förr äv. i uttr. spara ngt för ngn, förskona ngn från ngt, bespara ngn ngt; jfr 6 a ε. Olympie. Spar mig om hämd och mord och blod at mera höra! Kellgren (SVS) 3: 404 (1792). Om jag bättre förstått att säga nej ifrån början af min regering, hade jag spart för mig många importuniteter, och äfven fel. Gustaf III 4: 145 (1808). Ni har spart mig en hel dagsresa. Hagberg Shaksp. 1: 213 (1847). BEMalmström 4: 343 (c. 1860: sig att). Jag ville bara spara trädgårdsmästaren besvär. Lagerlöf Holg. 2: 59 (1907). Du kunde sparat dig besväret. SvHandordb. (1966).
3) [eg. specialanv. av 1 (med anslutning till 6 a)] icke utsätta (ngn l. ngt) för ngt (alltför) ansträngande l. påfrestande l. ngt som tar (alltför) mycket på krafterna; icke utsätta (ngt) för ngt som nöter l. sliter (alltför) mycket på det l. skadar det alltför mycket, ofta liktydigt med: icke (över)anstränga, skona (se d. o. 3); vara aktsam l. rädd om (ngn l. ngt); stundom: minska (se d. o. 1); äv. med obj. betecknande kroppsdel l. sinnesorgan o. d.; i sats med nekande innebörd ofta litotetiskt. Spara sina ögon. Spara på skinnet, vara rädd om skinnet (se RÄDD 3 b). Huar tu fornimmer någhon fare så spar icke hestar och budh, lath oss thet få wetta. G1R 7: 443 (1531). Wädret började straxt blifwa ogint, och som de hwarken sparte armar eller åror, så skedde .. at de tröttnade. Kempe FabritiiL 61 (1762). Få se om du en enda skråma har; / Den segrar ej som så på skinnet spar. Hagberg Shaksp. 4: 316 (1848). Spara sina soldater. Cavallin (1876). Han (dvs. länsman) kommer en dag i stickande storm / med öfverrock på sin uniform / och vaxdukshatt för att mössan spara, / så Kalle (dvs. tjuven) anade ingen fara. Melin Dikt. 2: 132 (1904). Använd en skurpall eller en gummimatta att ligga på, det sparar knäna. Key Hemv. 46 (1939). Vi har verkligen inte spart vagnen, men den har däremot besparat oss från alla slag av reparationsräkningar. Motorför. 1955, nr 11, s. 25. — särsk.
a) refl. o. i uttr. spara sin person, vara aktsam l. rädd om sig l. icke utsätta sig för fara l. möda l. alltför stora ansträngningar o. d.; icke arbeta hårt, hushålla med sin energi l. sina krafter; i sats med nekande innebörd ofta: icke hushålla med sin energi l. sina krafter l. icke dra sig för att utsätta sig för fara l. möda osv., icke förtaga sig l. skona (se SKONA, v.2 3 a) sig; jfr 1 a β, c α, 4 b. Widekindi KrijgH 684 (1671: sin .. person). Kongliga skålarna druckos under musique och sång, ty ehuru Ehrensvärd sparde sig själf, var han ganska stark värd att uppmuntra sina gäster. Tersmeden Mem. 4: 195 (c. 1790). Att han (dvs. kronprins Carl August) icke sparde sig sjelf, då faran och ställningen det fordrade, derom vittna den kontusion af en karteschkula, som han fick i bataljen vid Engen, och den blessur .. som (osv.). Rosenstein 1: 366 (1810). Han var af sjukdom nästan öfverväldigad. Döden började närma sig hjertat. Han var ålagd att spara sig. Reuterdahl i 2SAH 26: 195 (1852). Hela tiden .. stod söta mor med i brygghuset. Ingen människa kunde lägga söta mor till last, att hon sparade sig. Lagerlöf Liljecr. 72 (1911). Det syntes, att det inte var nån riktig arbetare, fast han hackade och slet och lyfte och bar och inte sparade sig på minsta vis. Höijer Solv. 19 (1954). — särsk. (†) i uttr. spara på sig, spara sig. Du säger, min Zache, att jag skall spara på mig själf; det kan jag ej. ETopelius (1855) hos Vasenius Top. 3: 543.
b) (numera föga br.) i imper., i uttr. spar mig icke!, tveka icke att begagna dig (eder) av min tjänst! o. d. Dalin (1854). Ahlman (1872).
c) i uttr. spara sin hals l. strupe l. (vard.) trut, särsk. liktydigt med: vara tyst, tiga. Tig då, Mariann, jag beder — / Annchen du .. spar' din hals! Wennerberg 2: 40 (1848, 1882). Första sättet att utbjuda sina varor åt allmänheten torde sannolikt ha varit att med hög röst utropa deras namn ... Tidigt nog befans detta dock alt för besvärligt, och redan i den klassiska tiden började man att genom lämpliga symboler tala till allmänheten och dock spara sin strupe. Beckman Amer. 2: 144 (1833). Mor Sigga ledde den otämjda stuten .. men efter det ostyriga öket blev fårorna krokiga .. Den unge bonden svor och förbannade, förtretad .. över stuten, som icke höll fåran. Han förleddes att snäsa modern: — Dra åt er stuten! — Spara din trut, så styr du likare! Svaret ledsagades av ett kärvt ögonkast .. Mor Sigga var ingen vek och skygg slicketacka, som lät skrämma sig av en mans rytande. Moberg Rid 8 (1941).
d) med avs. på ngt abstr.; särsk. i sådana uttr. som spara sin hälsa (i sht förr äv. på sin hälsa), vara rädd l. aktsam om sin hälsa l. icke utsätta sin hälsa för alltför stora påfrestningar; jfr 1 c. Spara sin helsa. Schulthess (1885). Han sparade icke på sin hälsa. Ymer 1905, s. 16. Auerbach (1913).
B. behålla för framtida bruk; icke slösa; samt i anv. som nära sammanhör härmed.
4) behålla l. bevara l. förvara för framtida bruk l. kommande behov; äv. närmande sig l. övergående i bet.: samla.
a) med obj.; särsk. med avs. på pengar o. d.: lägga undan l. samla på hög; ofta med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av på. Spara pengar på banken. En sparad slant (se SLANT, sbst.2 3 b α). Spara på snören, tomflaskor, vykort. Syndarens gotz warder spaart til then retferdigha. SalOrdspr. 13: 22 (öv. 1536; äv. Bib. 1541; Bib. 1917: förvaras åt); jfr 1 b. (Mjödhumlorna) förtärde alt thet the andre Bijen hade spart och sammandragit. Balck Es. 85 (1603). Dhen laate haar .. maat nogh. Och blij fördhenskul kallade wår Herres Giödeswijn, dhem han sparar til slachtetijden. Grubb 448 (1665). Kreatur .. woro komne til skeppet, .. så mycket, at en del der af spardes til hemresan från China. Osbeck Resa 62 (1751, 1757). I backen vid växthuset .. nedgräfde .. (hunden) alla ben, som skulle sparas. Topelius Läsn. 6: 171 (1884). En vacker sparad skog, där hvarje träd stod till prydnad och icke till nytta. Strindberg Fagerv. 49 (1902). Vissa preparat t. ex. ögondroppar kan bara sparas en månad och kan sedan om de nyttjas framkalla inflammationer. NFiBAktuellt 1963, nr 15, s. 10. Den gamla järnsängen var inte mycket att spara på. Fogelström StadVärld. 69 (1968). — jfr FÖR-, HOP-, SAMMAN-, SMÅ-, UPP-SPARA m. fl. o. SKOL-SPARANDE. — särsk.
α) i ordspr.; jfr c α. Dhen något spaar, han något haar. Grubb 129 (1665). Spaard Penning, är så godh som wunnen. Dens. 754. Hwad man spaar, det är intet borta. Celsius Ordspr. 11: 15 (c. 1710). Det man spar öfver natten, äta både hunden och katten. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den som inte spar skillingen får aldrig dalern. Holm Ordspr. 307 (1964).
β) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: ha (ngt) i beredskap åt (ngn), förbehålla l. beskära l. tilldela o. d. (ngn ngt). De låta nöja sig i Winning och i Wåda, / Och syfta på den del, som Gud dem Trognom spar. Frese VerldslD 99 (1717, 1726). Du mot det fall skall fåfängt sträfva / Som hämdens Gud tyranner spar. Kellgren (SVS) 3: 176 (1786). Hvad hälst mig ödet spar / Jag dock ej på dess hårdhet klagar. Tegnér (TegnS) 1: 28 (1801). De skönheter tiden sparat från smakens vackraste åldrar. Wallin (SVS) 1: 391 (1806). (Denna musik) är en lemning, sparad / Från Drottning Svanhvits tid. Atterbom 2: 248 (1827). De stunder, som jag kunnat spara från andra, ganska krävande uppgifter och ägna åt studiet av vårt folks liv .., ha berett mig .. glädje och tillfredsställelse. Nilsson FestdVard. 9 (1925). Han fick varsel om en glädje som var sparad för honom. Moberg Rid 54 (1941).
b) refl., i uttr. spara sig, dels: hushålla med sina krafter, dels: vara anständig l. kysk, hålla på sig; äv. i uttr. spara sig för l. till ngt, reservera sina krafter l. samla sig (till en kraftansträngning) för l. till ngt; äv. i uttr. spara (sina) krafter för l. till ngt, spara sig till l. för ngt; i sht förr äv. refl. utan förb. med prep.-uttr., särsk. liktydigt med: låta bli att gifta sig; jfr 3 a, 6 a ε α'. Först finne wij (dvs. Astrild) för godt, och tycke rådsampt wara, / Att Vnger-Swenner ey, så länge sig mehr spara, / Som förr har warit seed, till thes the wäxa vpp. CupVen. A 8 b (1669). Spara sig för wigtigare ting. Lindfors (1824). De, som ville .. (den kungliga propositionens) fall, sparde sina krafter till den afgörande riksdagen. De Geer Minn. 1: 239 (1892). Vigardt d. ä. Protektionisterna tiger! .. Hårleman. De spar sig till omröstningen naturligtvis. Hedberg Guld 87 (1903). Negern låg i kön (av löparna), han sparade sig. Schulze Emigr. 161 (1930). Han visste vad han inte fick begära av henne, och han ville väl ändå, att en flicka skulle spara sig. Moberg Sedebetyg 336 (1935).
c) abs.: lägga undan l. lägga på hög (för framtida behov); spara ngt, särsk. pengar (se a); ofta (se särsk. α) svårt att skilja från 6 b. Spara till en villa l. för framtiden. Du spar och samlar och tänker .., att du hafver mycket godt förvaradt till mång år. Wallin Rel. 2: 2 (1818, 1827). I stället för att gå i silkeshalsduk om söndagarne och på krogen hvar afton, sparde han tills han kunde köpa en symaskin. Strindberg TrOtr. 2: 62 (1890). I fasta priser räknat sparas (det) tre gånger så mycket i Sverige i dag som före kriget. DN(A) 1964, nr 150, s. 22. — särsk.
α) i ett flertal ordspråk (l. ordspråksliknande uttr.); jfr a α. Niugger spar grömer nöther. SvOrds. B 7 b (1604). Unger spaar, gammal haar. Grubb 839 (1665). Snål spar och fan tar sa Silfversk(öld), tappa ettöringen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den som spar han har. Schulthess (1885). Spar från ni är små, så har ni, när ni blir två. Holm Ordspr. 307 (1964).
β) i uttr. spara i ngt, spara gm att investera i ngt. DN 1976, nr 58, s. 14 (: i .. silver).
5) låta (ngt) anstå (till ett senare tillfälle), uppskjuta l. vänta med l. dröja med (ngt); låta (ngt) vara l. lämna (ngt till ett senare tillfälle); stundom närmande sig bet.: gömma (se GÖMMA, v. 2); äv. i uttr. spara på (äv. med) ngt, uppskjuta ngt l. vänta med ngt; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. abs., särsk.: vänta; äv. med personobj. Spara ett arbete till följande dag. Han sparade sin anhållan till ett lämpligare tillfälle. Spara det bästa till sist. Konung Gustaffz salige och dödelige afgång (then Gud doch länge spare täckes). Stiernman Riksd. 219 (1560). Blifwer någhon Siwk, tå skal han i rättan tijdh sända effter Prästen, och icke spara in på Söndagen, förhindrandes dermedh Gudztiensten, som bör i rättan tijdh begynnas i Kyrckian. Rothovius Const. A 2 b (c. 1645). (Han) sparade .. hämden till läglig tid. Ekelund NAllmH II. 2: 108 (1838). Hon hade tagit afsked af alla de öfriga och sparat honom till sist. Hedenstierna FruW 80 (1890). Tycker Märta jag skall ro ut en mil i kväll .. kanhända inte ändå, jag tror jag spar tills i morgon och far ut ett par timmar tidigare. Dahlbäck Åb. 84 (1914). Lagergren Minn. 4: 32 (1925; i p. pf., om nöje). De sparde ett hörn av åkern, när de skar. Celander NordJul 1: 26 (1928). Hedberg VackrTänd. 233 (1943: ). Måhända kan det synas egendomligt att vid en analys av nuläget spara med omnämnandet av .. (Förenta nationerna) till sist. Landberg Krig 96 (1958). — särsk.
a) (ngt ålderdomligt) med inf. som obj.: uppskjuta l. vänta med l. dröja med (att göra ngt) o. d.; i sht i sats med nekande innebörd: (icke o. d.) vänta med l. dröja med l. försumma l. underlåta l. avhålla sig från o. d. (att göra ngt); äv. i uttr. spara med att göra ngt, uppskjuta att l. vänta med att göra ngt; förr äv. abs.: vara återhållsam. Sparer icke att göra altiid bud tilbaka frå eder, .. såå atuj motte få någen wiss kundskap aff eder. G1R 9: 141 (1534). Morfar var mykit sträng medh Laghen ... Han sparde inthet läta hengia tjuvarna. Bureus Suml. 65 (c. 1600; rättat efter hskr.). Titius(.) Thrasimache, hielp migh sticka och slå! Trasimachus(.) Spar eij du heller, slå man fast! Asteropherus 44 (1609; uppl. 1909). Ett lyckligt tidehvarf har .. intet spart att göra fosterlandet sällt. Chydenius 3 (1765). Beskow (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 17 (: med). Hans aldra sista bedrift var mig rent hemsk och jag spar att berätta den. Strindberg Brev 10: 58 (1894).
b) närmande sig l. övergående i bet.: hålla inne med l. hålla tillbaka (ngt) o. d. Spar dina kommentarer! Spaar tina wijsheet til en annan tijd. Syr. 32: 4 (öv. 1536; Bib. 1541). Spar, dödelige, dina tårar, / Stäng plågan i et tåligt bröst. Kellgren (SVS) 1: 197 (1777). Spar .. dina segersånger, tilldesz du får sjunga dem i himmelen. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 386 (1865). Man skall spara sitt medlidande, till dess att det kniper, och inte vara ömskinnad, förrän det behöfs. Geijerstam KBrandt 174 (1904). Spar dina råd, vi behöver dem inte! Östergren (1943). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. spara sanningen l. (sin l. all) sanning (i ngt), förtiga vad man vet om ngt l. hålla inne med l. förtiga sanningen (om ngt) l. ljuga (om ngt); äv. med saksubj.; numera nästan bl. i sats med nekande innebörd; jfr 6 a ε β' o. SANNING 2 d β o. 2 e β. The sådant rychte vtgiffua, haffue spart sanningen. G1R 7: 564 (1531). Tåå måste her Mårten bekänne sigh icke allenast haffva giortt orätt utan och spaartt all sanningh. OxBr. 12: 335 (1618). Jagh skall ey sanning spara, / Dok utan någons fahra. Lucidor (SVS) 251 (1672). Sökn (dvs. söken) inte fåfengt Utwägs Swaar / Af någon Ting, som Sanning spaar. Därs. 428 (1674). VDAkt. 1680, nr 211 (: sin). Jag försäkrar, at jag sanningen ingenstädes (i berättelsen) wil spara. Humbla Landcr. 4 (1740). Sundén (1891).
β) i sådana uttr. som spara (på) orden l. sina ord l. så eller så beskaffade ord, avhålla sig från att säga ngt l. vara försiktig i sitt tal l. vara återhållsam med så l. så beskaffade ord, i sats med nekande innebörd: (icke o. d.) skräda orden o. d.; jfr 6 a. Spar edra grymma ord. Envallsson OförtMöt. 77 (1786). Konungen blef otålig; än berömde han, än upplågade hans vrede: då sparade han icke på hårda ord. Carlson Hist. 4: 236 (1875). Den som har vett, han spar sina ord. Ordspr. 17: 27 (Bib. 1917). Vi röjde kargt vår karga jord / och sparde snålt på varma ord. Bergquist Ro 49 (1921). (Prinsessan Anna) var en genombeskedlig natur, som var böjd att lida i tysthet, men vid hennes sida stod lady Marlborough, som däremot ej sparade orden. Hagberg VärldB 94 (1927).
c) lämna (del av yta l. rum o. d.) obehandlad l. outnyttjad, låta (del av yta l. rum o. d.) vara tom l. fri; särsk. dels i den särsk. förb. SPARA UT, dels i ssgrna BE-, UT-SPARA.
6) icke slösa o. d.
a) med obj.: undvika att förbruka l. konsumera (ngt) l. slita på (ngt) mer än vad som är (absolut) nödvändigt, vara sparsam med (ngt), vara rädd om (ngt); hushålla strängt med (ngt); äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: snåla med (ngt), dels (utan klar avgränsning från 4 a): undvika att förbruka l. använda (utan närmare tanke på hushållande l. sparsamhet); i förb. med negation ofta litotetiskt: vara frikostig l. spendersam med (ngt), slösa med (ngt); ofta med obj. ersatt med bestämning inledd av (äv. med). Spara på elektriciteten, vattnet, smöret. Icke spara på slantarna l. slanten, låta pengarna rulla (se RULLA, v. 10 b). Skiuter til honom, sparer icke pilanar. Jer. 50: 14 (Bib. 1541). Späck (haren) .. medh medelmåttig Fläsk, Salt, Peppar, Muskot, Neglikor och Lagerlööf, och spar intet Fläsk. Rålamb 14: 114 (1690). En anständig Hofhållning, som ehuru tarfvelig, likväl icke sparde hvad Rikets värdighet äskade. Schönberg Bref 1: 240 (1778). Han sparar på styfwern och slösar med dalern. Rhodin Ordspr. 71 (1807). Sigrid (Storråda) mottog dem med största prakt och lät anställa ett gästabud, hwarwid undfägnad ej sparades. Ekelund 1FädH 1: 33 (1829). Spara på ved och mat hemma hos sig det kan hon, men utåt skall fasaden vara klar. Hedberg DockDans. 38 (1955). — jfr UT-SPARA O. O-SPARAD. — särsk.
α) i uttr. spara (på) krutet o. d., vara sparsam med krutet; i sådana negerade uttr. som icke (o. d.) spara krutet l. sitt krut l. på krutet, ofta liktydigt med: skjuta duktigt; företrädesvis bildl., särsk. i negerad l. därmed jämförlig sats, betecknande att ngn (i sht i kritik o. d.) går hårt l. hänsynslöst fram l. icke lägger fingrarna emellan l. icke skräder orden o. d. Turkarna sparde wäl ock intet krutet, och finge wi af theras första Salva några döda och hårdt blesserade. Humbla Landcr. 252 (1740). En, som härförinnan har gjort tjänst åt käjsarinnan, / Och som aldrig plägat spara på sitt krut. Tengström Kipling Sold. 26 (1899). När hon omnämner sin egen situation i livet, råkar mannen och äktenskapet lätt i skottlinjen, och hon spar då inte på krutet. Olsson Fröding 58 (1950).
β) (numera föga br.) i det bildl. uttr. spara sina kol, vänta med sin kritik l. attack l. dyl., spara sitt krut (se α). De som .. väntat att under denna campering gifva sig carriere öfver de felsteg, jag skulle begå, måste nu med lång näsa gå därifrån och spara sina kol till ett annat tillfälle. JMSprengtporten (c. 1780) i MoB 8: 140.
γ) (numera föga br.) med indirekt obj.: vara njugg l. snål med (ngt) mot (ngn) l. förmena (ngn ngt); i sht i förening med negation: icke vara njugg l. snål med (ngt) mot (ngn), vara frikostig med (ngt) mot (ngn); äv. i uttr. spara ngt på (förr äv. vid) ngn (anträffat bl. negerat); äv. motsv. ε. (Neri Jarl sade till den bortresande Refr:) kom til mig i höst igen: mat och god råd skall iag intet wid tig spara. Verelius Gothr. 51 (1664; isl. orig.: mat ok ràd mun eg ecki vid þig spara). Hvad Du (dvs. konungen) mig (dvs. skalden) gjort, Dig Gud en gång betalar, / Och tröstens dryck Dig ej i nöden spar. Geijer Skald. 29 (1811, 1835). Penningar och löften sparades icke på dem, som voro för sådant tillgänglige. Malmström Hist. 3: 35 (1870). Hur mången fröjd blef mig hittills spard! Östergren Dikt. 101 (1871).
δ) (†) i uttr. icke spara penningar vid ngt, slösa med pengar i fråga om ngt. Nordforss (1805).
ε) med avs. på ngt mer l. mindre abstr. (jfr γ); särsk. dels med avs. på möda, kostnad (i sht förr äv. arbete, flit, tid o. d.): avstå från att l. endast i ringa mån lägga ned (möda osv.) på ngt, bespara sig (ngt), dels (o. numera företrädesvis) i sats med nekande innebörd: (icke o. d.) avhålla sig från l. dra sig för l. sky l. undvika l. lämna (ngt) åsido o. d., dels i uttr. icke spara, betecknande att ngn överdriver l. breder på l. icke är återhållsam i redogörelse o. d.; äv. med saksubj.; jfr 2. Icke spara på beröm, kritik. Ingenting sparades för prinsens uppfostran. Om .. the Lubske .. kunne bringe oss någet vpror eller vbestondh på halssen, .. dhå spare the icke theris fliit i then motten. G1R 11: 103 (1536). At främja dit förderf han inga illgrep sparar. Murberg Racine Ath. 2 (1776). Inga medel, intet wåld borde sparas, för att betrygga den nya republikens sjelfständighet och bestånd. Ekelund NAllmH II. 2: 37 (1838). Kejsarinnan Katharina sparade ej någon artighet: de båda svenska kurirerna blefvo i Petersburg på det utsöktaste sätt mottagna. Tegnér Armfelt 1: 70 (1883). Låt hvarje rad af mina sånger tala! / .. På flit och möda har jag icke sparat. Oscar II 2: 111 (1887). Sin nåd Gud aldrig sparar / För dem med honom stå. Ps. 1937, 306: 3. Jag lämnade ingen möda spard när det gällde att fullkomna mitt verk. Lo-Johansson AstrHus 256 (1966). — särsk.
α') i uttr. spara (sina) krafter l. krafterna l. på (sina) krafter, äv. spara (på) sin kraft l. förmåga o. d., hushålla med sina krafter l. sin förmåga osv.; jfr 4 b. Wiljande .. Riksens Ständer icke spara förmågo, krafter eller ägendom til Rikets wärn, förswar ock en oförwitelig Freds erhållande. PH 1: 15 (1719); jfr a huvudmom. När jag till sanningens förswar / Min kraft ej spar, / Skall han ock för mig strida. Ps. 1819, 10: 6. Hon var en mycket duktig och intresserad lärarinna .., sparde aldrig på tid och krafter. Hedberg Bekänna 145 (1947).
β') i uttr. spara på sanningen (jfr 5 b α), betecknande att ngn är återhållsam med sanningen l. småljuger o. d. Han (hon) har sparat på sanningen i all sin dar, men har inte bättre om den för det. Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ') (numera bl. tillf.) i uttr. icke spara hjärtat för ngn, icke vara återhållsam i att visa sin kärlek för ngn. En man må hiertat wäl för hustrun icke spara, / Doch ei alt hwad han wet för henne vppenbara. Kolmodin QvSp. 1: 286 (1732).
δ') (†) i uttr. spara hövligheten, vara ohövlig. Nordforss (1805).
b) abs.; i sht: hålla tillbaka utgifterna, vara (mycket) ekonomisk, vara sparsam; vara återhållsam i hushållet o. d., hushålla (stramt l. gnidigt); ofta i ordspr.; jfr 4 c (α). Spara i smått och slösa i stort. Bred på tjockt med smör, spara inte! OPetri Kr. 156 (c. 1540). Spaara wedh brädden, så haar du något wedh bottnen. Grubb 754 (1665). Spill, spaar icke, min Herre haar nogh. Dens. 756. Om hon (dvs. hycklerskan) det ringsta grand förminska skall af Staten, / Draa måttligt granne Klär, ell spahra uti Maten, / .. då (osv.). ÖB 40 (1712). Konungen war sjelf öfwer allt, ordnade och sparade, .. tålde icke det ringaste underslef, utan fordrade noggrann reda på runstycket. Ekelund 1FädH II. 2: 29 (1831). Båda sågo de i sina kläder malätna och unkna ut, som om de ännu alltjemt måste gnugga och spara, och som om rent vatten vore en dyrbar artikel. Backman Reuter Lifv. 1: 25 (1870). Du måste snåla och spara, hade Renvall sagt, annars kommer du inte att kunna klara dina skulder och inte dina skatter, inte ditt vivre, inte nånting ...! Gustaf-Janson ÖvOnd. 10 (1957). — särsk.
α) motsv. a ε. Ropa trösteligha, spaar icke, vphäff tina röst såsom en baswn, och förkunna mino folcke theras offuerträdhelse. Jes. 58: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: med full hals, utan återhåll). Smepust sparar ej här (i sin skildring av en eldsvåda) och utan tvifvel har han härvidlag haft ett villigt hjärta. KKD 3: 156 (1907).
β) refl., i uttr. spara sig ur kris o. d., gm att spara rädda sig ur kris osv. GbgP 7/10 1981, s. 2. — jfr IN-SPARA.
c) (i fackspr.) i fråga om (försiktigt) strykande med liten pensel (anstrykare) av mindre ytor (t. ex. lister, fönsterbågar) för erhållande av en jämn kant; dels ss. vbalsbst. -ning, dels ss. förled i ssgrna SPAR-PENSEL, -STRYKNING. TNCPubl. 42: 97 (1969).
7) [jfr 6 b] om person: (gm att handla ekonomiskt) tjäna in l. vinna (ngt); om sak: befria från l. minska utlägg l. åtgång l. behov av (ngt), medföra besparing av (ngt), spara in (ngt), stundom äv. utan obj.: medföra besparing; i sht förr äv. med avseende på utgifter: befria från l. minska (anträffat bl. om person). Jag sparade 10 kronor på att gå till fots. Maskinen sparar arbetskraft, olja. Fasta länge sparar intet Brödh. Grubb 202 (1665). Holland .. sökte at drifwa .. alla Nationer utur Öster-sjön; emedan de igenom .. (redemptionstraktaten) sparde många Tunnor Guld. König LärdÖfn. 5: 108 (1747). Lät mig bestyra (bröllopet), jag skal spara edra utgifter. Schröderheim Fjäsk. 78 (1791). Matlagningen försiggår inne i stugan; det sparar ju alltid. Benedictsson Folkl. 118 (1884, 1887). Betningen spar arbete vid fodrets bergning. Juhlin-Dannfelt 370 (1886). Den här vägen, uppmanade han artigt. Det sparar oss ett par hundra steg, och här ha vi dessutom lä. Janson CostaN 1: 128 (1910). Utmärkt. Där sparde jag en tia. Hedberg Vild 223 (1949). — jfr ARBETS-, RUMS-SPARANDE. — särsk. (†) övergående i bet.: dryga ut (mat o. d.). Brahe Oec. 100 (c. 1675; uppl. 1971).
8) [jfr 2, 5 (a), 7] (†) undvika (ngt); avstå från l. avvara (ngt). Frantsoser kallas siukdomern af alla menniskor; .. will man spara det, kunne man kalla honom venerisk sjukdom. Linné Bref I. 2: 163 (1750). Consonanter fördubblas, til at uttrycka hårdare ljud. Men i Partiklar, som så ofta förekomma, kan sådant sparas. DA 1768, nr 36, s. 3. Klok är den, som .. / .. lefver, om han kan det, som en / .. fideikommissarius, / Hellre än han söker äran af att vara / Lik en trög och högbent dromedarius. / Sådant kan man mycket gerna spara. Wennerberg 1: 96 (1881).
9) i fråga om att bereda plats för ngt gm att göra hål l. försänkning l. fördjupning o. d. i ngt; dels i den särsk. förb. SPARA UT, dels i ssgn UR-SPARA.
Särsk. förb.: SPARA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. till 4 a, c: gm sparande samla (ngt); äv. utan obj., särsk.: gm sparande samla pengar; äv. allmännare l. bildl.: (undan för undan) samla; jfr spara samman. Spara ihop litet pengar. All skalkheet, lettferdigheet, synd och skam, ther med man hela wekona icke kan komma til wägha, spaars alt j hoop in til helgedaghen. LPetri 2Post. 257 b (1555). Grymmer giärna niuter / Hvad niugger spar ihop. Granatenflycht Vitt. 300 (1698). Han ville spara ihop till en dubbelsemester och göra en långresa. Siwertz Tråd. 43 (1957). jfr hopspara.
SPARA IN10 4. jfr inspara.
1) till 6 b: gm sparsamhet l. ekonomiskt handlande komma ifrån (ngt, dvs. utgift o. d.) l. utgiften av l. för (ngt l. ngn), tjäna in (ngt); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. : gm sparsamhet l. ekonomiskt handlande minska ngt (dvs. utgiftspost o. d.). Weste (1807). Äsch, om jag bara sluppe den rysliga skolan, kunde jag bli hemma och sköta om bläsarna, och så sparte mamma in en dräng. Hedenstierna FruW 9 (1890). Genom en förnuftig budget kan man spara in mycket pengar. SvHandordb. (1966).
2) [eg. bildl. anv. av 1] (numera mindre br.) i ironisk anv.: bespara sig l. omgivningen (ngt), spara (se spara, v. 8). ”Haf den artigheten att spara in öfverflödiga anmärkningar”, hväste öfverstlöjtnanten. Carlén Skjutsg. 394 (1841).
3) (numera mindre br.) till 6 b, 7: (gm återhållsamhet l. sparsam användning av ngt) spara (ngt; se spara, v. 4); äv. bildl. (Jag hinner ej skriva längre, men då vi träffas) då får du .. inte tröttna på all den ömhet jag sparar in för att då säga dig. SWærn (1800) hos Dahlgren Herrgårdssl. 171. Jag sänder dig innelyckt 200 Rdr Bco till Uddevallaliquiden — Spar in deraf till respengar hvad du kan! Geijer Brev 336 (1839). Han har af sin ranson sparat in till en trakisk kostym och af egna medel köpt sig en stol och två bäcken. VLitt. 1: 543 (1903).
SPARA SAMMAN10 32 l. 40, äv. (föga br.) TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till 4 a, c: spara ihop; äv. allmännare l. bildl.; i sht förr äv. abs. Spara samman en förmögenhet. Hwar wij icke bättra osz, så spar .. (Gud) straffet tillsamman och täncker länge på wåra bedrefne synder. Rudbeckius KonReg. 50 (1614). (Sedan jag skrev senast) havfer jagh så mycket spart tilsamman aff tullen och låntt up, att jagh hafver gifvet hoffregimentet och dedh blå regementet samt S. Andreasses draguner en månadh soldh. AOxenstierna 5: 410 (1630). (För att det skulle vara möjligt att bygga kyrkor) i den utsträckning, som fallet är, måste generation efter generation ha sparat samman. KyrkohÅ 1902, s. 41 (om förh. i Sv. under 1100-talet). (Att låta behållningen i kakelugnsmakarämbetets låda bli grundfond i den nya begravningskassan) var .. ett klokare sätt att sammanhålla, vad förfäderna sparat samman, än att (osv.). Ambrosiani SvSkråämb. 31 (1920).
SPARA TILLHOPA, se spara ihop.
SPARA TILLSAMMAN(S), se spara samman.
SPARA UNDAN10 32, äv. 40. särsk. (†) till 8: undvika l. utesluta (ngt). Målaren .. bör afkläda all fremmande sak, och spara undan alla de förvillelser som åstadkommas af lysande färg, onödiga återsken, och bullrande tilbehör; han skal laga at alt hvilar utom ämnet. Ehrensvärd (SVS) 1: 224 (1782).
SPARA UR10 4. (i fackspr.) till 9: (för att bereda plats för ngt) göra (urtagning i ngt) l. göra urtagning i (ngt), spara ut (se spara ut 4). SAOBArkSakkSvar (1981).
SPARA UT10 4. jfr utspara.
1) (†) till 6 a: använda (ngt) sparsamt (så att det räcker till mycket o. d.). Vernet .. föreskref Hackert, att ej förena så mycket skönt i en Tafla, utan spara ut det til många. Linnerhielm 1Br. V (1797).
2) (i fackspr.) till 5 c: lämna (del av yta l. rum o. d.) obehandlad l. outnyttjad, låta (del av yta osv.) vara tom l. fri; särsk. (konst. o. mål.): icke bestryka (del av yta o. d.) med färg; äv. bildl. Om man vill lägga en mörkare fond och ej vill spara ut mönstret, kan hela ytan beläggas med färgen, så tjock som man vill lägga den. MeddSlöjdF 1889, s. 111. (Det) finnes .. midt i (det tyska industriområdet) .. en förtrollad oas, en fridlyst vrå sparad ut med omsorg och beräkning. Böök ResTyskl. 33 (1916).
3) [jfr 2] (numera föga br.) utelämna (ngt). (Statyn av) Balzac utgör höjdpunkten af .. (skulptören A. Rodins) sätt att spara ut det mindre väsendtliga — där äro endast grunddragen i formerna liksom i ansiktets uttryck angifna men intet genomfördt, liniernas enkelhet drifven till sin yttersta gräns. Nordensvan KonstH 399 (1900).
4) (i fackspr.) till 9: (för att bereda plats l. utrymme för ngt) göra l. lämna hål l. försänkning l. fördjupning o. d. i (ngt). Håltegel benämnes dels vanligt tegel, hvari man vid formningen sparat ut kanaler på ena eller andra sättet .., och dels särskildt formad fasonsten med relativt större hålrum och tunnare väggar. 2NF 28: 634 (1918). LbKir. 1: 565 (1920).
Ssgr (i allm. till 4): A: SPAR-ANSTALT~02 l. ~20. i sht förr särsk. konkret: sparinrättning. Alm. 1885, s. 38.
-AUTOMAT. automat ur vilken efter inläggande av mynt ett sparmärke kan uttagas (för att inklistras i häfte l. på sparkort o. d.). Expressen 31/10 1962, s. 22.
-AVDRAG~02 l. ~20. (i fackspr.) maximerat avdrag som vid deklaration får göras på inkomsten av kapital. LD 1959, nr 65, s. 9.
-AVTAL~02 l. ~20. mellan sparare o. Postsparbanken träffat avtal om planmässigt sparande efter vissa fastställda regler (varvid en del av räntan användes för att åstadkomma livförsäkringsskydd åt spararen). SvBanklex. (1942).
Ssgr: sparavtals-bok. motbok som sparare i sparavtal erhåller. SvBanklex. (1942).
-BANK, se d. o. —
-BELOPP. sparat belopp. SparverksBosättn. 57 (1937).
(7) -BETMEDEL~020. (i fackspr.) ämne bestående av aldehyder, aminer o. vissa andra organiska ämnen som tillsättes ett betbad för att motverka upplösning av själva metallen vid betning. YtbehandlMetall. K 3131: 1 (1946).
(7) -BETONG. byggn. (förr använd) betong uppblandad med besparingssten, fylld betong. TT 1899, Allm. s. 138.
-BIT. [jfr t. sparbisschen, sparlein] (†) om sparad bit av ngt läckert. Lind (1749).
-BOK. (mindre br.) sparkassebok l. sparbanksbok. Hernberg Rättsh. 121 (1922). Läppar så röda och sparböcker blå / det rörde sig om, / när vädrande Kärleksmerkurius kom. Sjöberg Kris. 59 (1926).
(7) -BRÄNNARE. [jfr t. sparbrenner] besparingsbrännare för gas. TLev. 1911, nr 42 A, s. 3.
(7) -BURK. handel. om burk med jämförelsevis stor varumängd o. relativt sett lägre pris än mindre förpackning; jfr -köp 2. GHT 1957, nr 224, s. 10.
(7) -BÅGLAMPA~020. (förr) (strömsparande) båglampa med ljusbågen innesluten i en enda, tämligen lufttätt sluten glaskupa o. med särskilt smala o. hårda kol (o. därigm stor livslängd); jfr lampa 1. Elfving Starkstr. 250 (1909). Därs. 293. —
-BÖSSA. (spar- 1626 osv. spare- 1698) [jfr t. sparbüchse] dosa l. annan mindre behållare (numera vanl. med springlik öppning för mynt) för insamling l. förvaring av pengar l. upptagande av penningavgifter; äv. dels: med (uppsatt) sparbössa insamlad kassa, dels bildl.; jfr penning-bössa. Tiderus GrLat. 20 (1626; lat. Pyxis). Så skola .. alle sakören, som wid Grufwetinget falla, Sparbyszan (för fattiga bergsmäns underhåll) tilhöra. Bergv. 1: 305 (1682). Svinen, som på grund af sin egenskap af ”allätare” pläga betecknas som landtbons sparbössa, hafva (osv.). Uppl. 2: 101 (1903). Siwertz Varuh. 209 (1926; formad ss. ett äpple). Vattenledningar, vägar, skog, se där de tre sparbössor, som man har att vittja för att snabbt kunna hjälpa. SvD(B) 1944, nr 21, s. 5. Jag gav alla barn fem öre var och la resten i min sparbössa. som jag låser med en liten nyckel. Lindgren AllBarn 31 (1946). jfr hem-, skol-, skrå-sparbössa.
Ssgr: sparbösse-, äv. sparböss-insamlare. Östergren (1943).
-insamling. SAOL (1950).
-katt. sparbössa formad ss. en katt. Johansson Varseln. 34 (1915).
-medel. ÅbSvUndH 68—69: 282 (1751).
-öppnare. särsk.: redskap för öppnande av sparbössor. Östergren (1943).
-DAG. jfr -vecka. (Man började anordna) nationella spardagar, som i regel .. förlades till slutet av oktober. Arbetet 1942, nr 252, s. 11.
-DAMM. i sht skogsv. regleringsdamm. Cnattingius 157 (1878, 1894).
-DOSA. jfr dosa 1 o. -bössa. Bæckström Rörstr. 29 (1930; om förh. under senare hälften av 1700-talet).
-FORM. form av l. för sparande. SvD(A) 1925, nr 240, s. 3 (rubrik).
-FRÅGA. jfr fråga, sbst. 3. Kort orientering i sparfrågor. Östergren (cit. fr. 1903).
-FRÄMJANDE, n. i sg. best., om ett av Sv. sparbanksföreningen o. de lokala sparbanksföreningarna år 1942 stiftat förlagsaktiebolag som är sparbankernas centralorgan för sparpropaganda o. ekonomisk upplysning. Spara för försvar och arbete .. (undertecknat) Sparfrämjandet. SvD(A) 1941, nr 54, s. 7.
-FRÄMJANDE, p. adj. SDS 1945, nr 355, s. 6.
-FÖRENING. jfr -klubb. EkonS 2: 653 (1902).
-FÖRMÅGA. jfr förmåga 3 a. SvUtrikespol. 125 (1915).
(7) -GJUTFORM~02 l. ~20. boktr. i radgjutande sättmaskin: gjutform som användes vid gjutning av rader på större käglar o. som (sparar metall gm att den) lämnar hålrum i den gjutna raden. Fig. 29 (visar) linotyperader från en vanlig gjutform och spargjutform. HantvB I. 5: 54 (1937).
-GLÄDJE. God ränta ökar sparglädjen. UNT 1940, nr 226, s. 3.
-GRIS. sparbössa i form av en gris. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 101 (1920).
(7) -HANE. (†) om viss kraftsparande spärrkran l. strypventil på ångmaskin. JernkA 1829, Bih. s. 378.
(7) -IMPREGNERING. (i fackspr.) om impregnering (se impregnera 2 b) av virke, varvid det i virket införda behandlingsmedlet delvis återvinnes. HbSkogstekn. 907 (1922).
-INRÄTTNING~020. jfr inrättning, sbst.2 1 c. Lille Försäkr. 104 (1882).
-INTRESSE. SvAlm. 1884, s. 41.
(7) -KAMIN. (förr) om kamin som (gm särskild inrättning) sparade bränsle. Östergren (cit. fr. 1918).
-KAPITAL. hopsparat kapital (se kapital, sbst.1 1). Skaffa sig ett litet sparkapital. LAHT 1908, s. 113.
-KASSA. [jfr t. sparkasse]
1) hopsparad kassa (se kassa, sbst.1 3, 3 b); äv. bildl. Serenius (1741). Det glömda arbetet är lifvets fördolda sparkassa och slutsumman af generationernas arf åt efterverlden. Topelius Tb. 167 (c. 1895).
2) (utom i ssgrna sparkasse-bok, -konto, -räkning numera nästan bl. om ä. förh.) kassa (se kassa, sbst.1 7) för uppsamling l. inlåning o. förräntning av en grupps (smärre) besparingar (för visst ändamål) l. för såväl inlåning som medlens användning till visst ändamål (särsk. dels om lånekassa, dels om bostadsförening); jfr sparbank. Sparbanker, Sparcassor, äro inrättningar till små mynt-kapitalisters förmon. ConvLex. 8: 1 (1838). Af gagn (under lärlingsutbildningen) torde .. (bl. a.) vara .. innehållande och placerande af en del af lönen i en sparkassa, men med .. villkor, att besparingen tillika skall vara en säkerhet, som förfaller vid eventuelt kontraktsbrott. EkonS 2: 377 (1898). Ägare af sparkassebok .. må .. erhålla lån från banken till högst nio tiondelar af sin i sparkassan .. innestående behållning. SFS 1910, Bih. nr 40, s. 13. jfr skatte, skol-sparkassa.
Ssgr (till -kassa 2; utom i ssgrna sparkasse-bok, -räkning numera nästan bl. om ä. förh.): sparkasse-bok. motbok i sparkassa l. sparbanksbok; i fråga om nutida förh. bl.: motbok för sparkasseräkning (i modern bemärkelse). Berndtson (1880). Som sparkasseboken no 10825 med Uplands Enskilda Bank i Uppsala förkommit, varder den härmed för dödning efterlyst. Upsala 28/6 1934, s. 2. SvAffärslex. (1948; för sparkasseräkning).
-förening. sparkassa ss. ekonomisk förening. SFS 1912, s. 317.
-idé. jfr idé 4 c. SvUppslB 25: 793 (1935).
-inlåning. särsk. (föga br.): inlåning på sparkasseräkning. HandInd. 531 (1927).
-konto. inlåningskonto hos affärs- o. föreningsbank. BraBöckLex. 21: 238 (1979).
-medel, pl. penningmedel på sparkasseräkning l. i sparkassa. SFS 1892, Bih. nr 26, s. 5. SvD(A) 1926, nr 67, s. 4.
-räkning. (ett slags kombination av deposition samt upp- o. avskrivning utgörande) inlåningsräkning i (form av) motbok; i fråga om nutida förh.: dylik inlåningsräkning som ger den lägsta räntan (bland de olika typerna av inlåningsräkningar) men medger uttag utan uppsägningstid. Rosenberg Bankv. 21 (1878). JordbrKassRKvartalsmedd. 1952, nr 1, s. 5.
-rörelse. verksamhet som bedrives av sparkassa; äv. allmännare, om den inlåning från allmänheten, som bankinrättningar upptager på sparkasseräkning. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 35. SvAffärsLex. (1948; allmännare).
-verksamhet. HandInd. 951 (1927).
-väsen(de). sammanfattande, om ett lands sparkassor o. där bedriven verksamhet. Fahlbeck NatFörm. 130 (1890).
-KLOCKA. (i sht förr) jfr -ur. UNT 13/6 1931, s. 8 (annons).
-KLUBB. (i sht förr) under medverkan av sparbank l. jordbrukskassa på arbetsplats l. inom förening o. d. bildad sammanslutning för organiserat sparande; jfr klubb, sbst.2 1. ST 1929, nr 258, s. 6.
Ssgr (i sht förr): sparklubbs-, äv. sparklubb-kassör. UNT 1940, nr 273, s. 5.
-verksamhet. UNT 1932, nr 11273, s. 7.
(7) -KOKARE. bränslesparande kokare (se d. o. 2). Cannelin (1921).
-KONST. [jfr t. sparkunst] jfr konst 3 e. Nordforss (1805).
-KONTO. konto avsett för sparande; särsk. dels om sådant konto i affärsbank med minsta insättningsränta men med möjlighet till utbetalning utan uppsägning, dels om motbokslöst sådant konto i sparbank. Postst. 1941, s. 104. Placering (av besparingar) i nyproducerade sakvärden, särskilt byggnader, är naturligtvis .. lovvärd, men den är .. icke säkrare än att sätta besparingarna i statspapper, livförsäkringar eller på sparkonton i olika slags penninginstitut. TT 1942, Allm. s. 240. SvD 1974, nr 139, s. 16.
(7) -KOPPLAD, p. adj. tekn. om transformator: som har en enda lindning med skilda uttag för de primära o. sekundära anslutningarna (varigm material sparas). Traneus Elektr. 43 (1922).
(7) -KOPPLING. tekn. om koppling hos spartransformator. Elfving Starkstr. 287 (1909).
-KORT. [jfr t. sparkarte] (förr) = post-sparkort. PostsparbCirk. 1883, s. 8.
-KRAFT. kraft (se d. o. 1) l. förmåga att spara. Schauman o. Christierson Gide 530 (1899).
-KVOT. nat.-ekon. förhållande mellan sparad o. disponibel inkomst. EkonT 1939, s. 70.
-KÖP.
1) till 4, om köp varvid köparen väljer ut den vara han önskar o. regelbundet under en viss tid inbetalar till företaget en valfri, räntegivande penningsumma, varefter varan erhålles. DN(A) 1965, nr 344, s. 13 (i fråga om pianoköp).
2) handel. till 7, om köp av varor i stor kvantitet varvid priset blir lågt. SvD(A) 1951, nr 156, s. 7.
(7) -LAMPA. [jfr t. sparlampe] (förr)
1) sparbåglampa. Elfving Starkstr. 253 (1909).
2) fotogenlampa (l. oljelampa) med anordning för reglering av bränsleåtgången; jfr besparings-lampa. Rääf Vries Bartje 219 (1937).
(7) -LINNING. (mindre br.) besparingslinning. Upsala(A) 1930, nr 85, s. 11.
-LOTTERI. av bankinrättning anordnat lotteri för befrämjande av sparande. SvD(A) 1960, nr 308, s. 3.
-LÅDA. låda (se låda, sbst.1 1 (b)) l. bössa för förvaring av pengar; särsk. (o. numera nästan bl.) om skolsparlåda; jfr -bössa. Uppå Hr Lagersvärds hemställan bifölls, at den af R. o. A., som under voteringen gorde trängsel och oordning i skrancket, skulle i sparlådan böta fem plåtar. 2RARP 21: 64 (1761). IllSvOrdb. (1955).
(7) -LÅGA. om liten, svag låga på gasspis o. d. (varvid gas sparas); ofta bildl. (särsk. i uttr. som betecknar att ngn bör hållas kort o. d.). SvD(A) 1917, nr 96, s. 6. Nu är .. (Blancheteatern) en av de få teatrar där konstens eld ännu tillåtes brinna, även om det sker på sparlåga. Zetterström VärldHj. 30 (1942). Hon hade hittills utgått från att män bör hållas på sparlåga. Edqvist Skugg. 319 (1958).
-LÅN. (i regel) borgensfritt banklån som en person erhåller efter att enl. vissa villkor regelbundet ha sparat en viss penningsumma i banken under en viss tid. SvD(A) 1923, nr 43, s. 13.
-LÅNA. [jfr -lån] låna medelst sparlån, ta sparlån. GHT 1961, nr 53 A, s. 7.
-MEDEL.
1) medel (se medel, sbst. 13) l. sätt att spara. Fahlbeck NatFörm. 81 (1890).
2) i pl.: sparade medel (se medel, sbst. 14). Nordforss (1805).
(4, 6, 7) -METOD. särsk. till 7. JernkA 1909, s. 303 (vid oljeimpregnering av trä).
-MÅL. mål (se mål, sbst.5 6) för sparande. SvD(A) 1943, nr 27, s. 12 (rubrik).
-MÄRKE. [jfr t. sparmarke] märke (med skiftande motiv) avsett att stimulera intresset för sparande bland barn; särsk. dels om postsparmärke, dels om av Postsparbanken förr utgivet märke som gällde som likvid vid köp av sparobligation o. som försåldes av postanstalt o. d. PostsparbCirk. 1883, s. 8 (om postsparmärke). SvBanklex. (1942; för sparobligationer). IllSvOrdb. (1955).
-OBLIGATION. statsobligation avsedd att stimulera småsparandet. SvD(A) 1923, nr 43, s. 13.
-ORGANISATION. jfr organisation 3. SparverksBosättn. 30 (1937).
(7) -PAKET. förpackning som innehåller vara l. varor till ett lågt pris; äv. bildl., om sådan samling förslag l. bestämmelser om besparing(ar) som betraktas ss. en helhet o. som presenteras (o. genomföres) i ett sammanhang. Skicka in 3 st lockflikar av det gula sparpaketet tillsammans med namn och adress till AB Findus. Expressen 1964, nr 28, s. 26. GbgP 18/10 1981, Bil. s. 31 (bildl.).
-PENNING, äv. (utom i pl. numera bl. vard., i sht i vissa trakter) -PENG. företrädesvis dels i pl., om hopsparade pengar, dels koll. (i sg.), om (liten,) hopsparad penningsumma; äv. bildl.; jfr -slant o. besparings-penningar. Sedan woro wij nedre j sparpenningen, som ochså är ett litet wackert huuss, hwarest kungen ibland äter och syness dher en machine, som förer maten opp uhr köket twärtigenom golfwet. OStiernhöök (1700) i KFÅb. 1912, s. 350. När jag slutat Del II, har jag tänkt i det Germanska Skog och sjö och berglandet skrifva ett häfte Svenska Idyller till Julen anlagda sedan länge på hexametrar. Dessa äro sparpenningar från Tj. Qv. Son der landskapet är afsigtligt försummadt. Strindberg Brev 5: 320 (1886). DN(B) 1959, nr 309, s. 11 (koll). Förläggarens telefonsignal nådde mig just som jag gjort slut på sparpengarna. Widerberg Drak. 53 (1959).
(6 c) -PENSEL. mål. vid sparning använd liten pensel, liten anstrykare. TLev. 1908, nr 50, s. 1. Varulex. Byggn. 2: 191 (1955).
(4, 6, 7) -PLAN. jfr plan, sbst.1 II 2. SparverksBosättn. 46 (1937). Statsministern ansåg att grundvalen för centerns energipolitik, dess s. k. sparplan med dunder och brak fallit samman. SvD 1976, nr 248, s. 4.
(4, 6, 7) -POLITIK. jfr politik 2. särsk. till 7. SvD(A) 1933, nr 161, s. 26.
-POÄNG. poäng som erhålles för under viss tid sparat belopp. DN 1969, nr 317, s. 1.
Ssg: sparpoäng-system. DN 1969, nr 317, s. 9.
-PREMIE.
1) försäkr. om skillnaden mellan nettopremie o. riskpremie, som uppsamlas o. förräntas av försäkringsgivaren. 2NF 37: 471 (1925).
2) (förr) premie utbetalad till person som sparat visst belopp enl. vissa villkor. EkonS 2: 653 (1902).
-PROPAGANDA. jfr propaganda 3; äv. (förr) i sg. obest., om en år 1925 bildad avdelning under Sv. sparbanksföreningen med syfte att bedriva propaganda för sparande (särsk. i sg. best.). SvSparbT 1926, s. 421. 3NF 23: 874 (1937: Sparpropagandan; om avdelningen).
(3) -RING. (i sht förr) om billig, oäkta fingerring buren i stället för en äkta guldring för att denna icke skall utsättas för nötning. Dædalus 1938, s. 50.
-RÄKNING. räkning (se d. o. 1 d) i sparbank med lägsta insättningsränta men med möjlighet till högsta utbetalning utan uppsägning; i icke fackmässigt språk äv. om sådan räkning i affärsbank. SvD(A) 1965, nr 19, s. 5 (i affärsbank).
-RÖRELSE. jfr rörelse 7. LAHT 1908, s. 138.
(7) -SILKE. [jfr t. sparseide] (†) om ett slags fint lingarn använt ss. ersättning för silke. Åstrand (1855).
(4, 6) -SINNAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) jfr sinnad 2. HSH 31: 57 (1661).
-SKATTEREDUKTION~00102. om skattelättnad för vissa sparformer. Sparskattereduktion åtnjuts med 20% av belopp som under inkomståret har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på kontot. SFS 1978, s. 784.
-SKILLING. (numera föga br.) sparpenning; jfr skilling, sbst.2 2, o. -slant. Till ett hushåll höra fyra skillingar: en nödskilling, en sparskilling, en täreskilling och en äreskilling. SvOrdspråksb. 87 (1865); jfr Granlund Ordspr. (c. 1880).
(7) -SKÄR. tekn. om skär (se skär, sbst.2 4) bestående av en mindre bit härdat snabbstål, som spännes fast i en svarvstålshållare varigm svarvstål sparas. HbVerkstTekn. 3: 397 (1944).
-SLANT. (numera nästan bl. ngt vard.) sparad slant; dels motsv. slant, sbst.2 (1 f o.) 3 b, dels motsv. slant, sbst.2 2, = -penning. Hedenstierna Marie 49 (1896). En samlad sparslant av 150,000 tyska mark i guld. VFl. 1920, s. 12. Och lägger sparslant till sparslant för att få medel till (osv.). OBensow (c. 1930) hos Östergren.
(7) -SLUSS. tekn. om en för vattenbesparing byggd sluss med sidobäcken, till vilka översta delen av vattnet i slusskammaren kan ledas vid slussens tömning för att vid slussens fyllning tömmas tillbaka till slusskammarens nedre del. 2NF 25: 1478 (1917).
(7) -SPIS l. -SPISEL. (förr) om bränslebesparande spis; jfr -kokare o. besparings-spis. Sparspislar med 2 kokhål och bakugn. Upsala 1918, nr 225, s. 8 (annons). Sparspisen är precis som en vanlig spis, men mindre och sätts ovanpå den vanliga; sparspisen saknar ofta ugn. Östergren (cit. fr. 1919). SD 1928, nr 79, s. 4.
(7) -STAKE. (†) om attrapp för ljusstake (med påmålad flamma)? 7 st: Sparstakar blå måhlade medh förgÿltha flammor, der och hwar .. medh små tafftz bolsaner. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 647. 4 st. Sparstakar .. handfångit bortto. Därs.
(7) -STEN. (förr) besparingssten. TT 1900, Byggn. s. 94.
-STIMULANS. Sparstimulans viktig för vårt näringsliv. SvD(A) 1959, nr 134, s. 3.
-STIMULERANDE, p. adj. Sparstimulerande åtgärder. LD 1959, nr 36, s. 9.
(6 c) -STRYKNING. mål. sparning, sparningsstrykning. TNCPubl. 42: 97 (1969).
-STYVER. (ålderdomligt) jfr -skilling o. -slant. Carlén Prof. 75 (1840). Krusenstjerna Fatt. 1: 303 (1935).
-STÄLLE. (i sht förr) sparbanksfilial med få timmars öppethållande, som ej har befogenhet att bevilja l. utbetala lån l. ombesörja avräkningsbokföring. SFS 1955, s. 826.
(4, 6, 7) -SYSTEM. särsk. till 4 o. 7; jfr besparings-system. BtRiksdP 1921, XII. 2: nr 13, s. 7.
-TID.
1) (numera föga br.) (hopsparad) ledig tid l. stund. Lind 1: 1184 (1749).
2) jfr -vecka; särsk. i uttr. i spartider. DN 11/6 1981, s. 2.
(6 a) -TRÖJA. (†) löst skjortbröst?; anträffat bl. i det bildl. uttr. gömma ngt under spartröjor, hemlighålla l. fördölja ngt? Hvar och en ville heller det samma .. giöma under spartröijor, än något röra uti en sådan frequentz af allehanda folk. HSH 21: 60 (c. 1645).
-TVÅNG. särsk.: tvångssparande. LAHT 1908, s. 140.
-TÄVLAN. Belönade pristagare i spartävlan. UNT 1938, nr 137, s. 6.
(7) -UGN. [jfr t. sparofen] (förr) besparingsugn. SvD(A) 1921, nr 118, s. 8.
-UR. (i sht förr) om automatiskt ur som hålles i gång gm regelbundet inmatade sparpengar. SvD(B) 1923, nr 67, s. 6.
(4, 6) -VANA. särsk. till 4. EkonT 1915, s. 153.
-VECKA. om vecka varunder så många som möjligt skall förmås spara så mycket som möjligt l. vecka med sparpropaganda o. d.; särsk. om föreningsbankernas kampanjvecka; jfr sparbanks-vecka. 53 kr. insamlades vid scouternas sparvecka. Östergren (i handl. fr. 1932). LD 1958, nr 236, s. 12.
-VERKSAMHET~002, äv. ~200. verksamhet som av bankinrättningar o. d. bedrives i syfte att stimulera till regelbundet sparande. 2NF 25: 1115 (1917; ifråga om skolsparande).
(7) -VERKTYG~02 l. ~20. (i fackspr.) om snabbstålsbesparande verktyg. HbVerkstTekn. 3: 398 (1944).
(4, 6) -VILJA. särsk. till 4. 2NF 24: 65 (1916).
(4, 6) -VÄNLIG. som befrämjar l. gynnar sparande; i sht till 4. Vår regering vill ej vara sparvänlig. SDS 1958, nr 248, s. 11. DN(A) 1964, nr 243, s. 11 (om politik).
B: (4, 6) SPARANDE-BEGREPP. jfr begrepp 5 (b). EkonT 1929, s. 65.
(4, 6) -FORM. särsk. till 4. Gårdlund IndSamh. 210 (1942).
-TILLSKOTT~02 l. ~20. tillskott i l. gm sparande, ökat sparande. EkonT 1960, s. 88.
C (†): SPARE-BÖSSA, se A.
-TIMME. (hopsparad) ledig timme; jfr spar-tid 1. Dryselius Måne Dedic. 8 (1694).
D: (4 a) SPARNINGS-HUS. (†) förvaringshus. VetAH 1739, s. 87.
(4, 6) -KONST. (†) sparkonst. JournLTh. 1812, nr 259, s. 1.
(6 c) -STRYKNING. mål. sparning; jfr spar-strykning. TNCPubl. 42: 97 (1969).
Avledn.: SPARARE, i bet. 1 m.//ig., i bet. 2 r. l. m. [jfr d., mlt., t. sparer]
1) till 4, 6, 7: person som sparar l. har benägenhet att spara; sparsam person; särsk. till 4: person som (kontinuerligt o. metodiskt) sätter in pengar i bankinrättning o. d. Ordhspråket, En sparare wil haffua en tärare. PErici Musæus 1: 14 b (1582). Brenners första hustru egde ingenting, och han sjelf lär, ehuru rangerad karl, just icke vara någon sparare. Bremer Dagb. 230 (1843). Räknar riksbankschefen så öppet med fortsatt penningförsämring, måste även spararna inrätta sig därefter. Pokorny Aktier 5 (1957). jfr små-, snål-sparare.
2) till 7: apparat l. anordning o. d. som sparar ström l. kraft l. dyl.; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr. Spararen (i båglampan) hindrar luften kring ljusbågen att stiga uppåt och minskar således lufttillträdet till bågen, hvarigenom kol sparas och bränntiden förlänges. Elfving Starkstr. 259 (1909). (SKFkullagret är) en outtröttlig sparare av kraft och smörjmedel. Östergren (cit. fr. 1922). jfr ström-, vatten-sparare.
Ssgr (till sparare 1): sparar-, äv. sparare-kö. Spararkö på gatan för lotteri. LD 1958, nr 55, s. 1 (rubrik).
-mani. jfr mani 2. SAOB M 241 (1942).
SPARERSKA, f. (mera tillf.) till 4, 6: kvinnlig sparare. Den glada sparerskan, kallade juryn en trevlig och tydligen vådligt arbetssam fru i Katrineholm. ViHusm. 1952, nr 4, s. 15.
SPARSAM, se d. o.
SPARSEL, r. l. m. l. f. (†) till 7: besparing (av ngt). Med fast större beqwämlighet och sparsel. VDAkt. 1724, nr 166.
Spoiler title
Spoiler content