SPINGANDE spiŋ3ande2, adv.
Etymologi
[sv. dial. spingande; sekundär avljudsbildning till SPÅNGANDE med anslutning till p. adj. av SPINGA, v., l. utvidgning av SPING; med avs. på bildning se SHast i MeijerbArk. 16: 60 ff. (1980)]
(vard., i sht i vissa trakter) ss. bestämning till ny: alldeles, fullständigt, helt o. hållet; äv. i uttr. spingande spångande ny. Spingande spångande ny. Spegel 471 (1712; från Smål.). En spingande ny Lefwernes-Beskrifning öfwer (osv.). GbgMag. 1759, s. 220.
