SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPETBORGARE, m.//ig.
Etymologi
[efter lt. spetbürger, av spet, spjut (se SPJUT), o. bürger (se BORGARE, sbst.1); jfr SPETSBORGARE]
(†) spetsborgare, kälkborgare. Men se där komma de twå gamla Spetborgare igen. Jag önskade at jag wore hädan. Lagerström Holberg Jean 52 (1744).
Spoiler title
Spoiler content