SPECHTER ʃpäʃ4ter l. späk4ter l. med t. uttal, r.; best. -n.
Etymologi
[av t. spechter; möjl. av namnet på tillverkningsorten SPESSART, ä. SPEICHESHART, av mht. o. fht. spēch, l. spēht, hackspett (se SPEKT, sbst.1) o. mht. hart, fht. hard, skogigt berg (jfr mht. spehteshart, skogigt berg med hackspettar)]
glasfabr. i fråga om ä. förh.: beteckning för (typ av) högt, oftast cylindriskt glas, ofta med utvikt fot o. med ytan täckt av sammanhängande mönster i kvaderform. Eidem ÄGlasH 90 (1912). Till denna familj (dvs. till s.k. Stangengläser hör) spechtern .. vars utsida är försedd med ett hela ytan täckande sammanhängande kvadermönster. Seitz Glas. 62 (1933).
Ssgr (glasfabr.): SPECHTER-BÄGARE. om spechter i form av bägare. Seitz Glas. 62 (1933). —
