SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPINT spin4t, sbst.2, n. (Sahlstedt (1773) osv.), äv. r. l. m. (ÖoL (1852), Berndtson (1880)); best. -et resp. -en.
Etymologi
[sv. dial. spint (Ihre DialLex. 167 (1766)); till SPINTA]
(i vissa trakter o. i fackspr.) koll.: spink (se SPINK, sbst.2). Sahlstedt (1773). Spint af olimmadt eller halflimmadt papp. AHB 119: 8 (1884). Spint och lappar, som härflyta sig av klippningar bör man (osv.). Sömnadsb. 12 (1915). Min enda skjorta är nött till spint — / farväl, o flärd. Sandel Dropp. 102 (1924). Då var det dags att tända i öppna spisen med småved och spint. Rudenschöld MHund. 94 (1936). ÖgCorr. 1969, nr 88, s. 7 (om spink av pälsskinn). — jfr GLAS-, KROLL-, LÄDER-, PAPPERS-, PLATINA-, RÅLÄDERS-, TRÄD-SPINT. — särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SPINK, sbst.2 a. Spint eller bakar. FFS 1896, nr 43, s. 2.
Avledn. (i vissa trakter): SPINTIG, adj. kännetecknad av flisor l. splitter o. d. SvD(A) 1961, nr 11, s. 4 (om trä).
Spoiler title
Spoiler content