SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1984  
SPINNA spin3a2, v.1 -er spin4er, spann span4 (spunno spun3ω2), spunnit spun3it2, spunnen spun3en2 ((†) p. pf. sg. best. o. pl. spundna (-e) RP 2: 168 (1632: bespundne), Ödmann StrFörs. 1: 431 (1800: upspundna)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING; -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.; jfr SPINN, sbst.1
Ordformer
(spin- i ssgr o. avledn. 1833 (: spinhus)1874 (: spinbara). spind- 1645. spinn- 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. spinna; jfr fd. spinnæ (d. spinde), nor. spinne, fvn. spinna (nor. dial. spinna), mlt., lt., mnl., nl. spinnen, fht. spinnan (mht., t. spinnen), feng. spinnan (eng. spin), got. spinnan; i avljudsförh. till fsv. spuni, spånad (se SPÅNAD), o. besläktat med fht. spin(n)ala, spindel (se SPINDEL, sbst.2), o. SPENE, SPÄNNA, v., till den rot som äv. (utan s-) föreligger i lat. pendere, hänga m. m. (se PENDERA). — Jfr SPINAL, sbst., SPINDEL, sbst.1, SPINNA, v.2, SPINNEVÄV, SPINNRAD, SPINNROCK, SPINSEL, SPINT, sbst.1, SPINTISERA]
1) (medelst slända l. spinnrock l. spinnmaskin o. d.) framställa tråd l. garn gm att sträcka o. sno parallellt lagda fibrer i ett fibermaterial (t. ex. ull l. bomull l. lin l. syntetfibrer); äv. i fråga om framställning av tråd gm snodd av flera trådar l. av senor o. d.; äv. tr. (se b). Spinna på slända, spinnrock, spinnmaskin. Spinn, spinn, dotter min, / I morgon kommer fästman din! SvForns. 3: 489. Skodher lilienar påå markenne hwrw the wexa, the arbeta intit, ey heller spinna. Mat. 6: 28 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Then (av hospitalshjonen) tungt arbete icke göra orkar .., må the lättare sysslor göra, spinna, häkla, nysta (m. m.). KOF II. 2: 370 (c. 1655). I wår tid spörjes ännu, at enfaldigt folk icke wilja spinna på Torsdags qwällar. Bælter Cerem. 307 (1760). I skogen vid milan sitter Far, / Mor sitter hemma och spinner. Geijer Skald. 152 (1814, 1835). Kjellstrand TextVaruk. 51 (1940; i fråga om spinning på spinnmaskin). När den gamla satt framför spisluckan och spann, kunde den unga följa varvens lugna rytm genom att hålla ett öga på skuggan. Aronson SångPolstj. 14 (1948). — jfr HAND-SPINNA o. SLÄND-SPINNANDE samt HÖGER-, RING-, SELFAKTOR-, SLÄND-SPINNING. — särsk.
a) i ordspr.; jfr b α. Naken quinna driffuer nöden til at spinna. SvOrds. B 7 a (1604). När Adam plögde och Ewa spann, / Hwar war då en Adelszman. Grubb 586 (1665).
b) tr., med obj. betecknande tråden l. garnet; äv.: framställa garn (av ull l. lin l. silke o. d.) gm tvinning l. snodd av fibermaterial; äv. i fråga om att framställa tråd gm tvinning av senor o. d.; förr äv.: framställa garn till o. av garnet väva l. framställa (tyg l. nät l. kläder o. d.) gm tvinning l. snodd av fibermaterial. M. Oluff bleff .. för en cantzeler annammett .., til huilckett ämbete han så nyttigh och skickelig war, lijke som en frisk (dvs. frisisk) koo till att spinna silcke. KyrkohÅ 1909, MoA, s. 74 (1539). Qinfolken (bland samerna) spinna senetrådh til Tentrådh. Bureus Suml. 62 (c. 1600). Ej fins här (dvs. på landet) andra nät, än man för fiskar spinner. Nordenflycht (SVS) 2: 254 (1746). Till Vadmalet, då det tillverkas på landet, måste garnet spinnas för hand. KrigVAH 1805, s. 56. Hädangången är min moder, / .. Som de långa väfvar spunnit, / Som den stora sländan vridit. Collan Kalev. 2: 164 (1868). (Skolpojkarnas) kläder, som både spunnits, vävts och sytts i hemmet. MinnSvLärov. 1: 98 (1926). Bolin KemVerkst. 126 (1942; med avs. på garn av ett slags konstgjord ull, cellull). (Ljusvekarna) tillverkas av flätade eller spunna bomullstrådar. Holm AlltFläck. 55 (1946). — jfr AV-, FIN-, FÖR-, HOP-, IN-, MASKIN-, SAMMAN-, TILL-, TORR-, UPP-, UT-, ÖVER-SPINNA o. SILKES-SPINNANDE samt GARN-, LIN-, SCHAPP-, SENTRÅDS-SPINNING m. fl. ävensom GROV-, HEM-, HÖGER-, NY-, O-, SAM-, SILKES-SPUNNEN m. fl. — särsk.
α) i ordspr.; jfr a. Spinna rännare-garn, .. (dvs.) ständigt wara på benen, .. (äv.) gå ur by i by. Rhodin Ordspr. 114 (1807).
β) med avs. på rulle l. haspel o. d. (varpå spunnet material samlas), med tanke på det därpå samlade materialet; äv. med objektiv predikatsfyllnad angivande resultat. En någorlunda öfwad Flicka, som är ledig från andra syszlor, spinner 1 Haspel harfwa (lin) om dagen ifrån 4 till 26 lod. Törnsten Linnel. 9 (1787). Spinna en rulle full. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr FULL-SPINNA.
γ) (numera föga br.) i (det äv. med huvudtrycket på partikeln uttalade) uttr. spinna sig till födan, skaffa sig sitt uppehälle gm att spinna (i bet. 1). Polyfem V. 38: 2 (1812).
δ) (sträcka o.) sno l. tvinna fibrer l. trådar l. blånor l. kardeler o. d. (till rep l. tåg l. snören l. luntor l. kablar o. d.); äv. med avs. på halm o. d.: sno l. tvinna. Luntan spinnes af Lijn-Blåår ungefähr En finger tiock. Möllerheim Art. 214 (c. 1720). Under skarp köld gingo (år 1809) karlar på vakt, som hade fötter och ben omlindade med spunnen halm. Hultin Minn. 21 (1872). Fint spunnet tågvirke för stående och löpande gods (på skeppsmodeller). VFl. 1937, s. 155. Levander DalBondek. 1: 67 (1943). jfr LUNT-SPINNING o. SPIRAL-SPUNNEN.
c) (numera bl. tillf.) oeg., om spinnrock; jfr 2 i. Topelius Fält. 5: 446 (1867). Än i dag gamla spinnrocken spinner, / spinner drömmar om lyckan en gång. 500Schlagervis. 41 (1939, 1952); jfr 4.
d) ss. vbalsbst. -ing, konkret(are), dels om sätt varpå spinnande är utfört, dels om (lager av) spunnet material. Hvarje ledare skall förses med betäckning af två spinningar af bomull. TT 1890, s. 83. Spinningen är i de norska fynden (från järnåldern) i allmänhet fast och jämn, stundom tämligen hård men även rätt lös. Kjellberg Ull 32 (1943).
2) i utvidgad l. (jfr 4) oeg. anv. av 1, i fråga om framställning av ngt trådformigt på annat sätt än gm spinning l. framställning av annat än tråd på sätt som liknar spinning l. i fråga om användning av spinnredskap för annat än spinning; jfr 3.
a) (i fackspr.) med avs. på tuggtobak (rulltobak): behandla gm att av tobaksblad medelst snodd framställa en rulle; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om tobak; äv. utan obj.; förr äv. med avs. på cigarr: rulla (se RULLA, v. 2 a α). Stiernman Com. 3: 121 (1662). Drifwa handel med spunnen Tobak. Dens. Riksd. 2753 (1731). (En del av arbetarna vid tobaksspinneriet i Norrköping) togo stielkarne ur bladen; andra spunno, läggandes bladen omkring Puppen-makarnes stycken, spinnandes Tobaken til skapnad af ett tog. Linné Öl. 11 (1745). Kræmer Span. 68 (1860; med avs. på cigarrer). Kulturen 1938, s. 102 (med avs. på rulle). — jfr GROV-, O-SPUNNEN.
b) i vissa anv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.
α) (i sht i fackspr.) framställd av tunna metalltrådar gm snodd. TT 1898, M. s. 116 (: spunnen järntrådslina, om vajer). Ahlström Synv. 115 (1943; i p. pf., om skalmar på glasögon). — jfr ENKEL-SPUNNEN.
β) framställd av snott l. tvinnat glas. Remmarne med spunnen fot .. höra till det 17:de århundradet. Adler Meyer 382 (1894).
γ) (†) om figur på tyg l. om knapp: vävd med tråd resp. framställd av metall (silver o. d.) lindad kring en kärna av lin l. bomull o. d.; jfr c. 30 al(nar) Swart Brocad med spunna blom(mor) .. 30 1/4 al(nar svart brokad) medh ospunna blommor. BoupptSthm 1673, s. 721 b. 12 Dussin halfbrukade spundne Silfwer knappar. Därs. 1676, s. 281 b. Med spunne Blommor uphögde Brocader. Förordn. 10/11 1716, s. A 2 a. jfr O-SPUNNEN.
c) med avs. på tråd av textilt material l. metalltråd l. bast o. d., betecknande att tråden osv. (spiralformigt) lindas kring annat trådformigt material; ss. senare led i ssgr o. särsk. förb. äv. med obj. betecknande det varomkring tråden lindas; jfr b γ, SPINN, sbst.1 1. Bör den tråden, som skal spinnas til (knappnåls-)hufwuden, spinnas något hårdt på en med Nålarne lika tjock Messings-Trå. SvSaml. 3—6: 347 (1766). NordTextilteknTerm. 81 (1974; i p. pf., om metalltråd). — jfr KRING-, OM-, ÖVER-SPINNA. — särsk. i utvidgad anv., i fråga om att linda av ngt; i den särsk. förb. SPINNA AV o. ssgn AV-SPINNA.
d) i sht kok. med avs. på socker: efter upphettning (med tillsatt vatten, ev. äv. med ättika o. glykos) utdraga till fina trådar (ur den vid upphettningen bildade sega massan); utom i ssgrna SPINN-SOCKER o. ÖVER-SPINNA bl. i p. pf. i adjektivisk anv., om socker (i sht förr äv. om del av bakverk, framställd av socker på sådant sätt); äv. intr., om inkokt sockerlösning l. annan seg massa: bilda fina trådar (gm utdragning). Då man wil hafwa .. (de syltade citron- o. pomeransskalen) torra, kokas uti Sirapen af socker och watten och (ägg-)hwijtan at han spinner mellan fingren, då lägges .. skahlen uti (osv.). Oec. 55 (1730). En spinnande, seg och skarpt luktande slem, fölgde med urin (hos en patient). Acrel Chir. 393 (1775). Nordström Matlagn. 169 (1822; om del av bakverk). Mockaglassen med spunnet socker. Siwertz Tråd. 109 (1957).
e) (i sht i fackspr.) med avs. på material som (gm upphettning till mjukhet l.) gm smältning o. pressning l. dragning l. sprutning genom fina hål bildar trådar.
α) med avs. på glas l. silver l. guld l. slagg o. d.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. om glas). Hår haf(uer) hun som spunnet guldh. Visb. 1: 127 (1645). En aigrette af spunnit glas. Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735). Spunnit och Dräijat Silfwer Arbete (:) Axel band .. Crepiner .. Frantzar .. Litsqwarder .. Hatte-Litser. KlädkamRSthm 1755, s. 511. Under vissa omständigheter kan masugnsslaggen spinnas i fina trådar och bildar då ett material, som stundom kallas ”ugnsull”. TT 1873, s. 36. Snö i april, när vintern med sin huva / vinkat farväl i vitt, är skör och sprakar / som spunnet glas i skogen. Gullberg Terzin. 9 (1958).
β) (i fackspr., i sht textil.) i fråga om att gm konst framställa tråd utgörande ersättning för fibermaterial (syntetfiber). TT 1927, Allm. s. 66 (i fråga om framställning av konstsilke, med avs. på den lösning varur silket framställs). Spinning av konstfibrer. Därs. 1955, s. 921 (rubrik). jfr TORR-, VÅT-SPINNA o. SMÄLT-SPINNING.
f) textil-tekn. i fråga om att vid framställning av ett slags råsilke (”grège-silke”) efter uppmjukning av silkeskokongerna i ljumt vatten framställa silkestråd gm sammanpressning av trådar från flera kokonger; jfr SILKE 1 a α α'. HantvB I. 8. 1: 139 (1939). — jfr SILKES-SPINNING.
g) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh., o. kulturhist.) i uttr. spinna eld, gm att hålla en drillpinne (t. ex. spolpinnen i en spolrock) mot ett stycke trä l. tunder o. dyl. o. sätta pinnen i hastig rotation åstadkomma eld. Fatab. 1913, s. 98; jfr Därs. 225.
h) [av t. heu spinnen] (†) lägga (hö) i buntar sammanbundna med korsvis lagda snören (för att höet skall hålla ihop vid transport). Lind (1749).
i) [med tanke på sländans l. (spinnrocks)spindelns roterande rörelse; delvis påverkat av eng. spin (jfr SPINNA, v.2)] (numera bl. mera tillf.; jfr dock β) snurra (runt), rotera; jfr SPINNA, v.2 Jag är så sjuk i hjertat .. / Jag är ju idel svaghet, — bergen surra / Och spinna kring mig, — jag blir blind. Thomander 3: 74 (1826; eng. orig.: The mountains whirl / Spinning around me) — särsk.
α) [jfr eng. spin one's thumbs] i uttr. spinna med tummarna, rulla tummarna (se RULLA, v. 1 d α); äv. om tummar: röra sig på sådant sätt. Arpius satt med knäppta händer och spann med tummarna. Johnson GrKrilon 69 (1941). Dens. DrömRosEld 112 (1949; om tummar).
β) (i fackspr., fullt br.) speciellare, om hjul på bil (l. annat fordon): snurra runt l. rotera utan att få tillräckligt fäste på vägbana (t. ex. vid halka l. regn), slira. Nerén BilB 1: 248 (1928). Bilen skall köras med lagom gas, så att drivhjulen inte spinner vid väta. Agvald Körtekn. 111 (1957).
j) i p. pf.: försedd med kläder av spunnet material, klädd; i ssgn BE-SPUNNEN.
3) om spindel (se SPINDEL, sbst.1 1) l. silkesmask l. insektslarv: ur kroppsorgan (spindelkörtlar o. d.) utsöndra ett sekret som i luften bildar en mycket fin tråd (varav spindelnät l. silke l. skyddande kokonger o. d. förfärdigas); ofta tr., med obj. betecknande tråden l. nätet l. kokongen l. sekretet o. d. Stiernhielm Embl. 8 (1644, 1668; om silkesmask). GT 1787, nr 79, s. 2 (om spindel, med avs. på sekret). Likasom spindeln spinner den kufvande tråden om flugan. Runeberg (SVS) 3: 43 (1832). På underläppen utmynna spinnkörtlarna, ur hvilka (fjärils-)larverna draga ut den i luften stelnande afsöndringen i form af silkestrådar, då de ämna spinna kokong. Adlerz Fjär. 8 (1905). Själva spinningen utför larven (av silkesfjärilen) genom ytterst snabba och regelbundna rörelser med huvudet. Varulex. Beklädn. 37 (1945). — jfr HOP-, IN-, KRING-, SAMMAN-, UT-, ÖVER-SPINNA o. SILKES-SPINNANDE samt KOKONG-SPINNING. — särsk.
a) med adverbiell bestämning, betecknande ett resultat l. en rörelse åstadkommet (åstadkommen) gm spinnande (varvid djuret hänger i den alstrade tråden). Maskar liknande mal, som spinna sig inne i löfven. Adlerbeth Ov. 400 (1818). Öfver henne (dvs. en kvinna på en tavla) spinner en spindel ned. FRuneberg (1844) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 216. Spinna sig fast (,) om spindlar. Auerbach (1913).
b) (†) i utvidgad anv., om spindel, med obj. betecknande gift: åstadkomma gm att utsöndra. Spinlen sitt förgift ock spinner / Vtaf söta rosers blad. Kolmodin Dufv. 107 (1734).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (, 2 c) o. 3; intr. l. (vanl.) tr.; ofta betecknande att ngt åstadkommes, som täcker över l. innesluter ngt liksom ett spindelnät (jfr 3); äv. betecknande att ngn konstruerar ngt mer l. mindre invecklat l. sinnrikt o. d. (jfr 3). G1R 17: 359 (1545). Lögn spinnes offta uthan theen. Grubb 494 (1665). Adam har spunnit Banden til wår Träldom. Lacander Gyllenstierna 24 (1706). Hofvets smicker är en ecklig spindel, / Som spinner under solsken din ruin. CVAStrandberg 1: 178 (1859). I .. (Europas) inre spinna jernvägarna sitt nät. NF 4: 832 (1881). (Globetrotterns) hjärna spinner teorier om alla rasers, kulturers och samhällens kynnen. Steffen Krig 1: 6 (1914). Åtskilliga legender hava spunnits kring vissa skeden av Napoleons liv. HT 1925, s. 342. Andersson i 3SAH LXVI. 1: 88 (1956). — jfr AN-, FORT-, HOP-, IN-, SAMMAN-, UPP-, UT-SPINNA o. RÄNK-SPINNANDE. — särsk.
a) betecknande att ngn hittar på l. utfunderar l. utspekulerar ngt mer l. mindre lömskt l. listigt l. sinnrikt (i sht ränker l. intriger l. planer l. lögner o. d., ofta i avsikt att fånga ngn i en fälla o. d.) l. på sådant sätt åtadkommer ngt; i sht tr., med obj. betecknande ränker osv. l. resultatet; jfr α. I kunnen lögn wäl spinna. Forsius Fosz 503 (1621). Den som .. genom ränkor ock swek spunnit Enkors och Faderlösas fördärf. Bergeström IndBref 363 (1770). Crusenstolpe Tess. 1: 216 (1847; med avs. på planer). Stämplingarnes nät spunnos omkring en tron, som förmätenheten kunde tro sig om att störta. Svedelius SmSkr. II. 2: 13 (1860, 1888). Dessa ränkor spunnos i mörkret. Malmström Hist. 5: 268 (1877). Kung Kristian rör på sig, Trollen är ostyrig, en påflig legat har kommit hit och spinner .., det blåser upp! Strindberg SRidd. 67 (1908). Grimberg VärldH 9: 332 (1940; med avs. på intrig). — särsk.
α) i uttr. spinna på (äv. om) ngt (jfr h), (ingående) fundera på ngt, (i tankarna) länge o. utförligt ägna sig åt l. bearbeta ngt (i sht i en tankegång l. ett samtalsämne o. d.); ofta i uttr. spinna vidare på ngt, fortsätta att spinna på (i ovan angiven bet.) l. utveckla ngt (i sht en tankegång osv.); äv. i fråga om att (listigt l. illfundigt l. i hemlighet) utfundera l. tänka ut (intrig l. plan o. d.); jfr SMIDA 2. Du spinner på en ljuf intrig. Malmström 6: 288 (1855). De spunno därinne på ränker. Lagerlöf HomOd. 50 (1908). Georges hjärna började redan spinna på en plan. Janson CostaN 1: 104 (1910). ”Förstår inte hur kapten tål detta kräk (dvs. en papegoja) ombord.” Den gamla engelsmannen spann vidare på sitt tema. Mörne Katz VitMän 53 (1928). Denna avhandling kan betecknas som ett fult och ogrundat angrepp på flottan. Spinner tendentiöst på tråden flotta eller flyg och väljer det senare alternativet. VFl. 1935, s. 144. Min mor satt gärna och spann om det förgångna. Siwertz Ung 6 (1949).
β) (vard.) i uttr. spinna på att göra ngt, fundera på att göra ngt; jfr α. Spinner min herre på att gänga sig? AB 1951, nr 224, s. 5.
b) [jfr a] (†) i uttr. spinna ngt i ngras händer, (med lömska l. listiga ränker l. intriger) spela ngt i ngras händer (se SPELA, v. 8 a λ). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 125 (1707).
c) (vard.) i uttr. spinna på ngn, vara förtjust i l. gilla ngn l. lägga an på ngn. AT 18/1 1956, s. 16. (Han) Tyckte att Ansa borde kunna se att han spann på Daggan. Fogelström FörvStad 164 (1966).
d) (†) om svårigheter: utvecklas, uppstå, uppkomma; jfr g, m. (Om adeln o. de ofrälse stånden skulle börja diskutera de senares övergrepp) så skulle månge difficulteter der af spinna, om sådant af K. M:tt icke wore hindrat. RARP 4: 372 (1650). Därs. 398.
e) [sannol. med tanke på en spinnrocks oupphörliga surr under spinning] (tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv., om psykisk smärta: molande (se MOLA 3 a). Ferlin Goggl. 45 (1938).
f) [jfr motsv. uttr. i t.] (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som spinna ngt ur (förr äv. av) sin (egen) hjärna l. sitt eget huvud l. sitt eget jag l. spinna ngt ur förnuftet o. d. (förr äv. spinna ngt av sig själv l. av sitt eget huvud), betecknande att ngn hittar på l. utfunderar ngt själv resp. med sitt eget förnuft o. d.; jfr a. LPetri Kr. 40 (1559: af sigh sielf). PErici Musæus 1: 112 a (1582: spunnet aff förnufften). Ingen .. (får) något besluta effter sijn egen meningh, Doom och Sentens, then han aff sitt eget hoffwudh spunnit haffwer. Bullernæsius Lögn. 268 (1619). (Nunnan Hildegard) berömde .. sigh aff monge Vppenbarelser, som hon spann vthur sin egen Hierna. Schroderus Os. 2: 662 (1635). Ett Folck (dvs. de unga männen), som utan sky / Sielf spinna u'r sin hiärna / De Uptog, som I (dvs. flickorna) ärna. Frese VerldslD 69 (1718, 1726). Ælianus, som utan twifwel ur sit eget hufwud spunnit thenna (slag-)ordningen, har kallat then Peplegmenon. Richardson Krigsv. 2: 34 (1741). Samtiden 1874, s. 511 (: ur sitt eget jag).
g) refl., betecknande att ngt uppstår l. bildas l. utvecklas l. utbreder sig o. d. likt tråden i en spinnrock o. dyl. l. likt ett spindelnät; jfr d, m, n. AOxenstierna Bref 4: 366 (1647). Den hvita röken spinner sig i en fin tråd ända till horisonten. FWScholander (1843) i 3SAH 13: 145. Guirlander spunno sig från mast till mast. GHT 1896, nr 103, s. 1. Det är onekligen ett tänkvärt faktum att så många vackra anekdoter spunnit sig just kring cirkusartisterna. Ruin SjunknH 48 (1956).
h) i fråga om l. med syftning på den antika o. fornnordiska uppfattningen att människors levnadsöden åstadkoms gm att moiror l. parcer resp. nornor spann en tråd o. d. (på en slända o. d.); dels tr., med avs. på livstråd l. ngns liv l. öde o. d., dels i uttr. spinna på ngt (jfr a α), särsk. om slända; förr äv. i uttr. spinna på livstidssländan, betecknande att ngn får leva längre än vad naturen (l. Gud l. ödet o. d.) medger. Ingen af osz får på lifztidz sländan spinna. Brenner Dikt. 1: 88 (1686, 1713). Jag Sin-lös går till Ståft, mijn Ten är spunnen full. Warnmark Epigr. E 3 a (1688). Här hafwa Parcerne, mit uti min fattigdom, spunnit mina dagar af gull och silcke! Ehrenadler Tel. 579 (1723). Medan du krigar här och der i verlden .. spinna vi här vårt lif i största ro och stillhet. Bremer Brev 2: 96 (1841). Parcens slända skyndar spinna / På våra ödens trådar. Börjesson Statshv. 64 (1866). Moirerna spinna sin tråd. Lindström Besegr. 21 (1927).
i) [jfr motsv. anv. av lt. sied spinnen, t. seide spinnen] i uttr. spinna silke (äv. guld), vinna fördel, skörda vinst; ofta i uttr. spinna silke på (förr äv. av l. vid) ngt, äv. på att göra ngt; vanl. i nekande kontext. (Ärkebiskop Jöns Bengtsson o. hans parti) komme .. olycke åstad uthi regementet, dock spunne the icke alt silcke sielfve mädhan. LPetri Kr. 133 (1558). Wandringsmän icke Silcke spinna. Brasck FörlSon. L 4 a (1645). Men vid allt detta har riket och allmänheten icke fått spinna silke. Chydenius 100 (1765). Med ett gott hjärta spinner man icke silke på att komma hit (till den fattiga befolkningen vid Huså kopparhytta). Wrangel HerrgHerr. 206 (i handl. fr. 1832). Sången spinner han ej silke på. CVAStrandberg 4: 225 (1857). (Cavallin o.) Lysander 121 (1861: gull). Granlund. Ordspr. (c. 1880; äv.: af). Som konsthandlare spann han ej silke, ty han förlorade en förmögenhet därpå. Hallner PysGrubb. 248 (1920).
j) i uttr. spinna silken för ngn, se SILKE 1 c γ.
k) (†) i uttr. lära ngn spinna kärnmjölk, lära ngn veta hut (gm stryk); jfr LÄRA, v. 1 f. Brasck TyKr. C 4 a (1649).
l) [efter eng. spin a yarn] (i sjömanskretsar, vard.) i uttr. spinna en (lång) ända (äv. skepparhistoria), berätta en (lång) sjömanshistoria (skepparhistoria). Vi sjöfolk få .. skull för att spinna skepparhistorier antingen vi tala sanning eller ej. Wigström Folkd. 2: 238 (1881). Cederschiöld Rytm. 64 (1905: en (lång) ända). Då och då hände att man före kojningen vid snuggan ”spann en ända”, såsom det heter, om äventyr till sjöss och i främmande hamnar. Hägg Segel 124 (1935).
m) (†) i pass., övergående i deponentiell anv.: (kunna) uppstå l. uppkomma; jfr d, g. Fästningarne bliffva oförsörgde, medh hvadh flere difficulteter, som här aff spinnas. RP 7: 236 (1638).
n) (mera tillf.) i uttr. spinna kring ngt, om nät (se NÄT, sbst. 2, 3): breda sig (likt ett spindelnät) kring ngt (jfr g); äv. i uttr. spinna över ngt, sträcka sig över ngt (en tidsperiod o. d.). Själfva dramat spinner öfver ett helt människolif. Schück Shaksp. 2: 332 (1916). Kring denna stomme (av slingor på en stenkista) spinner ett nät av smalare jämntjocka band med växelvisa över- och underskärningar i tämligen regellös rytm. Fornv. 1945, s. 30.
o) (mera tillf.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: långrandigt l. utförligt spekulerande. Den tyska estetiska spekulationens spinnande mångordighet. OoB 1931, s. 34.
p) (†) i uttr. spinna narrars slända, bete sig som narrar, handla narraktigt. JGHallman Vitt. 159 (1727).
5) [med tanke på en spinnrocks surrande ljud vid gång; jfr 1 c] om vissa djur: medelst röstorganen frambringa ett (svagt) kurrande (se KURRA, v.2) l. surrande ljud.
a) om katt (ngn gg. äv. om lejon o. d.); i sht uppfattat ss. tecken på välbefinnande (l. inställsamhet o. d.); jfr KURRA, v.2 b. Holmberg 2: 335 (1795). Katten .. spann och sträckte och strök sig och roade sig på bästa sätt. Carlén Skuggsp. 1: 353 (1861, 1865). Hallström Than. 35 (1900: ett högt spinnande; i fråga om lejon). Katten kom och strök sig spinnande emot henne. Fitinghoff BarnFrostm. 116 (1907). (Det) är .. bara små kattdjur som kan ’spinna'. De har små muskler som reglerar stämbandens vibrationer vid in- och utandningen. Pettersson Katt 7 (1971). jfr: Katten stryker sig mot hennes kjol och spinner sin eviga tråd av sövande ljud: sommareftermiddag i staden. Johnson Kommentar 65 (1929); jfr 4.
b) om nattskärra; äv. om andra fåglar med liknande läten; ngn gg äv. om gräshoppa: spela; äv. tr., med obj. betecknande ljudet; i p. pr. äv. om fågels spel: som består av sådana ljud. Sätherberg Dikt. 1: 79 (1861, 1862; om nattskärra). Så uppstämmer en fjällriphanne sitt spinnande, snarkande läte. Hemberg ObanStig. 159 (1896). Nattskärran spinner sin visa i nattens mörker långt inne i den dystra skogen. Kolthoff DjurL 217 (1899). Forsslund Djur 45 (1900; i p. pr., om gräshoppor). Orrens spinnande spel. NordT 1902, s. 277. DjurVärld 10: 105 (1963: spinnandet, sg. best.; i fråga om nattskärran).
6) om ngt sakligt: avge ett ljud som påminner om en spinnrocks ljud vid spinning (se 1) l. en katts spinnande (se 5 a), i sht ett ljud som låter mjukt o. rofyllt l. förnöjt l. inställsamt l. behagligt o. dyl. l. som låter ana välbefinnande l. tillfredsställelse o. d.; äv. opers.; ofta i fråga om persons tal, om röst o. d.; äv. med obj. bestående av yttrande; i sht om (bil)motor (se slutet). Strindberg NRik. 13 (1882; i p. pr., om ljud). Hela jorden spinner af förnöjelse som en katt. Hallström VenezKom. 26 (1901). En mörk, spinnande kvinnostämma. Siwertz Varuh. 221 (1926). Det spann, det var som ett väll av guld i hennes stämma. Dens. Låg. 43 (1932). SvD 28/1 1934, Söndagsbil. s. 10 (om lampor). Du verkar inte vidare glad att se oss, gamle vän, spann den lena rösten. Lindgren MästBlomkv. 84 (1946). — särsk. om maskin l. motor (i sht bilmotor) l. generator o. d. under gång; äv. om bil med tanke på motorn. En stor svart panhardbil med tigerlikt spinnande motor. Serner CollinAffLond. 30 (1914). Forsslund MänVing. 21 (1932; om flygplansmotor). (Malfors kraftverk) är uppfört i två våningar. Överst spinna två generatorer som ge 20 000 kilowatt. TurÅ 1938, s. 129. Maskinerna spann i djupet, vi kände skrovets lätta darrning. Ruin SjunknH 117 (1956). Forss Skom. 171 (1965; om bil som rör sig).
7) om person: avge ett ljud påminnande om en katts spinnande (i bet. 5 a); i sht dels i jämförelser, dels oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. om ngns själ o. d.), särsk. betecknande att ngn (mår gott l. har det skönt o. följaktligen) utstrålar belåtenhet l. trivsel (l. inställsamhet) o. d.; äv. betecknande att ngn talar mjukt o. behagligt (l. inställsamt). Carlsson satt i skåphörnet, rökte pipa och spann som en katt i värmen. Strindberg Hems. 194 (1887). Nu erfar kroppen ett stort välbehag och själen spinner af lycksalighet. Lindqvist SatHumRyssl. 50 (1900). De skärhyade små vinkelpredikanterna, som stå där och jama och spinna framför folket! Heidenstam Dag. 217 (1905, 1909). Peter satte sig inte att spinna på guldhögen. Han blev snarare otåligare allt som bankkontot växte. Siwertz Sel. 1: 197 (1920). Se inte så rädd ut, kära Rulle, spann hon silkeslent. Siwertz Tråd. 104 (1957). Den spinnande sommartrivseln i Theas närhet. Isaksson o. Linder Wägner 1: 255 (1977).
8) [jfr 1] om tyg l. klädesplagg: bli nött o. försliten (tunn o. skör) gm att trådar lossnar o. faller ur; numera bl. i den särsk. förb. SPINNA UPP. (Fr.) S'examiner .. (fam. om kläder, linne o. d.) (sv.) Bli utsliten, spinna. Holmberg 1: 805 (1795). Den klädningen börjar spinna. Weste (1807). Tyget börjar spinna, håller på att spinna. Tholander (1872).
Särsk. förb.: SPINNA AV10 4.
1) (†) till 1: gm att spinna avbetala (skuld). Sundén (1891). jfr avspinna.
2) till 1: vid spinning dra av (tråden). Sahlstedt (1773).
3) till 1, med avs. på (tott av) lin o. d. på spinnrockshuvud: spinna slut på, spinna färdig; äv. med avs. på spinnrock (med tanke på materialet på spinnrockshuvudet). Dähnert 308 (1746; med avs. på lin). Spinna af totten. Sahlstedt (1773). Pigan spann af sin spinnrok. Möller (1782; under abspinnen). Sundén (1891; med avs. på lin). jfr avspinna.
4) (numera föga br.) bildl. (jfr spinna, v.1 2 c slutet, 4), med avs. på fetma: göra slut på l. göra sig kvitt; äv. i uttr. spinna fläsket av sig. Rudbeck Bref 12 (1662). Afzelius Sag. X. 2: 251 (1866: fläsket).
5) (tillf.) till 2 c slutet: linda av spindeltrådarna på (spindelnät); jfr spinna, v.1 4. Norlind Hell 2: 219 (1913).
SPINNA EFTER10 32, äv. 40. (numera i sht kulturhist.) till 1, opers., betecknande att spinning fortgår av sig själv efter det man (under vissa omständigheter) slutat spinna. Ej må man spinna om Torsdags qwäll, eller i Dymmelweckan: ty det spinner efter om natten. Fernow Värmel. 258 (1773).
SPINNA FRAM10 4.
1) (numera bl. tillf.) till 1: gm att spinna få (ngn) att komma fram (o. visa sig) l. framkalla (ngt); numera bl. i jämförelser. Då samlades alla husets qvinliga medlemmar, hvar med sin spinnrock .. Och snart spann man herrarne fram, ty det gick muntert till vid spinnrockarne. Bremer Dal. 70 (1845). Avgassmattret (från motorcykeln) stiger och faller i jämna, sövande rytmer som spunnes det fram av en osynlig elektrisk kraftkälla. Rogberg Två 87 (1929); jfr spinna, v.1 6 slutet.
2) bildl. (jfr spinna, v.1 4): låta (ngt) komma fram i en jämn ström (likt tråden vid spinning); äv. dels refl., dels intr.: komma fram l. utveckla sig på sådant sätt. Ur själfva sorgen spunno sig fina känseltrådar fram, med hvilka han omfattade allt hvad han hörde och såg. Söderhjelm Brytn. 169 (1901). Om man sitter och skrifver en berättelse sida för sida, mening för mening, då spinner man den fram ur sig jämn som en tråd. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 219. TurÅ 1949, s. 59 (intr.).
SPINNA HOP, se spinna ihop.
SPINNA IFRÅN SIG. (numera bl. tillf.)
1) till 1: spinna färdigt, avsluta spinning(en); jfr spinna av 3. Lindfors (1824).
2) till 3: gm spinning producera (silke). Forsius Phys. 287 (1611; om silkesfjärilslarver).
SPINNA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. till 1 b: gm spinning förena (fibrer l. trådar o. d.); i sht bildl. (jfr spinna, v.1 4): hitta på l. utfundera l. tänka ut l. ”sätta ihop” o. d. (ngt, i sht dels intrig o. d., dels påhittad historia o. d.). Du har då spunnit ihop något skälmstycke igän? Björn DygdYngl. 52 (1794). Spinna ihop, (dvs.) spinna flera ämnen el. trådar tilsamman. Weste FörslSAOB (c. 1817). CVAStrandberg 2: 387 (1865: till hopa). Skall jag sitta med händerna i kors och låtsas om ingenting, medan de spinna ihop sina intriger? Michaelson Ungk. 159 (1892). Risberg Sof. 24 (1910: hop). KyrkohÅ 1930, s. 173 (med avs. på lögn). Gierow i 3SAH LXXXI. 2: 20 (1973). jfr hopspinna. särsk. (mera tillf.) refl., i det bildl. uttr. spinna sig ihop, blanda ihop sig l. förena sig (med ngt). SvLittFT 1833, sp. 547.
SPINNA IN10 4. jfr inspinna.
1) (numera bl. mera tillf.) till (1 o.) 2 c: gm spinning innesluta (ngt) l. omspinna (ngt) med ngt. Weste (1807).
2) till 3: gm spinning innesluta (ngt, i silke l. nät l. kokong o. d.); i sht refl., i uttr. spinna in sig, i sht förr äv. spinna sig in, gm spinning innesluta sig (i silke l. kokong o. d.). När den tijden är kommen, att .. (silkesmaskarna) spunnet sig sielfwe inn i silke, och (osv.). KKD 5: 315 (1712). Spindeln har spunnit in en fluga. Auerbach (1913). (Larverna) spunno in sig i vita trådar och sutto ett par veckor som orörliga puppor. Lagerlöf Holg. 2: 17 (1907).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av (1 o.) 2; jfr spinna, v.1 4. Lösa glittertrådar spinna in / Rågstubben. Atterbom 2: 198 (1827). Karl XV hade kommit till staden för att inviga järnvägen, genom hvilken det gamla Österås spanns in i rikets stora kommunikationsnät. Levertin Magistr. 35 (1900). Varför får han utan motsägelse spinna in sig i sina lögner? Siwertz Förtr. 217 (1945).
SPINNA OM10 4.
1) (mera tillf.) till 1 b: på nytt spinna (ngt). Auerbach (1913).
2) till (1 o.) 2 c: gm spinning omge (ngt) med ett hölje (av tråd o. d.); äv. bildl. Maskin att spinna om .. metallsträngar. Klint (1906). Omspinna el. spinna om ngn med sina nät. SvHandordb. (1966). jfr omspinna.
SPINNA OMKRING10 04.
1) till (1 o.) 3: gm att spinna omge (ngt) med silke l. annan spånad; äv. refl., i uttr. spinna omkring sig (förr äv. sig omkring), om larv: gm att spinna omge sig med silke osv. (äv. med obj. angivande resultatet). Weste (1807). Ahlman (1865: sig omkring). Spinna en hylsa omkring sig. Dens. Schulthess (1885: omkring sig; om larver). jfr kringspinna.
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 i: snurra omkring, rotera. Björkman (1889).
SPINNA OPP, se spinna upp.
SPINNA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till 1 b, 3: gm att spinna fästa samman (ngt); äv. refl., i uttr. spinna sig samman (förr äv. sig tillsamman spinna); äv. bildl. (jfr spinna, v.1 4), särsk. i fråga om att lömskt l. listigt l. utspekulerat utfundera l. hitta på ngt. Der till med kan hända, att flere fiender emot oss sig der igenom (dvs. gm att Sv. sände trupper till Polen) kunne tillsamman spinna. RP 3: 295 (1633). Epistelen til de Ebreer, hwilken .. utaf Språket i Psalmen 110: v. 4 .. spinner tilsamman en lång predikan. Borg Luther 1: 654 (1753). Alla dolda ränker spinna sig / Allenast i min egen hjerna samman! Oscar II 2: 105 (1861, 1887). Första generationens larver (av druvvecklaren) angripa blommorna och de mycket unga drufvorna och skada dem ofta betydligt genom att spinna dem samman och gnaga ur dem. 2NF 36: 53 (1923). jfr samman-spinna.
SPINNA SIG TILL, se spinna, v.1 1 b γ.
SPINNA TILLHOPA, se spinna ihop.
SPINNA TILLSAMMAN(S), se spinna samman.
SPINNA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1 b: gm att spinna göra slut på l. förbruka (ull l. lin o. d.). Lind (1749). Spinna upp en mark ull. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr uppspinna.
2) till 4 (särsk. 4 a) bildl.: uppdikta l. hitta på (ngt, i sht lögn o. d.). VDAkt. 1662, nr 233 (med avs. på lögner). Lätja .. gifwer tilfälle, at spinna up det skadeligit är. Roman Holbg 87 (1746). Gamle, du vore väl heller ej sen till att spinna upp sagor, / om i belöning du finge en dräkt. Lagerlöf HomOd. 168 (1908). jfr uppspinna.
3) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 8, bildl., betecknande att ngn bit för bit l. så småningom brytes ner (o. tynar bort l. tacklar av); förr äv. refl., i uttr. spinna upp sig, betecknande att ngn bit för bit l. så småningom ger ut av sitt eget jag o. d. CJLAlmqvist (1834) hos (Schück o.) Warburg 2LittH 440 (: spinna upp sig). Svärmodern formligen åt upp henne. Stackaren var av klent virke och spann upp på få år. Enström Skärv. 41 (1933).
SPINNA UR SIG10 4 0. särsk. till 4, bildl.: (bit för bit l. så småningom o. d.) frambringa l. producera (ngt). Allt, hvad det sjuka nervsystemet spinner ur sig. SvTidskr. 1891, s. 521.
SPINNA UT10 4.
1) till 1: sluta att spinna, spinna färdigt. Weste (1807). Runeberg (SVS) 1: 206 (1832).
2) till 1, 1 b, 2 (e): spinna (ngt) l. spinna (ngt) färdigt l. under spinning utdraga (ngt). Weste (1807). Spinna ut, äfv. fullborda spinningen af något. Dalin (1854). Bolin KemVerkst. 126 (1942; med avs. på avfall från konstsilke). jfr utspinna.
3) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 2 (jfr spinna, v.1 4); i sht dels: dra ut l. dra ut på (ngt), dels: gm tillägg l. utvidgningar o. d. förlänga l. tillöka (ngt) l. utveckla (ngt) närmare o. d. (i sht i fråga om litterär framställning l. berättelse o. d.). (En bild av den helige Antonius) trädandes en Kättare vnder sina fötter, af hwilken twänne Karlar med en wef spinna tarmarna vth. Peringskiöld MonUpl. 271 (1710). Med någon otålighet afbröt han samtalen som en och annan af gästerna ville spinna ut med honom. Bremer Nina 742 (1835). Har man .. (i musiken) engång hittat på en lycklig grundtanke, så spinner man ut den, repeterar (osv.). Palmblad Nov. 4: 11 (1851). Det sätt, hvarpå ljuset mötte färgerna och spann ut skuggor öfver golfvet. Hallström Sparfv. 109 (1903). Din lefnads tråd, / de (dvs. moirorna) spunnit ut dess stoff om trenne dar. Hallström LegDr. 12 (1908); jfr spinna, v.1 4 h. Så långsamt spinnas timmarna ut / på tidens rastlösa slända. Ekström VisVall 90 (1910). särsk. refl., i uttr. spinna ut sig, betecknande att ngt av sig självt utvecklas l. blir långt l. utförligt l. utdraget o. d. Geijer II. 5: 3 (1838). Ja — och nu så är det äfven slut på min resekrönika, som spunnit ut sig väl långt. Virén Skizz. 152 (1890). Återigen spann tystnaden ut sig. Wester Reymont Bönd. 3: 367 (1924).
SPINNA ÖVER10 40. till 1 b, 2 c, 3: gm att spinna förse (ngt) med ett överdrag av ngt (silke l. lin l. metalltråd l. spindelväv o. d.). Björkegren 1468 (1784). Har inte spindlarna spunnit över de röda sefirgarnsblommorna. Strindberg TjqvS 4: 19 (1875). Spinna öfver strängen. Klint (1906). jfr överspinna.
Ssgr: A: (1) SPINN-AFTON. (förr) aftonsamkväm varvid man spann; jfr -kväll, -stuga. Funch Land 110 (1924).
(1, 3) -APPARAT. [jfr t. spinnapparat] apparat (se d. o. 3 a, b) för spinning. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 8 (hos spindel). Dædalus 1952, s. 127 (för tvinning av silkestrådar).
(2 e β) -BAD. [jfr t. spinnbad, eng. spinning bath] textil-tekn. bad (se d. o. 1 c) vari spinnlösning får koagulera vid framställning av viskos o. d., fällningsbad. TT 1927, Allm. s. 74.
(1 b δ) -BANA. (förr) om repslagarbana. UB 6: 409 (1874).
(2 e β) -BLANDNING. textil. blandning av textilfibrer avsedda att spinnas samman. HantvB I. 8. 1: 150 (1939).
(1) -BOBIN. textil-tekn. i spinnmaskin: bobin (se d. o. 1 a). Key-Åberg Textilind. 22 (1896).
(1 b δ) -BOD. (i sht förr) vid repslagarbana: bod för l. med material l. verktyg för repslagning. LdVBl. 1838, nr 37, s. 3.
(1) -BOMULL. (numera bl. tillf.) bomull för spinning. GT 1786, nr 62, s. 4.
(2 a) -BORD. (spinn- 1899. spinne- 1760) (i fackspr.) bord (se bord, sbst.1 5, 5 d) för spinning av tuggtobak; jfr spinnar-, spinneri-bord. BtVLand 2: 22 (1760).
(2 f) -BÄCKEN. (numera föga br.) bäcken för uppmjukning av silkeskokongerna vid framställning av grège-silke. HantvB I. 8. 1: 139 (1939). Varulex. Beklädn. 40 (1945).
(2 e β) -CENTRIFUG. [jfr t. spinnzentrifuge] textil-tekn. i spinnmaskin för framställning av syntetsilke: centrifug vari silkestråden uppsamlas efter spinningen. PrelTextilteknOrdl. 183 (1957).
(1) -DAGSVERKE~020. (förr) dagsverke (se d. o. 3) bestående i spinning. PT 1892, nr 108 A, s. 4.
(1) -DON. i sht kulturhist. don (se don, sbst.1 3) för spinning. Fatab. 1933, s. 266 (om långrock). Retzius Nil. 306 (1891; i egyptiskt museum).
-DRIFT.
1) (förr) till 1 b δ: drift (se d. o. 14 c γ) på repslagerimaskin. Rig 1963, s. 84.
2) till 3: drift (se d. o. 11 a) att spinna. LfF 1851, s. 186 (i fråga om spindlar).
(2 g) -DRILL. (förr) drill (se drill, sbst.5 slutet) avsedd l. använd för att ”spinna eld”. Fatab. 1913, s. 225.
(2 e β) -DYSA ~dy2sa, r.; best. -an; pl. -or. [senare leden av t. düse, sannol. av tjeck. duše, rör] textil-tekn. i maskin för spinning av konstgjorda fibrer (syntetfibrer): apparat innehållande fina hål genom vilka spinnlösningen sprutas; jfr -munstycke, -ställe, spinnare, sbst.1 III 2. TT 1955, s. 921.
(1) -EGENSKAP~002, äv. ~200. om ngts (så l. så beskaffade) egenskap att låta sig spinnas, spinningsegenskap. Varulex. Beklädn. 21 (1945).
(1) -FABRIK. (numera bl. tillf.) spinneri (se d. o. 2); jfr spinneri-fabrik. Atterbom Minn. 119 (1817).
(4 h) -FE. (i vitter stil) om norna l. dyl. Johansson RödaHuv. 2—3: 178 (1917).
(1) -FIBER. i sht textil. spinnbar fiber (se d. o. 2 slutet). SD 1899, nr 542, s. 5 (i mossa). Lin är den äldst kända spinnfibern. Hagberg o. Asklund Textilind. 13 (1924).
(3) -FOTING. entomol. insekt tillhörande (den främst i tropiska o. subtropiska trakter hemmahörande) ordningen Embioptera, som kännetecknas av att hithörande arter har spinnorgan i framfötterna; i pl. äv. om ordningen. 2SvUppslB (1953). DjurVärld 2: 462 (1961; i pl., om ordningen). Därs. 465 (i kommentar till bild).
-FÄRDIG. jfr färdig 4 a, b.
1) till 1, om lin o. d.: färdig att spinnas. Varulex. Beklädn. 16 (1945).
2) till 3, om silkesmask o. d.: färdig att börja spinna. SvMerc. IV. 2: 154 (1758).
(13) -FÄRDIGHET~002, äv. ~200. färdighet i att spinna. Holmström Ström NatLb. 4: 88 (1852; hos spindlar).
(2 e β) -FÄRGAD, p. adj. textil. om fiber: färgad i samband med spinning. TextilKonf. 1954, nr 8, s. 54.
(3) -FÖRMÅGA. förmåga (se d. o. 3 c) att spinna; jfr spinnings-lynne. Thorell Zool. 2: 389 (1865; hos spindlar).
(1 b) -GARN. (spinn- 1907 osv. spinne- 1669) garn (se d. o. 1) framställt gm spinning, spunnet garn. Stiernman Com. 3: 795 (1669).
(7) -GLAD. (mera tillf.) så glad att man spinner; särsk. ss. adv. OoB 1963, s. 63.
-GODS. (spinn- 1807 osv. spinne- c. 16951936)
1) [jfr t. spinngut] till 1 b: gm spinning framställt gods. KarlstT 1895, nr 1704, s. 4.
2) (i sht förr) sjöt. till 1 b δ: tågvirke (garn o. d.) av uppslaget kabelgarn; skamfilat tågvirke för uppslagning till garn o. d. Grundell AnlArtill. 1: 24 (c. 1695). Hvartill nyttjas Spinne-Gods? (Svar:) Däraf förfärdigas Platting, Sarving, Cabellarie-Sejsingar (osv.). FSjöbohm Skeppstakl. 93 (1792). Weinberg Sjömansk. 75 (1954).
Ssg (till -gods 2, numera föga br.): spinngods-vurst. av spinngods tillverkad vurst. Roswall Skeppsm. 1: 204 (1803).
(4 h) -GUDINNA. (mera tillf.) om norna l. parce l. moira. Hembygden(Hfors) 1917—18, s. 9.
(1) -GUMMA. (förr) gumma som (yrkesmässigt) spann l. brukade spinna för hand; särsk. om sådan gumma i spinnsaga. Backman Reuter Lifv. 2: 211 (1870). Rig 1943, s. 8 (i spinnsaga).
(1) -HJON. (†) arbetare anställd ss. spinnare (se spinnare, sbst.1 I 1); jfr hjon 2. PH 10: 144 (1773).
(1, 2 a) -HJUL. (spinn- c. 1755 osv. spinne- 15381640) [jfr lt., t. spinnrad (se spinnrad)] i sht kulturhist. hjul använt l. avsett ss. drivhjul för spindel (se spindel, sbst.2 2) vid spinning; äv. om spinnapparat med sådant hjul (i sht om långrock l. spinnrock); äv. bildl.; jfr -vinda, spinnrad. VarRerV 34 (1538). Schultze Ordb. 1921 (c. 1755; om spinnrockshjul). TT 1899, Allm. s. 244 (använt vid spinning av tobak); jfr spinna, v.1 2 a. Johansson Syn. 26 (1922; bildl.). Sländan, ursprungligen av sten .. utbyttes .. mot spinnhjulet för hand- eller fotrörelse, hos oss vanligen benämnt spinnrock. Form 1934, s. 122. Rig 1937, s. 142 (använt vid repslagning); jfr spinna, v.1 1 b δ. HantvB I. 8. 1: 204 (1939; om långrock, med bild).
(1) -HUS. (spinn- 1667 osv. spinne- 1698c. 1770)
1) (numera bl. tillf.) hus där spinning äger rum. Schultze Ordb. 2003 (c. 1755).
2) [jfr t. spinnhaus] om ett slags straff- l. förbättringsanstalt för män l. barn l. (i sht) kvinnor (dömda för lösdriveri l. otukt l. bettleri o. d.), vilka (väsentligen) sysselsattes med spinning; äv. i uttr. rasp- och spinnhus l. spinn- och rasphus, se rasp-hus; utom i skildring av ä. förh. numera bl. ngn gg, allmännare, om (kvinno)fängelse; förr äv. i uttr. spinn- och korrektionshus; jfr rasp-hus. Schmedeman Just. 476 (1667). När Tiänstehions-Ordningen blifver faststäld, så får ingen löpa omkring på gatorne, ock då kan löst folck som finnes föras på Spinhuset. 2RARP 3: 50 (1723). SPF 1823, s. 192 (för kvinnor). BorgP 1844—45, 1: 176 (: Spinn- och Corrections-huset). Fröken Rudenschöld schavotterade d. 24 Sept. (1794) och fördes sedan till spinnhuset. Tegnér Armfelt 2: 292 (1884). Kulturen 1949, s. 26 (om (kvinno)fängelse, i skildring av förh. i början av 1900-talet). Widding Ryttmäst. 234 (1968; om förh. på 1790-talet). jfr krono-spinnhus.
Ssgr (till -hus 2; förr. Anm. Med avs. på ssgr med förleden rasp- och spinnhus- se rasp-hus ssgr anm. Med avs. på ssgr med förleden spinn- och rasphus- se anm. nedan): spinnhus-arbete. straffarbete utfört l. ådömt att utföras på spinnhus. PH 9: 509 (1771).
-arrestant. (†) spinnhusfånge; jfr arrestant 1 b. HH XXXII. 2: 150 (1773).
-avgift. avgift (i sht tullavgift) tillfallande spinnhus (senare äv. fattigvård); jfr anm. nedan, rasp-hus ssgr anm. 2BorgP 5: 203 (1734; om tullavgift). SvT 1852, nr 154, s. 1 (erlagd av krog).
-direktion. (om ä. förh. i Finl.) jfr direktion 4. BerFinlFäng. 1866, s. 368.
-docka. (†) ss. nedsättande beteckning för kvinna som satt l. suttit l. borde sitta på spinnhus. (Min man) umgås endast med Spinhuus-Dockor. Missförståndet 63 (1740). Weste FörslSAOB (c. 1817).
-folk. folk som avtjänade straff på spinnhus; jfr rasp-hus ssgr anm. HA 2: 43 (1751).
-fond. fond (se fond, sbst.1 II 2) bestående av uppburna spinnhusavgifter; förr äv. om spinnhusavgift(er). 2BorgP 5: 280 (1734; om avgift). AdP 1815, 6: 4.
-fonds-avgift. [till -hus-fond] (†) spinnhusavgift. 2BorgP 5: 287 (1734).
-församling. av fångar o. anställda vid spinnhus bestående församling (se d. o. 3 a slutet). Bellman (BellmS) 8: 134 (1772).
-inrättning. jfr inrättning, sbst.2 1 c; jfr anm. ovan. Flintberg Lagf. 3: 347 (1799). jfr: PH 2: 1451 (1739: Rasp- och Spinhus-Inrättningarne).
-kassa. jfr kassa, sbst.1 3, o. -husfond. SPF 1823, s. 202. jfr: Rasp- och spinnhuscassan. 2RA 2: 340 (1727).
-kona. nedsättande, om kvinna som var l. hade varit spinnhusfånge. Widding Major. 215 (1969).
-penningar l. (numera bl.)
-pengar, pl. jfr penning I 5 n o. -hus-avgift, -fond; jfr anm. nedan o. rasp-hus ssgr anm. 2BorgP 6: 74 (1738).
-predikant. jfr -hus-präst. Calonius Bref 63 (1794).
-präst. ss. själasörjare vid spinnhus anställd präst. Sundelius NorrköpMinne 636 (1798).
-sång. (numera föga br.) i uttr. Ulla Winblads spinnhussång, om Fredmans epistel nr 36, som bl. a. handlar om hur Ulla Winblad förs till spinnhuset. Lidner (SVS) 3: 312 (c. 1790).
-taxa. taxa för spinnhusavgifters uttagande. Kjellberg Ull 221 (1943).
-tvång. (arbets)tvång kännetecknande för spinnhus. Danckwardt SmndrFörf. 115 (1823). Anm. Till uttr. spinn- och rasphus är följande ssgr (avseende ä. förh.) bildade: spinn- och rasphus-avgift. spinnhusavgift; jfr rasp-hus ssgr anm. HovförtärSthm 1728, s. 1580. -penningar, pl. spinnhusavgift; jfr rasp-hus ssgr anm.
(2 e β) -KAKA. textil-tekn. härva av konstsilke bildad i spinncentrifug. HantvB I. 8. 1: 159 (1939).
(1) -KANNA. [jfr t. spinnkanne] textil-tekn. kannliknande kärl vari kardband l. förspunnet material uppsamlas vid spinning; jfr spinneri-kanna. VaruhbTulltaxa 1: 269 (1931).
(13) -KONST. konst (se d. o. 3 e) att spinna; äv. bildl. (jfr spinna, v.1 4); jfr spinnings-, spinnar-, spinneri-konst. Palmær Eldbr. 64 (1834; bildl.). Reuter LägrDjSjälsl. 2: 120 (1888; i fråga om larver).
(1) -KORG. (spinn 17491804. spinne 1640) (förr) korg för förvaring av spinnmaterial l. spindlar (se spindel, sbst.2 1). Linc. (1640: spinnekorge; under quasillus). Wikforss (1804; under spindelkorb).
(1) -KROK. kulturhist. primitivt spinnredskap med l. bestående av en krok omkring vilken materialet tvinnades; jfr -käpp. Heinrich 2: 637 (1804). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 66 (1918).
(3) -KVALSTER. entomol. o. zool. kvalster tillhörande familjen Tetranychidæ, av vilken flertalet arter spinner en lucker vävnad (spinn; se spinn, sbst.1 3) över den del av gröna växtdelar, där de lever; särsk.: kvalster tillhörande släktet Tetranychos Duf., i sht om kvalstret Tetranychos telarius Lin. (äv. kallat vanliga spinnkvalstret); i pl. äv. om familjen l. om släktet Tetranychus Duf. 1Brehm III. 2: 204 (1876; om T. telarius). Släktet Tetranychus, våra s. k. spinnkvalster. LAHT 1915, s. 259. Spinnkvalstren äro våra odlade växters farligaste fiende bland kvalstren. Därs. 1916, s. 462. HantvB I. 3. 1: 435 (1935: Vanliga). Ekbrant VVRumsväxt. 40 (1955).
(1) -KVARN. (†) industriell anläggning för spinning, spinneri (se d. o. 2); äv. (i ssgn silkes-spinnkvarn) om spinnmaskin. König LärdÖfn. 5: 235 (1747).
(1) -KVÄLL. (förr) jfr -afton. Lindberg BarndM 72 (1915).
(1) -KÄPP. kulturhist. (likt en slända fungerande) ss. spinnredskap använd käpp; jfr -krok, -ten. Fatab. 1909, s. 1.
-KÄRING. (spinn- 1915 osv. spinne- 1880 osv.) [sv. dial. spinnkäring (i bet. 1 o. 3), d. dial. spindekælling (i bet. 2)] eg.: spinnande käring (jfr -gumma); särsk. bildl.
1) (förr) till 1 b δ, om ett slags vinda använd vid spinning av rep. Fatab. 1928, s. 43 (från Öl.).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2 i, om ett slags ss. leksak använd snurra. Kulturen 1956, s. 173.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5 b, om nattskärra (se d. o. 1). Santesson Nat. 51 (1880; från Smål.).
(3) -KÖRTEL. i sht. entomol. hos spinnande insekt: körtel varifrån det vid spinningen använda sekretet avsöndras. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 9 (hos spindel). Adlerz Fjär. 8 (1905; hos silkesmask).
(1) -LÖN. (spinn- c. 1770. spinne- 15411657) (numera i sht i skildring av ä. förh.) lön för spinning; jfr spinning-, spinnar-lön. Hallenberg Mynt 245 (i handl. fr. 1541).
(2 e β) -LÖSNING. [jfr t. spinnlösung, eng. spinning solution] textil. konkret: lösning (se lösning, sbst.2 I 4) för spinning av syntetfibrer; jfr -massa. Varulex. Beklädn. 43 (1945).
(3) -MAL. entomol. fjäril tillhörande familjen Hyponomeutidæ, vars arter kännetecknas av att larverna spinner trådar till bon o. d.; särsk. om fjäril tillhörande släktet Hyponomeuta Latr. (äv. kallad egentlig spinnmal); i pl. äv. om familjen l. släktet. HandtvLBl. 1905, s. 4. Trägårdh Skogsins. 161 (1914; i pl., om släktet). Spinnmalens härjningar på Uppsalas häggar. Östergren (cit. fr. 1943). DjurVärld 3: 311 (1963; i pl., om familjen). Därs. (: Egentliga spinnmalarna; om släktet). jfr hägg-spinnmal.
Ssg (entomol.): spinnmals-larv. BokNat. Liv. 336 (1951).
(1, 2 a, c, e β) -MASKIN. [jfr t. spinnmaschine, eng. spinning-machine] maskin för spinning; jfr spinnings-, spinneri-maskin. Polhem Invent. 53 (1729). TT 1872, s. 227 (för repslagning). Åren 1767 och 1768 hade det lyckats de ihärdiga bemödandena af .. James Hargreaves och Richard Arkwright, att bringa till stånd spinnmaskiner, som gåfvo mycket goda resultat. UB 6: 372 (1874). ArbStat. A 2: 66 (1899; för spinning av tobak). Vid framställning av konstsilke pumpas viskosen under tryck till ”spinnmaskinerna”. Form 1941, s. 137. TNCPubl. 39: 97 (1968; för omspinning av kabel o. d.); jfr cylinder-, klock-, mule-, ring-, ving-spinnmaskin.
(1) -MASKINERI3~0102, äv. 10104. (numera bl. mera tillf.) jfr -maskin. Kard- och spinnmaskineriet (på Marieberg). Dædalus 1952, s. 142 (1798).
(2 e β) -MASSA. [jfr t. spinnmasse] textil. spinnlösning. TT 1901, Allm. s. 288.
(13) -MATERIA l. -MATERIE. jfr materia 1 b o. -material; särsk. till 3: vid spinning utsöndrat ämne. Boheman ÅrsbVetA 1845—46, s. 9.
(1, 2 e β) -MATERIAL. (i sht i fackspr.) material för spinning. Vid sidan af ullen är linet det äldsta bland de af de europeiska folken använda spinnmaterialen. 2UB 10: 422 (1907). Genom att behandla spinnmaterialet med syra .. får man viskoscellulosa. BokNat. Mater. 223 (1953).
(1, 2) -MATERIEL. (numera föga br.) spinnmaterial. TT 1895, K. s. 42.
(2 e β) -MATTERING. textil. mattering av konstgjord textiltråd gm tillsättning av kemiska ämnen till spinnlösningen. HantvB I. 8. 1: 166 (1939).
(1) -MEDALJ. (förr) spinnerimedalj. Norberg ÅngermLinsl. 19 (1938; om förh. på 1700-talet).
(13) -METOD. metod att spinna, spinningsmetod. Ekenmark Lb. 128 (1847). HantvB I. 8. 1: 256 (1939; i fråga om konstgjorda fibrer).
(3) -MOTT. (†) egentlig spinnmal. Rebau NatH 1: 623 (1879).
(2 e β) -MUNSTYCKE~020. textiltekn. spinndysa. HantvB I. 8. 1: 158 (1939).
(1, 2 e β) -MÄSTARE. [jfr t. spinnmeister] textil-tekn. vid spinneri (förr äv. vid spinnhus o. d.): arbetsledare l. förman för spinning. Henel 1735 124 (1736; vid rasp- o. spinnhus). YrkesförtArbFörmedl. 53 (1936).
Ssg: spinnmästar-, äv. spinnmästare-assistent. textil. GHT 1934, nr 299 A, s. 20.
(1) -MÄSTARINNA3~0020, äv. ~0032, förr äv. -MÄSTERINNA. [jfr t. spinnmeisterin] (-ar- 1741 osv. -er- 1771) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig spinnmästare. 2RARP 12: 500 (1741). BerFinlFäng. 1866, s. 68 (vid spinnhus).
(1) -OLJA. textil. olja som tillsättes fibrerna för att öka sammanhållningen vid spinning. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 102.
(3) -ORGAN. entomol. hos silkesfjärilslarv, spindel o. d.: organ (se d. o. 2) för spinnande; jfr -körtel, -redskap 2, -vårta. Thorell Zool. 1: 321 (1860; hos silkesmask). Thomson Insect. 136 (1862; hos lövmask).
(1 b δ) -PAPPER. [jfr t. spinnpapier, eng. spinning paper] (i fackspr.) papper för framställning av pappersgarn l. papperssnören o. d. gm snodd. 2NF 27: 437 (1918).
Ssgr (i fackspr.): spinnpappers-framställning. HbSkogstekn. 550 (1922).
-tillverkning. Helmfrid Holmen. 393 (1954).
(1) -PENNINGAR l. (numera vanl.) -PENGAR, pl. (spinne- 16871908) (förr) om pengar (urspr.) utgörande ersättning för befrielse från skatt l. arrende o. d. i form av spunnet garn. LMil. 2: 95 (1687). KyrkohÅ 1908, s. 117 (om förh. i Skåne före 1658).
(1) -PIPA. textiltekn. pipa (se pipa, sbst.1 3) avsedd att placeras på spinnmaskins spindel o. varpå tråd l. garn upprullas. SFS 1896, nr 28, s. 17.
(13) -PROCESS. [jfr t. spinnprozess] (i fackspr.) process (se process, sbst.1 5) utgörande (del av) spinning, spinningsprocess; i sht (textil.) till 1. Rig 1921, s. 75.
-REDSKAP~02 l. ~20.
1) till 1: redskap (se d. o. 2) för spinning. UB 6: 403 (1874).
2) (†) till 3: spinnorgan; jfr redskap 3 a. Nordforss (1805). Holmström Ström NatLb. 4: 49 (1852).
-ROCK, se d. o.
(1) -RULLE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9728). spinnrocksrulle; förr äv. om slända. Ekblad 137 (1762; om slända). NordTextilteknTerm. 80 (1974).
(3) -RÖR. [jfr t. spinnröhre] (numera i sht i icke fackmässigt spr.) om det rörformiga organ ur vilket silkesmaskarnas sekret utsöndras. 3NF 17: 854 (1932).
(3) -SAFT. (i icke fackmässigt spr.) spinnsekret. LfF 1851, s. 186 (i fråga om spindel). Fröberg Skrädd. 16 (1941; i fråga om silkesmask).
(1) -SAGA. saga med spinning ss. väsentligt inslag. Landsm. B 3: 5 (1909).
(1, 1 b (δ), 2 a, f) -SAL. (i fackspr., i sht textil.) sal (se sal, sbst.2 2 e) för spinning. Bremer GVerld. 6: 121 (1862; i silkesspinneri). UB 5: 123 (1873; i cigarrfabrik).
(3) -SEKRET. i sht entomol. sekret varav spindel l. silkesmask o. d. spinner väv l. kokong o. d.; jfr -saft, -vätska 2. LAHT 1924, s. 551 (avsöndrat av krusbärsstekelns larv).
(1) -SIDA. [av d. spindeside, ombildning (med anslutning till spinna, v.1) av ä. d. spilside, av mlt. spilsīde, spillensīde, motsv. ffris. spindelsīda, nl. spillesijde, t. spillseite, av spille, slända, spindel (se spilla, sbst.1), resp. spindel, slända, spindel (se spindel, sbst.2); sländan uppfattades förr ss. symbol för kvinnokönet]
1) om kvinnolinjen l. kvinnosidan (se kvinno-sida 2) i en familj l. släkt; motsatt: svärdssida; i sht i sg. best. (ofta i uttr. på spinnsidan, på kvinnolinjen); äv. allmännare, om den kvinnliga delen av ett sällskap o. dyl. l. om kvinnokönet i allmänhet; jfr spindel-sida. Såsom pojke hade Oskar aldrig kunnat draga jemt med sina kusiner på spinnsidan. Wieselgren ÖBord 124 (1882). Skvallrets och baktalets eviga fördömelse, vari spinnsidan hade sin givna huvudlott. Högberg Frib. 11 (1910). På spinnsidan .. har teatern gjort ett lyckligt förvärv i Ruth Kasdan. SvD(B) 1944, nr 42, s. 9. SkrGAAkad. 15: 26 (1946). särsk. i utvidgad anv., om sådan sida (se sida, sbst. 22) av ngt, som speciellt intresserar kvinnor. Siwertz JoDr. 183 (1928).
2) kvinnosida (se d. o. 1). Blomberg MännHav. 91 (1926).
3) (tillf.) om tidnings- l. tidskriftssida avsedd för de kvinnliga läsarna. Publicistklubb. 304 (1924).
(2 c) -SILKE. [jfr t. spinnseide] (förr) silke avsett för överspinning med guld l. silver. PH 5: 3508 (1753).
(1) -SKOLA. (spinn- 1739 osv. spinne- 1766) (numera nästan bl. om ä. förh.) skola för undervisning i spinning. PH 2: 1561 (1739).
(1) -SLÄNDA. slända (se slända, sbst.2 1). Fatab. 1931, s. 18 (1873).
(1) -SLÖJD. (numera föga br.) om spinningen ss. näringsgren l. hantverk; jfr spinneri-slöjd. UB 6: 373 (1874).
(2 d) -SOCKER. (mera tillf.) spunnet socker. Aronson SlumpMyndl. 231 (1922).
(1) -SPORER, pl. textil. om de små ojämnheter i fibers yta som gör fibern lämplig för spinning (gm att vidhäftningsförmågan ökar). Hagberg o. Asklund Textilind. 8 (1924).
(1) -STEN. (förr) sten använd ss. sländtrissa. Löwegren Hippokr. 1: 379 (1909).
-STOL. (spinn- 1746 osv. spinne- 1658) [jfr t. spinnstuhl]
1) (†) till 1, om spinnrock; äv. om stol (med endast ett armstöd) att sitta på vid spinning (med slända l. spinnrock). 3 St: Snickare stoolar 1 Spinnestohl. BoupptSthm 24/3 1658. Mozelius BeskrNora 47 (1791; om spinnrockar).
2) (numera bl. om ä. förh.) till 1, om spinnmaskin. Carlström Spinnm. Föret. 5 (1832). (Jag) såg (i fabriken) unga flickor stå hvar och en emellan fyra ifrigt arbetande spinnstolar. Bremer NVerld. 1: 247 (1853). Watts ångmaskin, Cartwrights vävstol, Hargreaves' och Arkwrights spinnstol. Granfelt Samh. 1: 27 (1934). Varulex. Beklädn. 65 (1945).
3) (förr) till 2 a: enklare anordning (t. ex. en medelst ett spinnhjul driven spindel) för spinning av tobak; jfr -maskin. ArbStat. A 2: 66 (1899).
(1) -STRUKTUR. textil. i fråga om fibrer: struktur lämplig för l. erhållen gm spinning. 2NF 36: 1188 (1924).
(1) -STRÄNG. (†) om viss kvantitet spunnet garn (särsk. omkr. 6000 fot, motsv. 2 härvor ullgarn). Sundelius NorrköpMinne 628 (1798; av omkr. 6000 fot). Betalas åt arrestanterna för en ordinarie spinnsträng 4 1/2 r(un)-st(ycke)n. Flintberg Lagf. 3: 343 (1799); jfr DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 106 (1801).
(1) -STUGA. [jfr t. spinnstube] (förr) stuga för spinning; vanl. övergående till att beteckna sammankomst för spinning (jfr -afton, -kväll), ofta kombinerad med underhållning (i sht i form av berättande). (Hon förde) présidium i alla spinnstugor. Eurén Kotzebue Orth. 1: 66 (1793). Ungsvenner gå .. på besök från gård till gård, och sitta ned en stund i spinnstugan. Bremer GVerld. 2: 43 (1860). Thomée IllSv. 36 (1866; om stugan). Spinnstugor och liknande sammankomster. FoF 1943, s. 96.
(2 e β) -STÄLLE. textil-tekn. i fråga om framställning av konstfibrer, i spinnmaskin: ställe (spinndysa o. d.) där tråden bildas. SvIndustri 363 (1935).
(1) -SÅNG. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -visa. Cederschiöld Rytm. 63 (1905).
(13) -TEKNIK. SvIndustri 361 (1935).
(1) -TEN. (förr) om ten på l. till slända l. om slända l. om ten utgörande spindel i långrock; äv. om linkäpp l. ”tottaträ” o. d. för spånadsmaterialet. Några stentrissor .. synas mig ha varit använda som snällare till spinntenar. Nilsson Ur. I. 1: 46 (1839). Spinntenen eller sländan symboliserade fordom kvinnlig slöjd. Fatab. 1909, s. 2. Sländans form har delvis bibehållits i den senare uppfunna långrockens spinnten. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 66 (1918).
(2 a) -TOBAK. [jfr t. spinntabak] (i fackspr.) gm spinning framställd rulltobak (tuggtobak), spunnen tobak. SvD 1899, nr 294, s. 4.
(1) -TOTT. tott (av hampa l. lin o. d.) för spinning; förr särsk. om sådan tott utgörande en bestämd kvantitet. SFS Bih. 1894, nr 58, s. 23.
(13) -TRÅD. gm spinning framställd tråd, spunnen tråd; företrädesvis till 3. (Vissa larver) hänga sig wid en spinntråd fritt upp i ett träd, eller på en wägg. Holmström Ström NatLb. 4: 46 (1852). jfr: Nummertabell för kopparspinntråd. Karleboser. 1: 161 (1937).
(1) -TYG. (spinn- 1921 osv. spinne- 1725) (numera bl. i skildring av ä. förh.) spinnredskap (se d. o. 1); särsk. dels om slända, dels om spindel i spinnrock. Kulturen 1976, s. 57 (1725; om spindel). SDS 1921, nr 42, s. 5 (om slända).
(1) -TÄVLAN. (i sht förr) jfr -tävling. Form 1932, s. 225.
(1) -TÄVLING. (i sht förr) i fråga om handspinning: tävling i spinning, spinntävlan, spinningstävling. Form 1936, s. 117.
(1) -VAGN.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den med trampa drivna spinnrocken. Hildebrand Medelt. 1: 228 (1881). ÖgCorr. 1965, nr 110, s. 19 (från Östergötl.).
2) textil-tekn. på selfaktor: fram- o. återgående vagn varpå spindlarna är anbragta. Gårdlund IndSamh. 325 (1942).
(1) -VALS. textil-tekn. i spinnmaskins sträckverk: vals med uppgift att ge sträckning åt fibrerna. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 11.
-VERK.
1) (numera föga br.) till 1: spinnmaskin. Key-Åberg Textilind. 34 (1896).
2) (numera bl. tillf.) till 2 c: industriell anläggning för omlindning av trådformigt material med tråd. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 14 (1760; i knappnålsfabrik).
3) (numera bl. tillf.) till 3, om spindelväv o. d. (särsk. bildl.); förr äv. om spinnorgan hos insekt. Nordforss (1805; om spinnorgan). Heidenstam Folkung. 2: 72 (1907; bildl.).
(1) -VINDA. (spinn- 1900 osv. spinne- 17841868) (förr) om långrock (se lång-rock, sbst.1); jfr -hjul. BoupptVäxjö 1784. 2UB 8: 232 (1900).
(1) -VINGE.
1) om vinge hos l. till spindel i spinnrock. HantvB I. 8. 1: 204 (1939).
2) textil-tekn. om vinge på l. till vingspinnmaskin. HantvB I. 8. 1: 206 (1939).
(1) -VINKEL. [jfr ä. t. spinnenwinkel] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) plats för spinning, spinnställe o. d. PH 9: 689 (1771). Kjellberg Ull 347 (1943; om förh. c. 1780).
(1) -VISA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) visa sjungen l. avsedd l. lämplig att sjunga under handspinning; jfr -sång, spinnrocks-visa. Lundell (1893). Landsm. B 3: 101 (1909).
(3) -VÅRTA. [jfr t. spinnwarze] entomol. hos silkesmask o. d.: vårta där spinnkörtels utförsgång mynnar. Bergman Jordkl. 441 (1774). HantvB I. 8. 1: 137 (1939; hos silkesmask).
-VÄTSKA.
1) textil. till 2 e β: vätska utgörande spinnmaterial. HantvB I. 8. 1: 158 (1939).
2) (mera tillf.) till 3: spinnsekret. Stuxberg o. Floderus 1: 469 (1900; avsöndrad av spindel). Trägårdh Djurv. 159 (1927; hos silkesfjärilslarv).
(1) -VÄXT. (numera bl. mera tillf.) växt innehållande spinnfibrer. SvT 1852, nr 14, s. 3.
(1, 2 (e β)) -ÄMNE. (numera bl. tillf.) jfr -material. TT 1874, s. 3. Vegetabiliska spinnämnen. SFS 1925, s. 753.
B (†): SPINNA-ROCK, se spinnrock.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPINNE-BORD, se A.
-FIENDE, se spinnfiende.
-GARN, -GODS, -HJUL, -HUS, se A.
(1 b δ) -KLÄDE. (†) kläde (se d. o. I 1) för repning (se repa, v.2 II 3) o. användning ss. material för spinning av rep l. tåg o. d. SkeppsgR 1541. Därs. 1544, s. 23 a.
-KORG, -KÄRING, -LÖN, -PENNINGAR, se A.
-ROCK, se spinnrock.
-SKOLA, se A.
(1) -TOL. (†) spinnredskap (se d. o. 1). UppsDP 28/1 1608.
-TYG, -VINDA, se A.
D (†): (1) SPINNING-LÖN. spinnlön. DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 271 (i handl. fr. 1798).
E: (1) SPINNINGS-EGENSKAP~002, äv. ~200. spinnegenskap. Hagberg o. Asklund Textilind. 112 (1924).
(13) -KONST. spinnkonst; särsk. till 1. UB 6: 370 (1874).
(1) -KURS. kurs (se d. o. 7) i spinning. Upsala(A) 22/8 1942, s. 2.
(3) -LYNNE. (†) spinnförmåga. VetAH 1793, s. 227.
(1) -MASKIN. [jfr eng. spinning-machine] (mera tillf.) spinnmaskin. Form 1937, s. 171.
(13) -METOD. spinnmetod; särsk. till 1. Ekenmark Lb. 130 (1847).
(13) -PROCESS. spinnprocess, särsk. till 1. SvIndustri 352 (1935).
(13) -TEKNIK. spinnteknik; särsk. till 1. 2NF 26: 733 (1917).
(1) -TÄVLING. (i sht förr) spinntävling. SvD(A) 2/3 1935, s. 3.
Avledn.: SPINNARE, sbst.1, om person m.//(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m. (-ar 1624 (: Simon Hampspinnar)1680 (: Luntspinnar Michel Berling). -are (-ere) 1539 (: Spinnere-Lön), 1669 osv.) [fsv. -spinnare (i ssgn hampospinnare); jfr d. spinder, nor., t. o. eng. spinner]
I. om person.
1) till 1, 2: person (man) som (yrkesmässigt) ägnar sig åt spinning; i fråga om moderna förh. i Sv. numera i sht (i fackspr.) om person som betjänar (en l. flera) spinnmaskiner (l. som driver ett spinneri). Risingh KiöpH 90 (1669; om person som spinner ull). (Tobaksfabriken) drifves af 1 mästare 1 rullare och 2:ne spinnare utom 12 gåssar. FoU 25: 126 (c. 1786). QLm. 3: 22 (1833; i fråga om handspinning av lin). UB 6: 409 (1874; vid repslageri). YrkesförtArbFörmedl. 18 (1936; i textilindustri). jfr bomulls-, guld-, hamp-, hand-, lunt-, segelgarns-, siden-, silkes-, tobaks-, ull-spinnare m. fl.
2) till 4 a, om person som smider ränker; i ssgn ränk-spinnare.
II. om djur.
1) entomol. till 3, om fjäril tillhörande art vars larver spinner kokonger l. bon o. d. (i ä. systematik bildande ett särskilt släkte l. en särskild grupp, Bombyx l. Bombyces o. d.), spinnarfjäril; äv. i uttr. oäkta spinnare, om fjäril tillhörande den i ä. systematik förekommande gruppen Arctiimorpha (innefattande bl. a. familjen Arctiidæ, björnspinnare); utom i uttr. egentlig spinnare (om fjäril tillhörande familjen Lasiocampidæ; äv. i pl., om familjen) numera i sht ss. senare led i ssgr. Flockarne (i vilka nattflyna indelas) äro .. 2 Spinnare, Bombyces. Retzius Djurr. 92 (1772). Af desza så kallade spinnare till hwilka höra: nattpåfågelögat, processionslarfwen, den mycket stora Atlas m. fl., är silkesmasken den märkligaste. Holmström Ström NatLb. 4: 11 (1852). BonnierKL 8: 1505 (1926: Oäkta spinnare; i pl., om gruppen). Av våra svenska spinnare är kanske ringspinnaren .. mest känd. NatLiv 1: 126 (1927). (Vildsilke) produceras av helt andra arter av spinnare (än mullbärsspinnaren). Varulex. Beklädn. 38 (1945). DjurVärld 3: 348 (1963: Egentliga spinnare; om familjen). jfr atlas-, björk-, bok-, borst-, ek-, ekorr-, mullbärs-, pil-, processions-, påfågels-, ring-, siden-, silkes-, tall-, tiger-, vide-spinnare m. fl.
2) (numera bl. tillf.) till 5 a, om katt som spinner. Björkman (1889).
III. om sak.
1) (†) till 1, om spinnmaskin. UB 6: 372 (1874). jfr ring-, själv-spinnare.
2) (i fackspr.) till 2 e, i maskin för framställning av glasfibrer: spinndysa. SFS 1975, s. 2070.
3) (†) till 2 i, om spindel (se spindel, sbst.2 3) l. axel; särsk. om spindel (se spindel, sbst.2 3 b) i svarvstol. För anwänd reparation på Gården och Qwarnen ... för een Wingråå ... Een WindTråss ... Een Spinnare. BoupptSthm 1684, s. 134 b (1685). Polhem ESkr. 1: 94 (c. 1710).
Ssgr: spinnar-, äv. spinnare-barn. (förr) till spinnare I 1: barn sysselsatt ss. spinnare. Fatab. 1933, s. 116 (1671).
-bord. (numera bl. om ä. förh.) till spinnare I 1, i tobaksfabrik: bord där spinnare arbetar, spinnbord. SvSaml. 1: 6 (i handl. fr. 1756).
-fjäril. entomol. till spinnare II 1: spinnare. TT 1901, s. 109.
-gesäll. (förr) till spinnare I 1, om utlärd arbetare anställd ss. spinnare, spinnerigesäll. BoupptVäxjö 1838.
-göra. till spinnare I 1, om spinnares arbete; särsk. bildl. Hallström Purpur 183 (1895).
-hus. (numera bl. tillf.) till spinnare I 1: spinnhus. 1) = spinn-hus 1. Stråle AlingsåsMan. 276 (i handl. fr. 1747). 2) spinnhus (se d. o. 2); förr äv. i uttr. rasp- och spinnarhus, rasp- och spinnhus (se rasp-hus). Dalin Arg. 1: 172 (1733, 1754; rasp- och spinnarhuset). Strindberg Kronbr. 96 (1902).
-hushåll. (numera bl. tillf.) till spinnare I 1; jfr hushåll 3. Kjellberg Ull 355 (i handl. fr. 1785).
-kalas. (i vissa trakter, förr) till spinnare I 1, om sammankomst för spinning, varvid traktering förekom; jfr spinn-afton, -stuga. Västerb. 1931, s. 95.
-konst. till spinnare I 1: spinnkonst. Rudbeck Atl. 2: 509 (1689).
-käring. (numera bl. tillf., vard.) till spinnare I 1, om (gammal) spinnerska l. om spinnares hustru. JGRichert (1862) hos Warburg Richert 2: 373.
-larv. entomol. till spinnare II 1, om spinnares larv. Marklin Illiger 306 (1818).
-lön. till spinnare I 1, om spinnares lön; jfr spinn-lön. GripshR 1539, s. 16.
-mätare. entomol. till spinnare II 1, om (fjäril tillhörande) släktet Colotis Hübn. Nordström VFjär. 3: 47 (1943).
-nunna. (†) till spinnare II 1: fjärilen Dendrolimus pini Lin., tallspinnare; jfr nunna, sbst. 2 a. SDS 1898, nr 379, s. 2.
-skiva. (†) till spinnare III 3, om skivformigt (skär)verktyg i l. till svarvstolsspindel. Polhem ESkr. 1: 95 (c. 1710).
-släkte. entomol. till spinnare II 1: släkte tillhörande spinnarna; förr särsk. om släktet Bombyx Lin. (som i ä. systematik omfattade alla spinnarfjärilar). Dahlbom Insekt. 163 (1837; om släktet Bombyx). Spinnaresläktet Psyche. Adlerz Fjär. 3 (1905).
-stekel. entomol. till spinnare II 1: växtstekel tillhörande familjen Pamphiliidæ. jfr plommon-, päron-spinnarstekel. 1Brehm III. 2: 79 (1876).
-sättare. (†) till spinnare III 3, om anordning för fastsättning av ”spinnarskiva” i svarvstolsspindel, spindelchuck l. dyl. Polhem ESkr. 1: 95 (c. 1710).
-verk. (†) till spinnare I 1: industriell anläggning för spinning, spinneri (se d. o. 2). AdP 1789, s. 842.
SPINNARINNA1032, f. [jfr d. spinderinde, t. spinnerin; delvis till spinnare, sbst.1] (numera föga br.) till 1: spinnerska; äv. om var o. en av moirerna l. parcerna (jfr spinna, v.1 4 h). Johansson HomOd. Upplysn. 16 (1845).
SPINNBAR, adj. [jfr t. spinnbar] (i sht i fackspr.) till 1, 2: som går att spinna, som låter sig spinnas; äv. om ngts tillstånd o. d. Möller (1807). TT 1872, s. 267 (om växtfibrer). Linets bastceller framställas i spinnbart skick genom flera arbeten. 2NF 16: 562 (1911). Asbest är en fiberbildande bergart, som är spinnbar. SvD(A) 1960, nr 86, s. 17.
Avledn.: spinnbarhet, r. l. f. [jfr t. spinnbarkeit] Schulthess (1885).
SPINNERI004, n.; pl. -er (PH 1: 320 (1722) osv.) ((†) -en Andersson Stadsl. 36 (i handl. fr. 1752), Weste FörslSAOB (c. 1817)). [jfr d. spinderi, nor. spinneri, t. spinnerei] till 1, 2.
1) (numera bl. mera tillf.) spinnande, spinning, spånad; förr äv. konkret (jfr 2), om det gm spinningen framställda materialet (garnet). Broman Glys. 3: 130 (c. 1730). Stiernman Riksd. 2753 (1731; om spinning av tobak). Oscar I Straff 130 (1840; konkret). jfr bomulls-, silkes-, ull-spinneri.
2) konkret: industriell anläggning för spinning; jfr spinn-fabrik. Den präszade Tobak, skal .. omslås i Packhuset eller wid Spinnerierne med rep, och förseglas. PH 1: 320 (1722). TT 1927, Allm. s. 74 (i konstsilkefabrik). Mindre spinneri .. söker välutbildad person med god praktisk erfarenhet från kardning och spinning. DN(A) 1964, nr 109, s. 29. jfr bomulls-, florett-, garn-, kamgarns-, lin-, lunt-, maskin-, redgarns-, silkes-, tobaks-, ylle-spinneri m. fl.
Ssgr (i allm. till spinneri 1, 2): spinneri-aktiebolag. BtRiksdP 1899, I. 3: nr 82, s. 11.
-arbetare. jfr arbetare 2 o. spinnare, sbst.1 I 1. Carlström Spinnm. 32 (1832).
-avfall. [jfr t. spinnereiabfall] jfr avfall 3 c. Hagberg o. Asklund Textilind. 40 (1924).
-berättelse. jfr berättelse 2 b. PH 9: 687 (1771).
-bok. bok (se bok, sbst.2 1 b) innehållande spinneriberättelse. PH 5: 3431 (1752).
-bolag. jfr spinneri-aktiebolag. Berndtson (1880).
-bord. (numera bl. om ä. förh.) spinnbord. 2RARP 10: 475 (1739).
-fabrik. spinneri (se d. o. 2); förr äv. om spinnhus. VDAkt. 1762, nr 292 (om spinnhus).
-förläggare. (förr) person som lämnade spinnmaterial åt spinneriidkare i förskott mot ersättning i spunnet material; jfr förläggare, sbst.2 1. PH 9: 687 (1771).
-förman. till spinneri 2: förman i l. för spinneri. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 35.
-gesäll. (förr) spinnaregesäll. BoupptVäxjö 1773.
-idkare. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr idkare 3. PH 9: 685 (1771).
-industri. EkonT 1900, s. 20.
-inrättning. jfr inrättning, sbst.2 1 d. PH 9: 684 (1771).
-jetong. (förr) till spinneri 1: jetong utdelad för förtjänstfulla insatser för spinning. PH 9: 686 (1771: Spinneri-Jettoner, pl.).
-kanna. textil-tekn. spinnkanna. PT 1912, nr 226 A, s. 1.
-konst. till spinneri 1: spinnkonst. Schulthess (1885).
-ledare. [jfr t. spinnereileiter] textil. chef för spinneri. Kurs för spinneriledare. Östergren (cit. fr. 1942).
-maskin. spinnmaskin. Bergman GotlGeogr. 84 (1870).
-skola. (förr) till spinneri 1: spinnskola. Kjellberg Ull 344 (1943).
-slöjd. (†) till spinneri 1; = spinn-slöjd. PH 9: 684 (1771).
-verk. (†) konkret: spinneri (se d. o. 2). EconA 1807, juni s. 6.
-verktyg. till spinneri 1: verktyg för spinning. Stiernman Com. 3: 110 (1662; för tobaksspinning).
-ägare. till spinneri 2: ägare av spinneri. PH 9: 687 (1771).
SPINNERSKA, f. [jfr d. spinderske, nor. spinnerske; delvis till spinnare] till 1, 2 e β: kvinna som spinner, kvinnlig spinnare (se spinnare, sbst.1 I 1); i sht dels: kvinna som spinner på spinnrock, dels (o. i fråga om moderna förh. i Sv. i sht, textil.): kvinna som (i spinneri) betjänar (en l. flera) spinnmaskiner. Schroderus Albert. 1: 194 (1638). (I Turkiet) utlefwereras (get-)håret til Spinnerskor på Landet, och spinnes på Slända. Salander Gårdsf. 95 (1758). Hela köket var fullt av spinnrockar och spinnerskor. Lagerlöf Liljecr. 26 (1911). TT 1941, IndEkon. s. 90 (i spinneri). jfr bomulls-, cigarr-, lin-, silkes-, sländ-, ull-spinnerska m. fl. särsk. (i sht i vitter stil) bildl., om var o. en av moirerna l. parcerna; (jfr spinnarinna, spinna, v.1 4 h. Lagerkvist i 3SAH 51: 49 (1940). Böök Därs. LIV. 2: 133 (1943).
Ssg: spinnerske-avtal. jfr avtal 1 a. Östergren (1944).
SPINNIG, adj. [jfr t. spinnig] (numera föga br.) till 1, 2: som går att spinna, spinnbar. Schultze Ordb. 4789 (c. 1755).
Avledn.: spinnighet, r. (numera föga br.) spinnbarhet. SvVäxtförädl. 1: 526 (1951).
Spoiler title
Spoiler content