SPJÄRR?, f., l. SPJÄRRE?, m.; anträffat bl. i pl. -ar (SvOrds.).
Ordformer
(spierrar)
Etymologi
[fsv. (i lagspr.) spiär, sv. dial. spjärr, m.; jfr fvn. spjǫtt, f., avriven remsa, nor. dial. spjørr, f., lapp, remsa, spjørre, m., lapp, spjerr, n., reva i tyg (i pl.: trasor), spjerra, f., reva; till roten i gr. σπαράττω, river itu]
(†) i pl.: trasor. En tienar så länge herrarrom kläderne henga j spierrar rom (sannol. felaktigt för spierrar om). SvOrds. A 6 a(1604). Anm. 1:o Möjl. är herrarrom felaktigt för herranom (jfr anm. 2:o) o. spierrar rom felaktigt för spierranom. 2:o I SvOrdspr. A 6 a (1636) har ordspråket formen En tienar så länge Herranom, kläderne hängia j Spielranom. Med avs. på formen Spielranom jfr sv. dial. spjäldra, spillra, rispa i brustet trä [till stammen i SPJÄLA, sbst.].
