SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1983  
SPELA spe3la2, v.2 -ade (Peringskiöld Hkr. 1: 400 (1697) osv.) ((†) p. pf. spelt EconA 1807, apr. s. 30 (: uppspelta, sg. best.)).
Etymologi
[sv. dial. spela; avledn. av SPEL, sbst.3]
1) (i sht i fackspr., särsk. sjöt. o. bergv.) motsv. SPEL, sbst.3 1: medelst (vindande i) spel bringa (ngt som fästs i spelets spellina o. d.) att förflytta sig (ngnstädes), på angivet sätt transportera (ngt); äv. med refl. obj. (särsk. i uttr. spela sig loss från ngt, i sht om fartyg: med hjälp av spel lossgöra sig från ngt); äv. med avs. på spellina o. d., i fråga om att vinda upp (stundom äv. av) denna på (resp. från) spelvals (i denna anv. nästan bl. i särsk. förb.); äv. abs. Spela hem en tross. Weste (1807). När uppfordring af gods eger rum, spelar man med en hastighet af 8 m. i sekunden, men för personbefordring är hastigheten blott 4 m. JernkA 1892, s. 170. Med maskinen arbetande fullt back samt medelst utlagda ankare och vinch har ångaren, endast anlitande egen materiel, lyckats spela sig loss från grundet. VL 1896, nr 243, s. 2. När (sill-)vadens båda ändar spelats i land, göras dessa fast och vaden förankras uttill för att ej kastas i land vid storm. SvRike I. 1: 239 (1899). All spelning i .. (Gustaf Adolfsgruvan i Persbergs gruvfält) såväl för uppfordring af det malmhaltiga berget som för nedspelning af fyllnadsberget sker (osv.). JernkA 1900, s. 596. För tappning av malmen (i vagnar) åtgår en man och för vägning och spelning (av vagnarna) en man. TT 1940, Bergsv. s. 15. — jfr IN-, UPP-, UT-SPELA. — särsk. (i sht skogsv.) motsv. SPEL, sbst.3 1 b, i fråga om spelande av (inom ringbom inneslutet) timmer o. d. vid flottningsarbete; varpa. Haller o. Julius 240 (1908). Till undvikande av den tidsödande utläggningen och upptagningen av draggen vid spelning av ringbommarna över sjöarna hava på jämna avstånd utlagts sänkstöd som fäste för spelflotten. HbSkogstekn. 358 (1922). Spelning framför sågramarna av timret ur timmerbommen. Ansikten 29 (1932).
2) [delvis under inflytande från SPELA, v.1 4 (d) utvecklad utvidgad anv. av 1] (i sht i fackspr., särsk. sjöt.) om (vindspel med tanke på) spelvals l. (i utvidgad anv.; jfr SPEL, sbst.3 2) axel l. (på axel fäst) rulle l. spole o. d. som (i apparat l. anordning av annat slag än vindspel) roterar l. kan sättas i rotation kring sin egen mittaxel (särsk. om axel osv. för upp- l. avlindning av tråd l. rev o. d. kring resp. från sig): (på ett okontrollerat l. icke avsett sätt, särsk. i motsatt riktning l. hastigare än avsett) gå l. snurra runt (särsk. så att spellina o. d. vindas av från valsen); äv. i utvidgad anv., dels om tross o. d., i fråga om att slira mot sitt underlag (vid firning o. d.), dels om fartygsroder, i fråga om att okontrollerat slå (dvs. mer l. mindre hastigt röra sig av o. an); i sht förr äv. om spellina l. rev o. d., i fråga om att vindas l. lindas av från vals l. rulle o. d., särsk. vid dennas spelning (i ovan angiven bet.). När Gjäddan tager fisken; rycker hon refwen lös; och så spelar refwen af rullen, intil des Giäddan swälgt både krok och fisk, och måste så stå bunden. Tiselius Vätter 1: 123 (1723). Dalin (1854; om gångspel). Det fordras ganska mycken vana och handlag för att ej trossen skall ”spela”, helst vid den första knycken i början af firningen, om man endast har en rundtörn om knapen. TIdr. 1882, s. 200. På e. m. ”spelade” rodret, hvarvid en af drillhjulets spakar träffade den ene rorsmannen på axeln och afslog hans ena nyckelben. VFl. 1911, s. 146. Spela .. kallas det, när en drill, en axel o. d. af sig själf snurrar hastigare än afsedt är. Smith 361 (1918). — särsk.
a) om styrratt l. styrhjul ombord på fartyg, i fråga om att (till följd av att rodret okontrollerat slår) snurra runt utan kontroll. SAOBArkSakkSvar (1978).
b) om fartygspropeller, i fråga om att rusa (se RUSA, v.1 6). Smith 361 (1918).
Särsk. förb. (till 1; i sht i fackspr., särsk. sjöt. o. bergv.): SPELA FRAM10 4. jfr fram 5; äv. med refl. obj. (i uttr. spela sig fram). Weste (1807). 2UB 9: 184 (1905; refl., om med kugghjul försett lokomotiv från 1812). TT 1940, Allm. s. 424 (med avs. på räddningsboj). särsk. (i sht skogsv.) till 1 slutet. Haller o. Julius 242 (1908; med avs. på timmerbom transporterad medelst spelflotte).
SPELA IN10 4. jfr in 1 (c). Weste FörslSAOB (c. 1817; med avs. på marmorblock). jfr inspela. särsk. (i sht skogsv.) till 1 slutet. HbSkogstekn. 393 (1922; med avs. på spellina fäst vid timmerläns).
SPELA NED10 4 l. NER4. jfr ned 3. Hallman Blacksta 72 (1748; med avs. på kyrkklocka i kyrktorn).
SPELA OMKRING10 04. spela (ngt) så att det förflyttar (särsk.: vrider) sig omkring (ngt l. sin egen axel l. ngnstädes). (Ett rörligt, för torkning av spannmål avsett, sädesmagasin vrides ett fjärdedels varv) hvarefter åter fortfares .. tils Magasin är spelad et helt hvarf omkring. VetAH 1792, s. 42.
SPELA OMKULL10 04. spela (ngt) så att det bringas omkull. Lind (1749; med avs. på fartyg).
SPELA UPP10 4, äv. OPP4. spela (ngt) så att det kommer upp (ngnstädes). Spela upp ankaret. Peringskiöld Hkr. 1: 400 (1697; med avs. på roddskepp). jfr upp-spela.
SPELA ÖVER10 40. spela (ngt) så att det kommer över (ngnstädes); särsk. till 1 slutet. HbSkogstekn. 393 (1922; med avs. på ringbom).
Ssgr (till 1; i sht i fackspr., särsk. sjöt. o. bergv. Anm. I ramsa A uppförd ssg kan äv. hänföras till spel, sbst.3; jfr äv. de under d. o. redovisade ssgrna): A: SPEL-HASTIGHET~002, äv. ~200, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9488). hastighet varmed spelande försiggår. JernkA 1906, s. 300 (hos gruvspel).
B: SPELNINGS-FÖRMÅGA. om transportanordnings förmåga l. kapacitet att spelande transportera gods o. d. Dædalus 1931, s. 70 (kabelkranars).
Avledn. (till 1; i sht i fackspr., särsk. bergv.): SPELARE, sbst.2, m.//ig. person (arbetare) som yrkesmässigt spelar; särsk. liktydigt med: spelstyrare vid gruva. SD 1899, nr 282, s. 5. jfr timmer-spelare.
Spoiler title
Spoiler content