SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1985  
SPINNAKER spin4aker, äv. spin3aker2, r. l. m. (TIdr. 1882, s. 28, osv.) ((†) n. TIdr. 1895, s. 73); best. -n; pl. -krar (Lundell (1893) osv.), ss. n. = (TIdr. 1895, s. 73).
Ordformer
(spinaker 18921933. spinnacker 18901967. spinnaker 1882 osv. spinneck 1897)
Etymologi
[liksom t. o. fr. spinnaker av eng. spinnaker, sannol. av den skämts. benämningen Sphinx' acre, av SPHINX, namn på den segelyacht som år 1866 först bar sådant segel, o. acre, ytmått (ung.: tunnland); formen spinneck beror sannol. på att spinnaker uppfattats ss. pl.]
sjöt. stort (, triangulärt), ballongliknande, symmetriskt segel för segeljakt (särsk. för kappsegling), medelst en bom (spinnakerbom) utspirat åt lovart (på motsatt sida mot storbommen) o. företrädesvis använt vid segling undan vind; jfr SLÖR-BALLONG. Med storseglet nedstufvadt, spinnakern satt som ett stagsegel .. och mesan refvad ligger kanoten bi och sköter sig sjelf. TIdr. 1882, s. 28. (En kappseglare bör vara) beredd att gipa och ögonblickligen sätta spinnaker, när första märket rundas. Därs. 1897, s. 92. Lustjakternas halvt abstrakta tackling med smäckra stålmaster och jättelika spinnakrar hissade på tork. Schildt OdyssKölv. 25 (1951). Av tio startande båtar .. var det bara fyra som lyckades få luft i sina spinnakrar på första länsbenet. DN(A) 1964, nr 204, s. 15.
Ssgr (sjöt.): SPINNAKER-AREA. jfr area 1. Balck Idr. 1: 408 (1886).
-BOM. [jfr eng. spinnaker boom, t. spinnakerbaum] bom (se bom, sbst.1 2 b slutet) varmed spinnaker hålles utspirad. Östergren (1944). Rydholm 139 (1967).
-NÄT. nät med uppgift att förhindra spinnaker att sno sig om förstaget. Rydholm 140 (1967).
-STAGSEGEL~020. lågt o. brett försegel fört samman med spinnaker. Rydholm 140 (1967).
-VIND. för spinnaker gynnsam vind. Lundström Sjöfr. 58 (1929).
Spoiler title
Spoiler content