publicerad: 1984
SPING spiŋ4, adv.
Etymologi
[sv. dial. sping spångande; sannol. antingen gm anslutning till SPINGA, sbst. l. v., l. gm sekundärt avljud till SPÅNGANDE gjord ombildning av SPRITT, adv., l. SPLITT, adv., i uttr. spritt (splitt) spångande; se SHast i MeijerbArk. 16: 40 f. (1980)]
(vard., i sht i vissa trakter) i uttr. sping spångande, ss. förstärkningsord till adj. (i sht ny); alldeles, fullständigt, helt o. hållet; jfr SPINGANDE o. SPILLER, adv., SPLITT, adv., SPLITTER, adv., SPRITT, adv. Ihre (1769). Man behöfver blott rifva ner .. (ett gammalt hus) der det står och sätta upp det annorstädes, så blir det ganska durabelt och nära nog ”sping spångande” nytt. SthmFig. 1846, s. 27. Lundell (1893).
Ssg (vard., i sht i vissa trakter. Anm. Ssgn uttalas äv. (emfatiskt) ss. två ord spiŋ4 spoŋ4ande): SPING-SPÅNGANDE, p. adj. [sv. dial spingspångande ny (Hof DialVg. (1772))] alldeles, fullständigt, helt o. hållet; i sht ss. förstärkningsord till ny. Denna Lenas mössa är ju spingspångande ny. Knorring Torp. 1: 95 (1843). Strindberg SvÖ 2: 268 (1883).
Spoiler title
Spoiler content