SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPJUTTIG spjut3ig2, adj.; adv. -T?
Ordformer
(äv. spiutt-. n. sg. -igt 18051891. -it 1805)
Etymologi
[sv. dial. spjuttig, spjuttetter, spjuttit (i ssgn röspjuttit); avledn. av SPJUTTA l. (det därmed samhöriga) sv. dial. spjutt, m., fläck; möjl. i stället att fatta ss. sidoform till SPUTTIG (jfr SPJOTTIG vid sidan av SPOTTIG, adj.2, o. SPJUTIG, adj.2, vid sidan av SPUTIG)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har fläckar (med från omgivningen avvikande färg), fläckig l. brokig. 1. stycke Nattrock af Spiuttigt Multum. VLBibl. Bouppt. 1805, fol. 136. Epithelet öfver de (av en ögonsjukdom) angripna ställena företer ett spjuttigt, mattglänsande utseende. Löwegren Ögonsj. 154 (1891). Magnusson SprKalmar 107 (1978). — jfr RÖD-, SMÅ-SPJUTTIG.
Spoiler title
Spoiler content