SPJUTRÖD spjɯ3t~rø2d, adj.
Etymologi
[sv. dial. spjutrö; förleden av fsv. spiuta, spotta, sv. dial. (Finl.) spjuta, spruta, sidoform till SPUTA, v. (jfr nor. dial. spjutra, spruta); senare ssgsleden är RÖD; med avs. på bet. jfr SPRUT-RÖD]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) starkt rodnande, blodröd. Han såg sig om och blev spjutröd i ansiktet, då han märkte, att Kattrinna stod alldeles bakom honom. Lagerlöf Kejs. 145 (1914).
