(numera mindre br.) håna l. skymfa (ngn l. ngt); numera företrädesvis: driva gäck l. gyckla med l. göra narr av (ngn l. ngt); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr BEGABBA,BESPOTTA,GÄCKA, v.1 Schück Wivallius 1: 71(i handl. fr. 1632). (Kreditorerna) haffva hotatt dän unga härren mädh fängiälse och späya och spåtta honom mädh skambligha ordh. OxBr. 10: 716(1639). (Då Alexander den store) trodde sigh på alla sijdor wara säker, begynte han Chaldæernes wijszheet spea och begabba. Sylvius Curtius 42(1682). Han hafwer mig uthskämdt för alla / Och uppenbart speat. Törnewall D 1 b(1694). Jag hörer at Klockaren och Fogden som .. åtogo sig at giöra fred emellan dig och din Swärfar hafwa allenast blifwit speade. Lagerström Erasmus 57(1756). Speande omdömen. BL 23: 354(1857). Han blev spead som kvacksalvare av de medicinlärda stadsherrarne. Törnblom Livsöd. 82(1915). — jfr BE-,FÖR-SPEA.
Avledn. (numera föga br.): SPEARE, förr äv. SPEJARE, sbst.1, m. person som (gärna l. ofta) hånar l. gycklar med l. gör narr av andra; jfr gycklare 2, spe-fågel 1. Verelius 90(1681). Midt på golfvet (stod) en Hofrättsnotarie Hortulan, en stor speare, som högt declamerade hela (nid-)Visan. BrinkmArch. 2: 320(1795).
SAOB
