[av t. spinal, i ä. t. äv.: anläggning för spinning l. dyl. (av mht. spinal) l. (det från mlt. sannol. lånade) nl. spinaal (av mnl. spinnæl); jfr eng. spinal, ett slags garn; sannol. till spinnen (se SPINNA. v1)]
(†) finspunnet, starkt garn (i sht använt av skomakare, t. ex. till becktråd). BoupptSthm 1736, 1: 461 b.
SAOB
