SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPJÄTE spjä3te2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. spjäte; sannol. (med dialektal ljudutveckling) till stammen i SPETT, sbst.2 (jfr Levander Dalm. 1: 267 (1925))]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snibb, spets. I Älvdalen buro brudgummar ett särskilt halsärmkläde av blekt lärft. Det var köpt, men spjätarna, som skulle hänga ned på båda sidor framtill, krusades (broderades) hemma. Odstedt FolkdrDal. 463 (1953).
Spoiler title
Spoiler content