SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1984  
SPINKEL spiŋ4kel, adj. -kle, -kla; -klare.
Etymologi
[sv. dial. spinkel; jfr dan. o. nor. spinkel; till stammen i SPINKIG, adj.2 — Jfr SPINKELIN]
(i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spinkig; särsk. om person. Det var en spinkel gestalt av distingerat utseende. Hansson SlättbH 161 (c. 1885). Löwegren Hippokr. 1: 566 (1909).
Spoiler title
Spoiler content