publicerad: 1960
RUSA rɯ3sa2, v.1 -ade (G1R 22: 119 (1551: rusede) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 16: 65 (1544), Swedberg BetSwOlycko 12 (1710); ipf. -te Svart G1 156 (1561), Broman Glys. 1: 354 (1712); sup. -t ConsAcAboP 2: 412 (1662)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING (se RUSNING, sbst.2); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(rus- (-uu-, -w-) 1551 osv. russ- (-sz-) 1544 (: ruszer, pr. sg.)—1550 (: rusze, inf.). rys- 1635 (: ryste, ipf.))
Etymologi
[fsv. rusa; jfr d. ruse, nor. rusa, mlt. rūsen, larma, bullra (lt. rusen, susa, brusa m. m.), samt mnl. rusen, holl. roezen, fris. rusen, alla med bet.: larma, bullra; möjl. till den rot som föreligger i isl. rosi, stormby (se RUSKA, v.2). — Jfr RUS, sbst.3, RUSA, v.2, RUSK, sbst.5, m. fl.]
1) (häftigt l. plötsligt l. blint l. besinningslöst) förflytta sig med hög (l. med högsta möjliga) hastighet (i sht springande); ränna, springa, ila, störta; skynda, hasta; ofta med adverbial angivande den plats till l. från vilken man förflyttar sig; äv. (vard.) övergående i bet.: (hastigt) avlägsna sig, ge sig av, ”kila”; äv. med sakligt subj. (betecknande t. ex. vind, eld, bil): röra sig med hög hastighet, störta l. skynda (jfr g). Nhär cammerschriffweren thette förnam, ruste han till stuffwdören. HH XIII. 1: 24 (1562). Hestarna skena, när dhe rusa i fullt gallop. Rudbeck Atl. 2: 39 (1689); jfr e. (Då) inkommo rusandes två bofvar. Wallenberg (SVS) 2: 134 (1769). Nu rusade (skogs-)elden neråt dalsluttningen. Lagerlöf Holg. 2: 306 (1907). Vägarna äro .. fulla av automobiler som rusa norrut. SvD 10/7 1927, Söndagsbil. s. 7. Nu måste jag rusa — jag har så vanvettigt mycket att göra. Adjö. Edqvist Musik 119 (1946). — jfr AN-, AV-, EFTER-, IN-, NED-, TILL-, UT-, ÖVER-RUSA o. PÅ-RUSANDE. — särsk.
a) (†) i vissa uttr. som beteckna att ngn störtar sig på l. över ngn i syfte att skada l. döda o. d.
α) rusa ngn i halsduken l. håret l. ryggen l. rusa i kaluven på ngn; jfr RUSA IHOP 2, o. HÅR, sbst. 3 d α. Studenten .. har .. rusat Wachtmestaren i halsduken och slagit honom öfwerända på bäncken. ConsAcAboP 7: 206 (1692). Rusa hvarannan i håret. Dalin Arg. 2: 286 (1734, 1754). (Fienderna) rusa honom i ryggen. Mörk Ad. 1: 86 (1743). Dejan rusade i kalufven på Kokerskan. Sahlstedt SagTupp. 44 (1758).
β) rusa ngn till livs l. på livet. Hon (dvs. ”Avunden”) rusar osz til lijfs. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651, 1668). Hagberg Shaksp. 4: 146 (1848).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. rusa ngn om halsen, störta l. kasta sig om halsen på ngn (ss. ömhetsbetygelse o. d.). Swedberg SabbRo 978 (1690, 1712).
c) sport. i uttr. rusa på slejden, om roddare: räta upp kroppen o. föra tillbaka slejden alltför raskt till ställning för nytt årtag (varigm båtens glidning framåt motvärkas). 2NF 23: 577 (1915).
d) jäg. om fågelhund: utan att invänta befallning lämna ett fast stånd framför ett villebråd o. springa fram (samt stöta upp l. skrämma villebrådet l. gripa det fällda villebrådet). Svederus Jagt 220 (1831). 2SvUppslB (1952).
e) ridk. om häst: (under kortare tidsmoment) förflytta sig framåt fortare än vad ryttare l. förare avser; äv. i uttr. rusa mot hinder, c. 5—10 galoppsprång före ett hinder öka farten utan ryttarens kontroll. THästv. 1869, s. 55. RidI 1930, s. 162 (: rusa mot hindret). Rusar (klövje-)hästen, förhåller föraren, varvid han stöder armbågen mot hästhalsen. SoldIHäst. 1942, s. 94.
f) med obj. o. bestämning angivande resultatet, i sådana uttr. som rusa sig trött, rusa så att man blir trött; stundom äv. i sådana uttr. som rusa huvudet under en buske, under rusning få huvudet under en buske. Hembygden- (Hfors) 1912, s. 84.
g) om vätska l. flytande l. gasformigt ämne o. d.: (häftigt) strömma l. forsa o. d.; i sht om blod. Ej strömmen rusar så igenom sluss / Som glada menskor genom porten. Hagberg Shaksp. 1: 258 (1847). Då .. någon bleknar af förskräckelse, så rusar blodet från huden tillbaka till hjertat. Berlin Lsb. 9 (1852). Blodet rusade ur hans näsa och mun. Auerbach (1913). Blodet rusade i hans ådror. Krusenstjerna Pahlen 1: 254 (1930). — särsk. (i sht i fackspr.) om ånga: fritt strömma ut (ur ångpanna); äv. (tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om ventil: som ånga rusar ut igenom. Vid kajen (låg) .. ångbåten .. färdig för avgång med rusande säkerhetsventiler. Macfie Lägereld. 55 (1936). Ångan fick rusa. Johnson Slutsp. 303 (1937).
h) (tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr g slutet): som sker hastigt l. i största fart o. d.; särsk. dels i uttr. i rusande fläng, i flygande fläng (se FLYGA 5 a α β'), dels (i vitter stil) om anfall: som sker i språngmarsch. Rader af röda rockar (dvs. danskar) / I rusande anlopp stångades kull / Af Smålands raggiga bockar. Snoilsky 3: 26 (1883). Strindberg Brev 6: 321 (1887).
i) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. för att beteckna att ngt sker hastigt l. plötsligt l. överilat. Om Du ej, Gud, oss handen räcker, / Så ruse vi til evig död. Dalin Vitt. I. 1: 53 (c. 1745). (Växelkursen hade) rusat till en snart dubbel höjd. KyrkohÅ 1912, s. 112 (1760). De rusade från ord til våld mot personer. Dalin Hist. III. 2: 364 (1762). Den styrka, hvarmed .. det lediga kapitalet rusat till bankaffärer. SD(L) 1897, nr 321, s. 2. Ett enda rusande urverk är tidens flykt. Ruin SjunknH 10 (1956). — särsk.
α) (i sht i vitter stil) i uttr. rusa till l. mot sin undergång l. sitt fördärv o. d., hastigt o. blint gå sin undergång till mötes l. gå mot sitt fördärv o. d. Riket .. rusar till sin undergång. Höpken 2: 167 (1752). Den stora massan rusar blindt till sitt förderf. Snellman Stat. 191 (1842). Harlock (1944).
β) (†) närmande sig l. övergående i bet.: hasta l. slarva (med arbete l. uppgift o. d.); handla vårdslöst o. överilat. The (ha) uthloffvedt, att the her effther icke så skole rusze och slumbre til med köpenskapen, som the tilförende göre pläghe, uthan med schickelighet och försicktigheet sig all handel företage. G1R 21: 246 (1550). Därs. 22: 119 (1551).
γ) i uttr. rusa efter ngt, i fråga om ivrig efterfrågan på en vara o. d. Allmänheten rusade .. häftigt efter biografien. Quennerstedt Agnost. 12 (1888).
2) (†) (gm hastig rörelse) frambringa ett susande l. brusande l. surrande ljud; ss. vbalsbst. -ande äv. om själva ljudet. (De onda andarna) ruusa och bruusa, såsom ett stormande wäder, och haafzens bulrande wågh. PJGothus Savonarola SyndSp. I 6 a (1593). (Ett) häfftigt stormwädher .. giorde sådant gny och rusandhe j skoghen, at .. (hararna) bleffuo förfäradhe. Balck Es. 138 (1603). När et bijsamhälle samlat mycken honung om dagen, rusar det hårt om aftonen, och yttrar sin fägnad. Linnæus Bijskjöts. 38 (1768).
3) [jfr 1 f] (ny anv., vard.) tr.: hastigt köra l. skjutsa (ngn till l. från en plats); äv. med subj. betecknande bil o. d. (Bilar) väntade på att få rusa styrelseherrarna till tåg och sammanträden. GbgP 1947, nr 231, s. 2. Vi .. var bara borta för att rusa en av kollegerna till ett flygplan. Därs. 1948, nr 219, s. 12.
4) (vard., numera mindre br.) boktr. sätta snabbt; särsk. i uttr. rusa ox, (snabbt, i sht för hand) sätta slätsats (utföra ”oxsättning”, dvs. enkel, okomplicerad sättning); jfr RUSARE 2. NordBoktrK 1912, s. 54.
5) (†) om skådespelare: framställa en roll med stor häftighet l. stora åthävor, överexponera en roll, ”baja”. Hedberg 4År 74 (1857). En rusande teaterhjeltinna, uppskrufvad och osann allt igenom. GHT 1873, nr 11, s. 3. Han hade sina lysande stunder, isynnerhet då rollen tillät honom att som man säger: ”rusa”. Sätherberg Lefn. 371 (1896).
6) om motor o. d.: gå med högt varvtal på grund av förhållandevis kraftig energitillförsel o. avsaknad av belastning; särsk. om propeller: gå med högt slagantal på grund av lyftning ovan vattenytan i hård sjö. Frykholm Angm. 282 (1881). Zidbäck (1890; om propeller). Motorn (får) ej gå med full fart (”rusa”) längre stund, än som åtgår för att sätta automobilen i gång. PT 1912, nr 68 A, s. 3. TT 1940, Allm. s. 389. — särsk. bildl. Luften fick en viss brytning av nyss tänd glöd, som kom hjärtat att rusa som en motor. Aronson Medalj. 87 (1935).
7) tr., med avs. på motor: låta rusa; bringa att rusa; jfr 6. Nerén HbAut. 1: 151 (1911). Rusar man motorn för hårt, så stoppa inte ram- och vevlagren. SvD(A) 1935, nr 43, s. 12.
Särsk. förb. (i allm. till 1): RUSA AN10 4. (numera bl. tillf.) ränna l. störta fram; förr äv. i uttr. rusa ngn an, störta fram mot (ngn). (En ryttmästare) rusade mig straxt an till fot ock wille med sin sabell mig caputera. KKD 2: 18 (1704). Hedin i 3SAH 29: 98 (1917). jfr anrusa. —
RUSA AV10 4. (numera mindre br.) skynda l. störta bort l. åstad l. i väg, hastigt o. plötsligt ge sig av; äv. bildl. Hagberg Shaksp. 7: 150 (1849; bildl.). Vinden .. blef skrämd och rusade af utmed södra stranden. Strindberg RödaR 4 (1879). Rosenius SvFågl. 1: 16 (1913). jfr avrusa. —
RUSA BAKLÄNGES10 3~20. äv. bildl. (Mörkret) började rusa baklänges utanför (bil-)rutorna. Siwertz JoDr. 167 (1928). —
RUSA BORT10 4. skynda l. störta bort l. åstad, hastigt o. plötsligt ge sig av. Dalin 1: 230 (1851). —
RUSA EFTER10 40, äv. 32. skynda l. störta efter (ngn l. ngt), särsk. för att hinna upp l. hämta (honom l. det); äv. abs. Nordforss (1805). jfr efterrusa. —
RUSA EMOT10 04, äv. MOT4. skynda fram emot (ngn); skynda (ngn) till mötes. Rusa emot hvarandra. Widegren (1788). —
1) i fråga om rörelse med tanke på dess utgångspunkt l. mål.
a) skynda l. störta fram (ur ngt l. mot ngn l. ngt). Ekblad 326 (1764). Hålans dörrar (öppnades). Ett .. stort lejon rusade fram. LbFolksk. 24 (1890). Att rusa fram och sticka bajonetten i en människas inälvor. Siwertz JoDr. 220 (1928). särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., med abstr. subj.: hastigt o. våldsamt framträda l. frambryta. Nu ramlar hoppets thron. Förtviflan rusar fram. Lidner (SVS) 3: 102 (1788). Skulle inte det kusliga sammanhanget .. rusa fram från sitt bakhåll? Hellström Malmros 112 (1931).
b) i bildl. uttr. som ange att ngn handlar l. beter sig överilat l. beskäftigt. Järta 2: 547 (1846; om reformivrare). De Geer Minn. 1: 194 (1892).
2) i fråga om rörelse utan särskild tanke på utgångspunkt l. mål: ila l. skynda framåt l. i väg l. vidare. Tåget rusar fram. Strindberg NRik. 31 (1882). (Film-)Kameran rusar fram efter en ödslig väg. DN(A) 1933, nr 301, s. 12. —
RUSA FÖRBI10 04. skynda l. störta förbi (ngn); äv. abs. Schulthess (1885). En jagardivision rusar förbi. VFl. 1936, s. 30. —
RUSA HOP, se rusa ihop. —
RUSA HÄDAN10 32. särsk. (†) till 1 i β: hasta l. slarva i väg (med arbete l. uppgift o. d.). Förundrer ossz, att thu .. (skickat oss en okunnig skrivare o. icke låtit utbilda honom), vthan ruszer szå heden medt szaken, szom thet wårdede inthet. G1R 16: 65 (1544). —
RUSA I10 4. När .. (riporna) slå ned vid gillren, visa de ingen försiktighet, utan rusa blindt i. Fatab. 1910, s. 66. —
RUSA IGENOM10 040, äv. 032, l. GENOM40, äv. 32.
1) hastigt passera igenom (ngn l. ngt); äv. abs. Nordforss (1805). Väggarna hade .. stora, runda hål där projektilerna rusat igenom. Berg Krig. 88 (1915).
2) (tillf.) bildl., med avs. på bok: hastigt läsa igenom, dra igenom, sluka. Vi rusar genom böckerna för att hinna med så många som möjligt. DN(A) 1957, nr 26, s. 15. —
RUSA IHOP10 04, stundom HOP4 l. TILLHOPA040, äv. 032.
1) (springande l.) hastigt samlas l. förenas; löpa samman. Nordforss (1805). De .. gåvo hals som ett koppel (jakthundar) när det rusar ihop för att ge dödsbettet. Almqvist Comfort Routl. 18 (1913).
2) ränna l. stöta emot varandra, kollidera, krocka; i sht om fiender: kasta l. störta sig över varandra, drabba samman, komma i luven på varandra. Weste (1807). Sundén (1888). jfr (†): Sedan Ruste Nils och Jöns i hoop. i hååret på hwar andra een stundh. GullbgDomb. 2/10 1644; jfr rusa, v.1 1 a α.
3) (numera bl. tillf.) i uttr. rusa ihop med ngn, springa på ngn, törna emot ngn; äv. bildl.: drabba samman med ngn (om en fråga o. d.). De Geer i 3SAH 1: 229 (1887; bildl.). —
RUSA IN10 4. skynda l. störta in (ngnstädes l. till en person l. plats); (snabbt) tränga (sig) in; äv. bildl. The .. rusede in til them, ther the såte udi theres fängilse. RA I. 2: 334 (1569). Fåren rusade in och hamnade i sin kätte. Hemberg ObanStig. 42 (1896). Hallström Händ. 241 (1927; bildl.). jfr inrusa. särsk.
a) (†) = rusa, v.1 1 d. (Rapphöns-)hunden måste låta sig aflockas, när han står, och får icke rusa in, i fall vildbrådet lyfter eller springer upp. Bergström HbJagtv. 133 (1872).
b) om vätska l. flytande l. gasformigt ämne o. d.: (häftigt) strömma l. forsa in (ngnstädes); jfr rusa, v.1 1 g. (Luften) rusar .. utur Cantin in uti (dykar-)Klockan. Triewald Konst. 22 (1734). Vid Brohl, der en liten å rusar in i Rhen. Geijer I. 3: 125 (1825). Genom den gapande remnan (i fartygets sida) .. rusade vattnet in. Oscar II IV. 1: 143 (1869, 1890). jfr: En ström af 500 volts styrka rusade in i telefonstationen. TT 1898, Allm. s. 88. —
RUSA I VÄG10 0 4, förr äv. TILL VÄGS. skynda l. störta i väg l. åstad. Spegel (1712). (Järnvägs-)tåget rusade i väg med största farten. LD 1905, nr 178, s. 4. särsk. (i sht vard.) i bildl. uttr. som ange att ngn handlar överilat o. obetänksamt. Så rusa vi tilvägs, och gjöra af Evangelio en Lagbok. Borg Luther 1: 8 (1753). Ibland förefaller det .. som om vederbörande rusade i väg utan att riktigt sätta sig in i vad det betyder att vara gift. SvD(B) 1943, nr 116, s. 9. —
RUSA NED10 4 l. NER4. bege sig ned (till l. från en plats) gm att rusa; hastigt skynda l. fara ned. Weste (1807). De .. rusade ned till byn. Lagerlöf Drottn. 101 (1899). Sofus Nielsen rusade ned och nickade en kanonkula i mål. Jonason Fotb. 164 (1917); jfr ned 2 a. jfr nedrusa. särsk. om vätska l. flytande l. gasformigt ämne o. d.: (häftigt) strömma l. forsa ned; jfr rusa, v.1 1 g. Röken rusade ned emot oss. Hallström Händ. 132 (1927). Den Centraljämtska issjöns vatten, som vid en oerhörd tappningskatastrof rusade ned mot vad som nu är Bottenhavet. Selander LevLandsk. 37 (1955). —
RUSA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. springa l. störta l. ”fara” omkring (hit o. dit). Boskapen blef .. liksom rasande, och rusade omkring åt alla håll. Ödmann MPark 168 (1800). Hallström Erot. 102 (1908). —
RUSA OMKULL10 04, äv. KULL4.
1) till 1: (häftigt) springa på (ngn) så att han faller.
2) (†) till 8: (häftigt) falla l. störta omkull, ramla ihop. Hela verket rusar kull (i ett land som styres i blindo). Dalin Arg. 1: 25 (1733, 1754). Weste (1807). —
RUSA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ.
1) (i fientlig avsikt) ränna l. skynda l. störta emot (ngn); ränna osv. emot o. stöta till l. kollidera med (ngn); ofta mer l. mindre oeg. l. bildl., särsk.: anfalla, överfalla, attackera, ”springa på”. Rusa på Fienden. Helsingius (1587). När Biskopen en gång besökt'n, ruuste ginast Mäster Pär på'n mäd en Syllogismo. Columbus MålRoo 10 (c. 1678). (De fruktade) at den store Band-hunden torde rusa på dem. Lagerström Bunyan 2: 29 (1727). Genast .. rusade han (dvs. befälhavaren på ett krigsfartyg) på sin motståndare .. och borrade sin bog djupt in i hans sida. Oscar II IV. 1: 143 (1869, 1890). särsk. (i sht i vitter stil) bildl., med abstr. subj. Swedberg Dödst. 121 (1711: vppå). Hvarje oförmodad fara / Som kan på vägen rusa på dig. Hagberg Shaksp. 1: 207 (1847).
2) rusande förflytta sig vidare l. framåt. Lokomotivet rusar på, som om det vore ute för att slå ett rekord. Janson CostaN 1: 239 (1910). särsk. (i sht vard.) bildl., = rusa i väg slutet. Om vi bara rusar på, så går det åt helvete. Rundquist Gen. 157 (1953). —
RUSA RUNT10 4. skynda l. störta runt l. omkring. (Jag) rusade runt i hela huset och sökte efter dem. Lagerkvist Sibyll. 32 (1956). —
RUSA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032.
2) (†) ränna på l. störta mot varandra, kasta sig på l. över varandra; äv. i uttr. rusa tillsammans i håret (jfr rusa, v.1 1 a α). Bewäpnadhe krijgzknechtar .. hwilke ruusade strax tilsammans inbördes och hwar annan ymkeligen dräpte. Bullernæsius Lögn. 187 (1619). Rusandes han och Studenterne tillsammans i håret. ConsAcAboP 7: 319 (1693). —
RUSA TILL10 4. [fsv. rusa till] hastigt begiva sig fram (till en person l. plats), skynda fram l. till; om människoskara: strömma till. RA I. 1: 642 (1559). Insättarna rusade i lördags till i massor och togo ut sina medel. VL 1908, nr 33, s. 5. jfr tillrusa. särsk. (†) = rusa, v.1 1 d. Det vanliga är, att hunden .. hastigt rusar till, för att uppskrämma vildbrådet. Hahr HbJäg. 44 (1865). —
RUSA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) springande l. hastigt återvända. Nordforss (1805). särsk. om luftmassa o. d.: strömma tillbaka; jfr rusa, v.1 1 g. Kruhs UndrV 3 (1884).
2) (mera tillf.) om kanon o. d.: (vid avfyringen på grund av trycket från krutgasen) göra en häftig rörelse bakåt, rekylera. Kanonen rekylerar eller rusar tillbaka vid skottlossningen. Balck Idr. Suppl. 270 (1888). —
RUSA TILLHOPA, se rusa ihop. —
RUSA TILLSAMMAN(S), se rusa samman. —
1) skynda l. störta upp (från lägre belägen plats). Nordforss (1805). (Ett) lokomotiv med åtföljande vagnar rusade upp på .. platformen. TT 1898, Allm. s. 24. En uppretad folkhop rusade upp mot Ursulinerklostret. Lagergren Minn. 8: 46 (1929). särsk. om blod (i ådrorna): strömma l. häftigt rinna upp (i huvudet o. d.); i sht i uttr. som ange att ngn rodnar häftigt l. plötsligt; jfr rusa, v.1 1 g. (Bad o. åderlåtning) drog från mitt fattiga hufvud den blodmassa, som hade rusat dit upp och bragt det i oro. Bremer Sjelfbiogr. 1: 102 (1831). Blodet rusade upp i ansigtet på h(o)n(o)m ((dvs.) han rodnade häftigt). WoL 1197 (1889). Jag känner blodet rusa upp mot hjärtat. VLitt. 3: 348 (1902). Stiernstedt Bank. 139 (1947).
2) hastigt o. plötsligt springa upp från sittande l. liggande ställning, skyndsamt l. brådstörtat stiga upp. När elden om nattetid är i titt hus, .. tå ruser tu vp vr tin warma seng. Swedberg BetSwOlycko 12 (1710). Han rusade opp ur sömnen. Nordforss (1805). Rusa upp från bordet. Lewenhaupt MinnV 41 (1936).
a) om temperatur: hastigt stiga. Att kroppsvärmen inom 1 eller 2 dygn rusar ända upp till 41 grader. Samtiden 1873, s. 144.
b) i uttr. rusa upp i falsett, om röst: (hastigt) slå över i (höga o. gälla) falsettoner. Hammenhög Torken 54 (1951). —
RUSA UR10 4. skynda l. störta (ut) ur (ngt). Hur ofta gäller det ej för en målvakt att rusa ur sitt mål och snappa upp bollen? IdrBibl. 4: 96 (1918); möjl. icke särsk. förb., särsk. om vätska l. flytande l. gasformigt ämne o. d.: (häftigt) strömma l. spruta (ut) ur (ngt); jfr rusa, v.1 1 g. Yrt .. kallas sådant illa beredt järn, som innehåller körtlar af kolhaltigare lättsmältare järn, hvilka smälta vid vällningen och därför rusa ur under hammaren. 2NF 33: 616 (1922). —
RUSA UT10 4. skynda l. störta ut (ur ngt l. mot ngn l. ngt). Nordforss (1805). Pojken satte fart, rusade ut och stötte i dörren mot en lång herre. Wägner Silv. 52 (1924). jfr utrusa. särsk.
a) sport. om målvakt i fotboll o. andra bollspel: hastigt förflytta sig ut på planen framför målet för att taga bollen (från angripande motspelare). Om målvakten .. rusar ut, får han mindre yta att täcka. IdrBibl. 4: 96 (1918).
b) om vätska l. flytande l. gasformigt ämne o. d.: (häftigt) strömma l. spruta ut; jfr rusa, v.1 1 g. Då .. (patienten) steg opp, rusade urinen genast ut. VetAH 1820, s. 58. En kraftig ångstråle .. fick rusa ut i luften. AutB 1: 1 (1947). —
RUSA UTFÖR10 40. hastigt l. springande begiva sig nedför (en sluttning o. d.); äv. abs. Nordforss (1805). —
RUSA ÅSTAD10 04, äv. (vard.) STA4.
1) skynda l. störta i väg l. åstad. Rudbeckius Luther Cat. 60 (1667; i bild). Ångkolfvarne, som hafva full ånga, rusa åstad och slå emot cylinderlocken. TT 1887, s. 224.
2) bildl., betecknande att ngn handlar hastigt o. överilat; särsk.: förhasta l. förivra sig. (Han har i sin tanklöshet) rusett åstadh och inthett mere achtedt hvad han giortt haffver. G1R 25: 471 (1555). Hvad tänkte den narren på, som rusade åstad och gifte sig, när han ingenting hade? Hedenstierna FruW 135 (1890). —
RUSA ÅT. (†) = rusa på 1. (Han hade) ruusat åth honom .. och så när sprungit honom i golfwet. VRP 1699, s. 440. —
RUSA ÖVER10 40, förr möjl. äv. (i bet. 1 slutet) UTÖVER.
1) rusande passera över (ngt l. ngn); skynda l. störta över (ngn l. ngt); äv. abs.; äv. bildl.; förr äv. = gå över 17. Bliff .. vnder mitt taak, så lenge olyckan rusar öffuer. Balck Ridd. G 4 b (1599). (Sv.) rusa öfver, (eng.) rush over. Björkman (1889). jfr överrusa. särsk. (†) i bildl. anv.: besinningslöst överskrida (sin befogenhet l. kompetens o. d.). Man .. vill rusa utöfver det mål, som menniskians väsende föresatt är. Lundberg Paulson Erasmus 81 (1728); möjl. icke särsk. förb.
2) (numera föga br.) störta i väg för långt (o. förbi den punkt där vederbörande skall vara). Ändras takten (inom en skvadron) utan kommandoord, blifva flyglarne efter, och sedan får man oftast se dem rusa öfver när de skola återtaga rättningen. KrigVAH 1806, s. 179.
3) (numera bl. tillf.) kasta l. störta sig på (ngn), ryka på (ngn). Nordforss (1805). Madamen rusade öfver sin son. Blanche Våln. 697 (1847). jfr överrusa. —
RUSA ÖVER ÄNDA. (†) till 8: (mista balansen o.) störta omkull, hastigt o. plötsligt falla över ända; särsk. bildl., om rike l. affärsföretag o. d.: störta samman, falla i spillror, rasa ihop. (Den kristna kyrkan hade efter Stenkils död) så när aldeles rusat öfverända. Dalin Hist. 2: 21 (1750). Carthago rusade öfverända. Dens. Montesquieu 70 (1755). Heinrich (1828).
Ssgr: (1) RUS-BOLL. sport. i fråga om fotboll: boll som hastigt sparkas upp mot ett tillfälligt öppet fält på motpartens planhalva i avsikt att en (snabb) anfallsspelare skall rusa efter o. överrumpla motsidans försvar. Han fick en utmärkt rusboll bakifrån, sprintade förbi backarna och sköt i farten. IdrBl. 1935, nr 47, s. 10. —
-PROV. tekn.
(1) -VÄDER. (†) vindstöt, vindpust. Ett vngt träd böijes lätteligen hijt och ditt aff hwarie ruswäder, män ett gammallt har stadighet. Schück Wivallius 1: 172 (i handl. fr. 1632). —
(1 g slutet) -ÅNGA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3065), r. l. f. ånga som får fritt strömma ut genom en ångpannas ventil, rusningsånga. SDS 1904, nr 295, s. 2. Då och då öppnades säkerhetsventilen för pannorna, rusångan visslade kring skorstenen (osv.). Holmström Däck 170 (1927). Fartyg med rusångans dekorativa andedräkt. GbgP 1947, nr 49, s. 2.
Avledn.: RUSARE, om person m.||(ig.), om roll r. l. m.
1) [jfr eng. rusher] (numera mindre br.) sport. till 1: slugger; jfr rusa på 1 o. rush, sbst.2 1 c. Swing 1920, nr 4, s. 12.
2) (†) till 4: handsättare som kan prestera ett högt uppdrivet arbetstempo. I den gamla handsättningens dagar funnos män (vanligen kallade ”rusare”) hvilka kunde sätta typer fortare än sina kamrater. NordBoktrK 1905, s. 181. Därs. 1910, s. 206.
3) (†) till 5: skådespelare (rollinnehavare) som framställer sin roll med stor häftighet l. stora åthävor, ”bajaktör”; utom i ssgn rusare-scen anträffat bl. i utvidgad anv., om roll som tillåter l. lockar skådespelare att spela på detta sätt. Hedberg 4År 71 (1857). SöndN 1863, nr 31, s. 2.
Ssg (till rusare 3): rusare-scen. (†) scen (i skådespel) som tillåter en rollinnehavare att spela med stor häftighet o. stora åthävor. Hedberg 4År 87 (1857). —
RUSERI, sbst.1, n. (†) till 1 i β, om förhållandet att ngn handlar överilat, överilning. Thet war obeskedelighen sagt, huilk(et) skeedde wti ruserij och hastighet. UppsDP 2/3 1603, Bil.
Spoiler title
Spoiler content