publicerad: 1953
PLATINA plati4na l. 032, äv. (numera mindre br.) pla4tina l. 302 (pla`tina Weste, plàtina Dalin), r. l. f.; best. -an; förr äv. PLATIN, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(platin 1797—1869. platina c. 1755 osv.)
Etymologi
[jfr t. platin, platina, eng. platina, platinum, fr. platine, span. platino, nylat. platina, platinum; av ä. span. platina, avledn. av plata, silver, eg.: platta av metall, etymologiskt identiskt med PLATA, sbst.1 — Jfr PLATINERA, PLATININ, PLATINIT, PLATINOTYP]
(i naturen vanl. i legering med andra platinametaller l. järn förekommande) gråvit, tung, jämförelsevis mjuk o. smidig, ädel metall, som på 1740-talet började införas till Europa från Colombia i Sydamerika o. som nyttjas för framställning av smycken, infattning av ädelstenar o. d. samt i ett flertal tekniska användningar; äv. oeg., om legering (stundom äv. kemisk förening) vari platina ingår ss. en mera framträdande beståndsdel; jfr GULD 2 b. Scheffer ChemFörel. 283 (c. 1755). Platina .. (har) befunnits vara den alldramäst strängsmällta Metallen, ibland dem vi ännu hafve kunskap om. Rinman JernH 309 (1782). Dens. 2: 278 (1789; om platinaförening). År 1828 infördes Platina såsom mynt i Ryssland. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 12 (1854). Handelns vanliga platina, som brukar vara iridiumhaltig, (är) något sprödare än ren platina. Kjellin 862 (1927). — jfr JÄRN-, RÅ-PLATINA. — särsk.
b) (†) ss. senare led i ssgr betecknande kemiska föreningar av platina o. det ämne l. den radikal som förleden betecknar; se CYAN-, SVAVEL-PLATINA.
c) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) i utvidgad anv., om ett slags vitmässing. (Ekenberg o.) Landin 633 (1893). jfr: Bland .. (handels-)namn (på olika slag av mässing) må nämnas: arhometall, birmingham-platina (m. fl.). Kjellin 776 (1927).
Anm. Stundom (i sht förr) användes ss. beteckning för platina det span. uttrycket platina del Pinto (dvs. från Pinto, flod i Colombia, utgörande en gammal fyndort för metallen). Bergman Jordkl. 107 (1766). SvUppslB (1934). jfr VetAH 1752, s. 269.
Ssgr: A [jfr t. platin- i ssgr] (föga br.): PLATIN-LJUS, se B.
B: PLATINA-AMALGAM, förr äv. -AMALGAMA. (i fackspr., i sht kem.) legering av platina o. kvicksilver. FKM 3: 264 (1810). —
-ARMBAND~02, äv. ~20. —
-ASBEST. [jfr t. platinasbest] (i fackspr., i sht tekn.) asbest varpå platina utfällts gm indränkning med (ammoniumsalt av) platinaklorvätesyra (kloroplatinasyra) o. därpå följande glödgning, platinerad asbest. JernkA 1882, s. 196. —
-BAD. [jfr t. platinbad] (i fackspr., särsk., i sht om ä. förh., fotogr.) jfr bad 1 c, ävensom -tonbad, -toning. Roosval Schmidt 225 (1896). —
-BILD. [jfr t. platinbild] (i sht förr) fotogr. bild erhållen gm platinotypi. FotogrT 1890, s. 10. —
-BLOND, adj. [jfr -blondin] om hår: som har platinans (grå)vita färg; äv. om person: som har dylikt hår. UNT 1932, nr 11248, s. 8 (om person). Sitt hår hade hon färgat platinablont. Heerberger Dag 241 (1939). —
-BLÄCK. [jfr t. platinblech] (i sht i fackspr.) tunn platta l. skiva av platina. Berzelius Brev 9: 70 (1812). —
-BRÄNNARE, r. l. m. [jfr t. platinbrenner] i sht med. termokauter vari den del som bringas att glöda består av platina; jfr -spets-brännare. LbKir. 2: 330 (1922). —
-BÅT. [jfr eng. boat of platinum] (föga br.) tekn. = -skepp. JernkA 1882, s. 523. Därs. 1894, s. 126. —
-DEGEL, i sht förr äv. -DIGEL. [jfr t. platintiegel] (i sht i fackspr.) degel (se degel, sbst.1 1) av platina. VetAH 1813, s. 199. —
-ELDDON~02, äv. ~20. [jfr t. platinfeuerzeug] (förr) elddon grundande sig på platinasvamps förmåga att tända vätgas som utströmmar i luften (döbereinerska elddonet). Almström KemTekn. 1: 86 (1844). —
-FÄLLNING. (i fackspr.) jfr fällning 2; särsk. (i sht förr) fotogr. om fällning av platina, erhållen vid platinatoning. 2NF 8: 999 (1907). —
-GAS. [jfr t. platingas; efter fr. gaz platine] (om ä. förh.) vätgas l. vattengas som bragtes att brinna i ett nätvärk av platinatråd, varvid platinatråden glödgades o. utsände ljus; jfr -ljus. Liedbeck KemTekn. 885 (1868). Cleve KemHlex. (1883). —
-GRÅ. som har platinans gråvita (matta) färg. Dos Passos 1919 139 (1939). —
-JODID. kem. jodvätesyrans platinasalt; särsk. om dylikt salt av fyrvärd platina. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 147. —
-KALK. (†) kem. platinaoxid; jfr kalk, sbst.2 4. VetAH 1777, s. 325. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 23 (1795). —
-KLORID. i sht kem. salt av klorvätesyra där syrans väte utbytts mot fyrvärd platina; ofta om platinaklorvätesyra (kloroplatinasyra). Berzelius Brev 11: 98 (1828). —
-KLORVÄTESYRA~10020, äv. ~20010. kem. syra som bildas vid platinas lösning i kungsvatten o. vars molekyler innehålla två atomer väte, en atom platina o. sex atomer klor (jämte sex molekyler kristallvatten). Rosenberg OorgKemi 534 (1888). —
-KONTAKT. tekn. i elektriska reläer l. strömbrytare o. d.: kontakt (se d. o. 1 e β) av platina (i sht förr äv. av annat material). Nerén HbAut. 1: 27 (1911). Dens. (1930). —
-LAMPA. [jfr t. platinlampe, eng. platinumlamp (båda i bet. 1)]
1) (förr) spritlampa (glödljuslampa) vari en kring veken anbragt spiral av platinatråd bragtes att glöda o. utsände ljus (äv. använd för parfymering av luften i rum, varvid parfymerad sprit användes); jfr -röklampa. BoupptVäxjö 1843. Blanche Våln. 703 (1847).
-LAVERING. (i sht förr) fotogr. platinotypi varvid framkallningsvätskan påföres med pänsel; äv. konkret, om platinabild erhållen på dylikt sätt. 2NF (1914; konkret). —
-LJUS, n. (platin- 1908. platina- 1898 osv.) [jfr t. platinlicht] (förr) glödljus grundande sig på upphettning av ett nätvärk av platinatråd till glödgning i en låga matad med vätgas l. vattengas; jfr -gas. 2UB 1: 598 (1898). —
-LÖSNING. (numera bl. tillf.) kem. lösning av platina l. platinaförening i ett lösningsmedel. Åkerman KemTechn. 1: 442 (1832). Åstrand (1855; om lösning av platinaklorvätesyra). —
-METALL. [jfr t. platinmetall, eng. platinum metal]
2) i pl., om (de av likartade fysikaliska o. kemiska egenskaper utmärkta o. i naturen varandra ofta åtföljande) metallerna platina, iridium o. osmium (tunga platinametaller) samt palladium, rodium o. rutenium (lätta platinametaller); stundom äv. i sg., om var särskild av dessa metaller (jfr 1). UB 4: 320 (1873). Starck Kemi 222 (1931). —
-MOR, r. l. m. [jfr t. platinmohr] kem. djupsvart pulver bestående av ytterst finfördelad platina, platinasvart; jfr -svamp. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 154. —
-OXID. kem. oxid av platina; särsk.: oxid av fyrvärd platina; förr äv. i sådana uttr. som saltsyrad o. d. platinaoxid, om det mot platinaoxid svarande saltet av saltsyra osv. Gadolin InlChem. 103 (1798). Saltsyrad platinaoxid. Berzelius Kemi 2: 422 (1812). Keyser Kemien 2: 735 (1874). —
-OXIDUL. kem. oxid av tvåvärd platina; förr äv. i sådana uttr. som saltsyrad o. d. platinaoxidul, om det till platinaoxidul svarande saltet av saltsyra osv. Saltsyrad platinaoxidul. Berzelius Kemi 2: 427 (1812). Keyser Kemien 2: 735 (1874). —
-PANNA. (i fackspr.) för tekniska ändamål använd panna av platina. Åkerman KemTechn. 1: 328 (1832). —
-PAPPER. [jfr t. platinpapier, eng. platinum paper] med platina l. platinaförening preparerat papper; särsk. (i sht förr) fotogr. för kopiering använt papper preparerat med ett platinasalt o. ett järnsalt. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 78. 2UB 8: 155 (1900). —
-PULVER. pulverformig platina (jfr -mor); förr äv. om pulverformigt platinasalt. Rinman 2: 278 (1789; om salt). 2UB 10: 355 (1907). —
-RÄV. [efter nor. platinarev] (nytt ord) varietet av silverräv med platinagrått skinn; äv. om skinn av dylik räv. UNT 1938, nr 207, s. 8 (om skinn). SvD(B) 1939, nr 147, s. 3. —
-SALMIAK. [jfr t. platinsalmiak] i sht kem. ammoniumsalt av platinaklorvätesyra (kloroplatinasyra). Berzelius Kemi 2: 283 (1822). —
-SALT, n. i sht kem. salt innehållande platina; förr äv. om komplex syra innehållande platina. Gadolin InlChem. 103 (1798). SFS 1926, s. 54. —
-SKEPP. [jfr t. platinschiffchen] tekn. båtliknande behållare av platina, använd för upphettning av ett i behållaren placerat ämne i en gas (inuti ett rör) l. för vägning av smärre kvantiteter av ett ämne o. d.; jfr -båt. JernkA 1874, s. 153. —
-SPEGEL. [jfr t. platinspiegel] spegel med (på glasets framsida anbragt) folie av platina; äv. (i fackspr.) allmännare, om speglande hinna av platina. UB 4: 522 (1873). 2NF 24: 179 (1916). —
Ssg: platinaspets-brännare, r. l. m. i sht med. termokauter med platinaspets; jfr -brännare. LbKir. 2: 322 (1922). —
-SULFID. kem. kemisk förening av svavel o. platina (särsk. fyrvärd platina). Keyser Kemien 2: 735 (1874). —
-SVAMP. kem. amorf, porös, finfördelad platina erhållen gm glödgning av platinasalmiak. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 72. —
-SVART, n. [jfr t. platinschwarz, eng. platinum-black, fr. noir de platine] kem. platinamor. Almström KemTekn. 1: 277 (1844). Anm. Ordet har tidigast anträffats i den t. formen platina-schwartz. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 82. —
-SYRA, r. l. f. [jfr t. platinsäure, eng. platinic acid] kem. hydroxid av fyrvärd platina. 2NF 21: 1037 (1914). —
-TON, r. l. m. [jfr t. platinton] särsk. (i sht förr) fotogr. färgton hos platinabild l. platinatonad bild. Roosval Schmidt 223 (1896). —
-TONA. (i sht förr) fotogr. tona (fotografisk bild) i platinabad; i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Platinatonade silfverbilder. Roosval Schmidt 272 (1896). Östergren (1935: platinatona). —
-TONING. [jfr t. platintonung, eng. platinum toning] (i sht förr) fotogr. jfr -tona. SD(L) 1895, nr 115, s. 6. —
-TRYCK. [jfr t. platindruck] (i sht förr) fotogr. platinotypi. FotogrT 1890, s. 9. FotogrHb. 667 (1942). —
Ssg: platinatråds-ögla, förr äv. -yggla. (i fackspr.) äv.: så stor mängd av ett ämne som rymmes i en ögla av platinatråd; jfr -ögla. ASScF 18: 302 (1891). —
-VÄV. (i fackspr., numera föga br.) fint nätvärk av platinatråd. SvT 1852, nr 14, s. 2. TT 1871, s. 106. —
Spoiler title
Spoiler content