publicerad: 1983
SPARRA spar3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
1) (†) med stängsel o. dyl. l. hindrande anordning (av)-stänga o. d., spärra; anträffat bl. i ssgrna FÖR-SPARRA. Dhet (är) uthj sigh sielfft .. favorabelt och skäligit, att befordra och framskyndha Christelighe ächtenskap, i synnerhet när intet merckeligit hinder infaller, som dess befrämiandhe afhålla och försparra kundhe. VDAkt. 1660, nr 133. Ryssarna sökia .. at hindra (svenskarna i Ingermanland att driva handel med Ryssland) och samma handell, hwaraf någon proufijt falla kunde, at försparra, föregifwandes, at Zaren (osv.). HSH 31: 509 (1662)) o. TILL-SPARRA.
2) (numera föga br.) (med spärranordning) hindra (en av fjäderkraft o. d. verkad, oönskad) tillbakagång l. rotation hos (hjul o. d.), spärra (anträffat bl. ss. förled i ssgr); äv. med särskild tanke på (det tickande l. knackande) ljudet hos spärranordning l. spärrverk i verksamhet. Sparrningen (i urverket) hördes vida omkring. Ericsson Schultz Urmak. 146 (1928).
Ssgr (numera föga br. Anm. Åtm. vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till sparr, sbst.4): SPARR-BRICKA. spärrbricka. Spänna fjädern och sparrbrickan på fjäderhuset. Deleen 1: 423 (1814). KyrkohÅ 1924, s. 80. —
-HAKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9194). spärrhake, spärr. Vid hvarje slag, som släden d (på maskinen) gör, slår sprinten i till häfstången k, som åter drager sparrhaken l med sig. JernkA 1840, s. 213. Ericsson Ur. 68 (1897; i spärrverk i ur). Dens. Schultz Urmak. 153 (1928).
Spoiler title
Spoiler content