SPINN spin4, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. spind, nor. spinn, eng. spin; vbalsbst. till SPINNA, v.1; ordet är i bet. 2 lånat från l. starkt påverkat av eng. spin (se ovan)]
b) sport. i fråga om tennis, golf o. bordtennis, om den roterande rörelse kring sin egen mittlinje som en boll får, då den slås så att slagytan icke föres vinkelrätt mot slagriktningen; jfr SKRUV, sbst.1 d δ. NFSportlex. (1946).
3) [delvis sannol. elliptiskt för SPINN-KVALSTER] (i fackspr.) motsv. SPINNA, v.1 3, koll., om trådar som spinns l. spunnits av spinnkvalster; äv. om l. med inbegrepp av däri befintliga spinnkvalster; äv. i individuell anv.: spinnkvalster. Spinn .. (är) en mycket liten, till färgen röd insekt, som angriper bladen (på vinstocken). HbTrädg. 4: 27 (1874). Spinnet sätter sig på bladets undre sida, där de små, lifliga djuren, isynnerhet under ihållande torka, utbreda sina nät och fördärfva bladen. Abelin VTr. 94 (1903). Får man spinn på .. (gurkplantan), är det inom kort slut på hela planteringen. Lind o. Liljewall Köksv. 65 (1908). Östergren (1944). jfr RÖD-SPINN.
4) motsv. SPINNA, v.1 6, om spinnande ljud, spinnande. Ur öppna fönster i telefonstation hördes ett stilla spinn av växlar och automatknäpp. Olsson Mittåt 246 (1963). Med ett fint spinn svängde bilen runt och stannade framför en hotellentré. Dens. TreHap. 192 (1967).
Ssgr (i fackspr.): (2 a) SPINN-BROMS. anordning med uppgift att utjämna den drivande verkan från drivhjulen på en bil, då något av hjulen spinner, differentialspärr. TT 1946, s. 919. —
