SPEEDA spi3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av eng. speed, lyckas, lyckas med (ngt), ge fart, röra sig hastigt o. d., av feng. spēdan, motsv. fsax. spōdian, mlt. spōden, mnl. spoeden, fht. spouten (t. sich sputen); avledn. av (stammen i) det sbst. som föreligger i eng. speed (se SPEED). — Jfr SPEEDIG]
(vard.) fara l. köra l. springa med hög fart l. speed (se d. o. (1 o.) 2); äv. (sport.) dels: hålla hög fart, dels: göra en rush l. spurta (jfr SPEED 3). När .. (Paavo Nurmi) speedar mot målet i sju åttondels spurtfart och vid vart tionde steg kastar huvudet åt sidan .. så gör han inte .. detta av mallighet. IdrBl. 1924, nr 85, s. 2. Låt vara att man speedar bra — vägarna inbjuda ju till den saken mer än förr. DN(A) 1933, nr 249, s. 13. Med öronbedövande vrål speedar .. (skinnknuttarna) genom Kungsgatan och upp och ner för Östra. GHT 1953, nr 212, s. 8. Sedan han (dvs. en viss häst) legat avvaktande i fältet speedade han på bortre långsidan under sista varvet. AB 1953, nr 226, s. 14. —
Särsk. förb. (sport.): SPEEDA FÖRBI10 04. särsk. med avs. på medtävlare. Tegnér Stadion 72 (1938). —
